torn l. immunkroppen. Enligt Ehrlichs sidokedjeteori (se d. o.) har amboceptorn två bindande (haptofora) grupper, af hvilka den ena, den cytofila, angriper bakterien eller blodkroppen, den andra, den komplementofila, förenar sig med komplement eller alexin; alexinet har icke direkt upplösande verkan, utan först genom förmedling af amboceptorn. -- Synonymer: immunkropp, fixateur, substance serisibilisatrice, sensibilisator. Se äfvea Sidokedjeteori, sp. 374. ^{G. Wrgn.} Ambrakiska viken. Se Artaviken. Suppl. Ambronn, Friedrich Anton Leopold, tysk astronom, f. 27 okt. 1854 i Meiningen, var 1889--1920 observatör vid observatoriet i Göttingen, därjämte professor vid universitetet där sedan 1897. Han har verkat hufvudsakligen inom den praktiska astronomien och har utgett en högt skattad Handbuch der astronomischen instrumentenkunde (2 bd, 1899). ^B--d. Ambrose Merten [ä'mbråuṡ m<over>ə</over>'tn], pseudonym för W. J. Thoms (se Folklore). Ambrosiaceæ, bot. Se Xanthium. Ambrosiani, Karl Sune Fredrik, kulturhistoriker, museiman, f. 31 dec. 1874 i Solna, Uppland, student i Uppsala 1893, filos. doktor där 1911, är sedan 1903 amanuens vid Nordiska museet. Bland A:s arbeten, som sträckt sig till en mångfald områden, må nämnas Medeltida kyrklig byggnadskonst (1904), Odinskultens härkomst (1907), Zur typologie der älteren kacheln (1910, doktorsafh.), Gotländska kyrkoinventarier (1912), Tärnö slott (1914), Från de svenska skråämbetenas dagar (1920) samt en mängd uppsatser i "Upplands fornm.-fören:s tidskr.", "Aarböger for nordisk oldkyndighed og historie", "Sv. fornm.-fören:s tidskr.", "Svensk hist. tidskr." och artiklar i Nordisk familjebok. A. är en af stiftarna af Föreningen för svensk kulturhistoria, är dess sekreterare och redaktör för dess tidskr., "Rig". Han har ifrigt verkat för museiväsendets och det kulturhistoriska materialinsamlandets organisation samt gjort viktiga insatser till kulturminnenas bevarande. ^{T. J. A.} Ambrosiaskalbaggar, zool., benämning på vedborrarnas afdelning bland barkborrarna, som har sin grund i dessa skalbaggars egendomliga vana att på väggarna i sina gångar inuti veden odla svampar, s. k. ambrosiasvampar, af hvilka larverna sedan lifnära sig. Se Vedborrar. ^{N. A. K.} Ambrosiasvampar, bot., de af insekter (myror, termiter, skalbaggar och gallmyggor) odlade svamparna. Se Vedborrar. ^{G. L--m.} Ambrus [a'mbroʃ], Zoltán, ungersk journalist och romanförfattare, f. 22 febr. 1861 i Debreczen, har utgett ett mycket stort antal noveller och romaner, bl. a. Midás király (Kung Midas), Solus eris (1907), A gyanu (Misstanken), samt öfversättningar, särskildt från den franska litteraturen, och uppträdt som bemärkt teater- och litteraturkritiker (samlingsband 1913 o. 1914). Hans samlade skrifter utkommo 1906--13 i 6 bd. ^{K. B. W.} Ambt, Georg Christian Charles, dansk ingenjör och ämbetsman, f. 24 febr. 1847 i Köpenhamn, d. där 15 juli 1919, utexaminerades som ingenjör 1868, trädde kort därefter i Köpenhamns kommuns tjänst, var stadsingenjör där 1886--1902 och generaldirektör för de danska statsjärnvägarna 1902--15. A. förestod anläggningen af nya gator och parker på de gamla köpenhamnska vallarnas plats och ordnade på ett utmärkt sätt stadens kloaknät. Han blef 1899 förste pristagare vid täflan om ordnandet af järnvägslinjerna inom och vid Köpenhamn samt ledde därpå som generaldirektör detta arbete och uppförandet af Köpenhamns i tekniskt hänseende mönstergilla centralbangård. ^{V. S--g.} Ambulacra, zool., liktydigt med ambulakrala plåtar 1. ambulakralplåtar. Jfr Sjöborrar, sp. 784 och fig. 2 amb. Ambulakralampuller, zool. Se Tagghudingar, sp. 278. Ambulakralsystemet, zool. Se Tagghudingar, sp. 278. <img r>

Amdrup, Georg Karl, dansk polarforskare och sjöofficer, f. 19 nov. 1866, upptog i slutet af 1890-talet planen att undersöka den otillgängliga och dittills obesökta sträckan af Grönlands östkust s. om Scoresby sund. På bekostnad af Carlsberg-fonden ledde han 1898--99 en öfvervintringsexpedition till Angmagsalik (se d. o.) och företog därifrån dels med hundslädar, dels med en för ändamålet särskildt byggd öppen båt rekognosceringsfärder norrut längs kusten, hvarvid den nordligaste depån utlades å 67° 17' n. br. 1900 återvände A. på polarfartyget "Antarctic" till Öst-Grönland, där han med 3 följeslagare, bland dem E. Mikkelsen, landsattes något s. om Scoresby sund och efter en djärf färd i öppen båt genom drifisen nådde först sina utlagda depåer och sedan Angmagsalik. Fartygsexpeditionen, bland hvars medlemmar också var O. Nordenskjöld, arbetade under sommarmånaderna i Kung Oscarfjordens omgifningar, hvarefter A. och hans följeslagare afhämtades i sept. Expeditionen och dess resultat äro utförligt skildrade i "Meddelelser om Grönland". ^{O. N--d.} Amedi, stad i Mesopotamien. Se Amadia. Suppl. *Ameen. -- 2. Elin A. dog 1913 i Stockholm. *Améen. -- 3. Herman Edvard Louis A., kusin till A. 1, jurist, led. af Högsta domstolen, f. 21 juli 1862 i Karlskrona, blef efter universitetsstudier i Uppsala samt tjänstgöring i och under Svea hofrätt vice häradshöfding 1888, hofrättsfiskal 1893, assessor i samma hofrätt 1895, revisionssekreterare 1901, häradshöfding i S. Åsbo och Bjäre 1904 samt justitieråd 1909. Han var flera år ordf. i Svenska naturskyddsföreningen och är sedan 1912 ordf. i Svenska turistföreningen. 3. ^{C. G. Bj.} Ameghino [-nå], Florentino, argentinsk paleontolog, f. 1854 i Lujan (Buenos Aires), d. 1911 i La Plata. Hans verksamhet på ryggradsdjurspaleontologiens område är af enastående omfång. Redan som yngling hade han från Buenos Aires' om-