173 Ameglio-American-scandinavian foundation 174 gifningar insamlat ett stort antal fossila djur och sådana föremål, som kunde lämna upplysningar rö- rande människans samtidighet med de utdöda dju- ren; i flera arbeten beskref han dessa fynd (1877 -81). Som han var medellös och ej rönte vidare uppmuntran af myndigheterna, uppsatte och skötte han en bokhandel för att skaffa penningmedel till de expeditioner, som han under flera år utrustade för att utforska sitt hemlands geologiska bildningar. For det enorma mate- rial, särskildt af dägg- djursfossil, som små- ningom hopades, redo- gjorde han i en lång rad (179) större och mindre publikationer. Under loppet af 30 år beskref A. of ver 500 nya släkten med säkerligen några tusen nya arter af fossila däggdjur. Genom A:s arbete lärde man känna en helt ny värld af varelser. Äfven om flera af de åsikter, som A. - stundom med alltför stor häftighet - förfäktade, ej skola ha bestånd och om särskildt hans bedömande af de af honom uppdagade människolämningarna ej kan räkna på något medhåll, skola dock de storverk, som han under svåra försakelser och ofta under bitter opposi- tion från flera håll utfört, bereda honom en aktad plats i vetenskapernas historia. 1902 blef han direktör för nationalmuseet i Buenos Aires. L-e- Ameglio [amè^ljå], Giovanni, italiensk mili- tär, f. 29 okt. 1854 i Palermo, d. 29 dec. 1921 i Rom, officer 1875, utmärkte sig under abessinska fälttåget 1896 för stor tapperhet i det för italienarna olyckliga slaget vid Adua och förde 1902-05 befälet öfver den italienska truppkontingenten i den inter- nationella besättningsbrigaden i Kina. I Tripolis- kriget (1911-12) förde A. först, som generalmajor, befälet öfver en sammansatt brigad och utmärkte sig bl. a. genom eröfringen af staden Bengasi (20 okt. 1911) och en seger öfver turkarna vid oasen Fojat i närheten af Bengasi (12 mars 1912). Han utnämndes till generallöjtnant, förde sedan befälet öfver italienska ockupationskåren på Rhodos och blef efter fredsslutet provinsen Cyrenaicas förste italienske guvernör. Snart blef han guvernör af ven öfver Tripolis och innehade dessa poster till 1918, då han öfvertog befälet öfver 10: e armékåren (Neapel). 1919 blef han chef för den då upprättade "Corpo della Regia guardia" (se d. o. Suppl.). Vid sin död var han senator och (sedan 1920) gene- ralinspektör öfver nämnda kår och "Regia guardia finanza" (se d. o. Suppl.). H. J-dt. A'mel. Se A m bleve. Suppl. *Amelanchier, bot., hör till underfam. Pomoi- deæ. Frukterna äro ätliga. Amelia (af grek. nekande a och me'los, lem). Se Missbildning, sp. 660. Amelung, Walther Oskar Ernst, tysk konsthistoriker och klassisk arkeolog, professor, f. 15 okt. 1865 i Stettin, blef filos. doktor i München 1888 och egnade sig därefter under två år åt teaterstudier samt uppträdde äfven som skådespe- lare, bl. a. i München och Berlin, företog under de närmaste åren vidsträckta resor för konsthistoriska och arkeologiska studier i Grekland, Turkiet, Ita- lien, Frankrike, England och Danmark. Sedan 1896 är han bosatt i Rom. A. är en af samtidens främsta auktoriteter på den antika konstens, särskildt skulp- turens, område. Hans första mera betydande ar- bete var Florentiner antiken (1893), ett ämne, till h vilket han äfven senare återkommit, bl. a. genom en mönstergill Fuhrer durch die antiken in Florenz (1896). I Die basis des Praxiteles aus Mantineia konstaterade han tillvaron af reliefer, utförda af Praxiteles eller i hvarje fall under hans öfver- inseende. Hans förnämsta arbete torde vara Die skulpturen des vatikanischen museums (2 bd, 1903 ff.). I det förträffliga samlingsverket "Moderner Cicerone" har han författat afd. Die antiken- sammlungen in Rom (1904; äfven på eng. 1906). Han har ock utgett en ypperlig poetisk tolkning af Catullus (1913). Nästan ännu större betydelse än A:s tryckta arbeten torde dock hans muntliga föreläsningar ha haft. Sedan 1896 har han regel- bundet föreläst vid de af tyska arkeologiska insti- tutet i Rom anordnade arkeologiska kurser, som före kriget årligen där egde rum, och oräkne- liga äro de öfriga föreläsningar han på anmodan äfven för andra än sina landsmän hållit dels i Rom, Florens och Neapel, dels i andra länder. För oss svenskar är han bekant genom sin reguljära medverkan (alltsedan 1898) i de af J. Bergman anordnade nordiska historisk-arkeologiska feriekur- serna för studenter och läroverkslärare i Rom, Neapel och Pompeji (hvarannan sommar), äfven- som genom två föreläsningsbesök i Sverige (1913 och 1916). Som föreläsare är han en af det tyska språkområdets yppersta och näst efter Wilamowitz- Moellendorff måhända den utmärktaste i detta afseende bland den klassiska antikforskningens målsmän. J- Bgn. Amelus (A m el i a; se d. o. Suppl.). Se Miss- bi l dni n g, sp. 660. *Amenorré. Se vidare Menstruation, sp. 133-134. American museum of natural history, The [thi ome^rikn mjösi^m ev närtJ9r9l hi/steri] i New York. Se Zoologiska institutioner och sam- lingar. American sardine [eme^ikn sä7din], zool. Se Sillfiskar. American-scandinavian foundation, The [thi 9me7rikn skändinéYviøn fáundéVjn], en stiftelse, som upprättades 1912 genom testamentariskt för- ordnande af dansk-amerikanen Nils Poulsen (d. 1911). Stiftelsen, hvars säte är New York, har till ändamål "att draga de amerikanska och skandinaviska folken närmare hvarandra medelst den intellektuella frändskapens band" och verkar härför dels genom upplysningsverksamhet i fråga om de skandinaviska länderna, dels genom att utdela studiestipendier, dels genom att utge skrifter: skandinaviska arbeten i engelsk öfver- sättning och en tidskrift, American-scan- dinavian review, som utkommer med två häften i månaden. Denna började jan. 1914 och innehåller ekonomiska, vetenskapliga, turistiska,