165 Aluta-Alversund 166 oeftergifligt villkor att, jämte det att olja och svafvel utvinnas, äfven den öfriga delen af kolhalten i skiffern kan tillgodogöras som värme- eller kraft- källa. Om man lyckas härutinnan, har Sverige en betydande naturtillgång i sina alunskiffrar. Man beräknar förrådet af skiffer, som innehåller öfver 4,5 proc. olja till öfver 3,000 mill. ton, och dess- utom finnes 3 gånger så mycket skiffer af lägre kvalitet. Då man vet, att Sveriges importbehof af stenkol 1914 var ungefär 5 mill. ton, kan man förstå betydelsen af våra alunskiffrar som värme- och kraftkälla samt att deras praktiska tillgodo- görande i hög grad skulle komma att minska vårt ekonomiska beroende af utlandet. Se art. Skif- ferolja (äfven i Suppl.). K. A. G. *A!uta. Hela längden är 560 km. Under Världs- kriget spelade A.-afskärningen en framstående roll under striderna mellan centralmakterna och rumä- nerna i nov. 1916. Den 27 var hela A.-linjen i de förbundnes besittning, och floden öfverskreds den 28, hvarefter rumänerna 5 dec. blefvo grundligt slagna. Följande dag kapitulerade 8,000 rumäner. Se Världskriget, sp. 210-211. L. W:son M. Alva, socken. Se A l f v a. Alvarädo [-då], hamnstad i mexikanska staten Veracruz, vid Campecheviken, 61 km. s. ö. om staden Veracruz, hvarmed A. har järnvägsförbin- delse. Omkr. 7,000 inv. E. A-t. Älvarez. Se Santos Ålvarez, M. Alvarez. Se C i enf u e gös, N. A. de. Älvarez de Toledo y Pellicer, Gabriel, spansk skald, f. 1662 i Sevilla, d. 1714, härstam- made från den lysande familjen Braganza. A. var en af stiftarna af Spanska akademien, sekreterare och bibliotekarie hos konungen och president i Consejo de Castilla. Enligt en hans biograf lefde han som en asket och dog som ett helgon, h vilket icke hindrade, att han skref en del burleska dikter. Bland dessa anses Burromaqia såsom den bästa. 1744 utkommo A:s Obras posthumas poéticas, bland hvilka många af mystiskt innehåll. I manuskript finnas 91 bd i Spanska och Historiska akademiens bibliotek, öfvervägande af mystisk natur. Ad. H-n. Älvarez Gato, Juan, spansk skald och krigare, f. 1430 (?), d. 1496, skref "coplas viciosas de amores, pecadoras y llenas de mocedades", hvilka utmärkas af liflig fantasi och pikanteri. A:s vers- konst var flytande och behaglig, och han var på sin tid mycket populär. Hans "poésias eróticas" återfinnas i "Cancionero general" och i Amador de los Rios' historia. Se f. ö. Foulché-Delbosc, "Cancionero Castellano", Cotarelo y Mori, "Can- cioneros ineditos", och Menéndez y Pelayo, "Anto- logia de poetas liricos". Ad. H-n. * Alvastra. Trakten vid A. är rik på fornmin- nen. Från yngre stenåldern härrör den s. k. pål- byggnaden strax ö. om A. järnvägsstation på norra sidan af vägen mot Heda. Det är en flottbyggnad, som blifvit anlagd på kalkgyttja i södra ändan af Dagsmosse, som under stenåldern utgjorde en sydlig vik af sjön Tåkern; till denna skyddade plats ledde spänger af stockar. På ett golf af stockar har man påträffat ett flertal eldhärdar af sten samt många rester från måltiderna, såsom ben och nötskal, mejslar och prylar af ben, flint- och stenredskap m. m. Fynden kunna dateras till gånggriftstiden. Invid Hästholmen finnas på några låga klippor hällristningar från bronsålderns äldre del. Alldeles v. om järnvägsstationen framstryker en låg grusås, hvars högsta del förr kallades Smörkullen; denna är nu bortgräfd genom grustäkt. Där undersöktes 1900 ff. ett stort graffält under flat mark från äldre järnåldern; grafvarna, som i tid sträcka sig från l:a årh. f. Kr. till in på 200-talet e. Kr., voro dels brandgrafvar (s. k. brandgropar), dels skelettgrafvar. De märkligaste fynden äro tre tre- panerade kranier. Utom klosterruinen (se hufvud- arbetet) finns vid A. ett flertal medeltida fornmin- nen, hvilka började undersökas 1916. Alldeles vid Ombergs södra ända ha anträffats resterna af ett tydligen tornliknande hus, som med starka skäl betraktas som Sverkerska ättens sätesgård i A. Denna anläggning, som anses tillhöra 1100-talet, befinner sig på samma plats som ett graffält från 1000-talet; vid gräfningarna ha bl. a. anträffats rester af ornerade graf kistor. Ej långt ö. om denna s. k. Sverkersgård påträffades resterna af en af rättningsplats; man har gissat, att Sverker d. ä:s mördare där ljutit döden. Det märkligaste medeltidsminnet, som genom gräfningarna bragts i dagen, äro resterna af ett litet graf kapell, "Sver- kerskapellet", beläget s. om Sverkersgården, n. om Ålebäcken, helt nära Vättern. Detta, som är byggdt af kalksten i 1100-talets byggnadsstil, har med all säkerhet uppförts vid Sverker d. ä:s död, 1156. Äfven andra till ätten hörande personer ha begrafts i kapellet, hvari funnos en tämligen hel sarkofag och rester af några andra. Å sarkofagens botten låg en blyrulle med en intressant latinsk inskrift, som angaf, att en Benedikta begrafts där; det är med all sannolikhet Sverker d. y:s drottning Bene- dikta. Litt.: 0. Frödin, "En svensk pålbyggnad från stenåldern" (i "Fornvännen", 1910), 0. Alm- gren, "Ett gravfält från äldre järnåldern i Öster- götland undersökt sommaren 1900" (i Vitt. hist. o. ant. akad:s månadsblad 1900), G. Retzius, "Crania suecica antiqua" (tyska uppl. 1900), T. J. Arne, "Järnåldersgravfältet vid A. i Östergötland" (i "Medd. fr. Östergötlands fornm:sför.", 1903-05), 0. Frödin, "Alvastrabygden under medeltiden, arkeologiska undersökningar åren 1916-18" (gra- dualafh., 1919). Se äfven "Fornvännen" 1918-19 och "Medd. fr. Östergötlands fornm:s- och musei- förening" 1917 ff. BrSr. Älvdal, förr Lille-Elvedalen, härad och socken i österdalen, Hedmark fylke (före 1919 Hedemarkens amt), Norge. 995,20 kvkm. 2,328 inv. (1920). Skogshandtering och boskapssköt- sel äro hufvudnäringar. Kopparfyndigheter finnas i A. K. G. G. Alveolaratrofi (se A l v e o l och A t r o f i), en fysiologisk process, hvarigenom käkutskottet så små- ningom försvinner. Alveolärpyorhoea [-rea; jfr A l v e o l och Pyorré], med. Se Tändernas sjuk- domar och vård, sp. 757. Alveolärutskottet, anat. Se Tänderna, sp. 744. 'Alverstone, R. E. W., af gick 1913 från lord- öfverdomarposten, upphöjdes då till viscount och afled 15 dec. 1915. Alversund, härad och pastorat i' Hordaland fylke (före 1919 Söndre Bergenhus amt), strax n.