Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Amundsen ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ren G. Hansen var hans närmaste man. Hans plan
var att först företaga studier i närheten af den
magnetiska nordpolen, och han lyckades också
finna en lämplig öfvervintringsplats på sydsidan
af Kung Williamön under 96° v. lgd. Här
tillbragte expeditionen nära två år, hvarvid
omgifningarna utforskades under långa slädfärder,
hvarjämte viktiga jordmagnetiska, meteorologiska och
etnografiska forskningar utfördes. På sensommaren
1905 gick färden vidare. Det visade sig, att A.
räknat rätt, när han valt ett så litet fartyg, som
kunde komma fram, där ett större skulle ha fastnat.
Dock lyckades han icke detta år nå Berings sund,
utan måste öfvervintra nära King Point strax v.
om Mackenziefloden. Under vintern afled en af
expeditionsdeltagarna. Först 30 aug. 1906
passerade "Gjöa" Berings sund, och därmed var
nordvästpassagen fullbordad. Hemkommen upptog A.
planen att genom Berings sund efter Nansens gamla
plan låta sig drifvas öfver Nordpolen. Stortinget
ställde Nansens forna fartyg "Fram" och en del
af de nödiga medlen till förfogande. Så kom
emellertid 1909 underrättelsen, att Peary nått
nordpolen. A. insåg nu, att det skulle bli svårt att
utan vidare erhålla de ännu felande medlen för
en nordpolsexpedition och beslöt att i stället gå
till sydpolen. Han meddelade dock icke detta till
någon, utan afseglade i aug. 1910 från Norge.
Deltagarna i expeditionen voro 18; sekond ombord
var löjtnant Th. Nielsen. Först efter att ha
passerat Madeira meddelade A. sina kamrater, hvart
resan gick, och nyheten telegraferades öfver
världen. Den engelska expeditionen under R. Scott
hade kort förut gått ut för att från Victoria land
söka nå polen. A. beslöt att lägga sin
utgångspunkt på själfva isbarriären betydligt längre i ö.,
och i jan. 1911 landade han i den s. k.
Hvalbukten. Depåer utlades på hösten, och 15 dec.
1911 nådde A. med 4 kamrater efter en lycklig,
med utomordentlig skicklighet genomförd färd med
hundslädar sydpolen, där Scott 17 jan. träffade
norska flaggan och resterna af hans läger. I midten
af jan. återkom "Fram" till öfvervintringsplatsen,
och i mars nådde expeditionen Hobart. A.
mottogs i Europa och särskildt i Norge med storartade
hedersbetygelser; i Sverige höll han föredrag i
Stockholm och Göteborg och mottog af Geografiska
sällskapet i Stockholm Vegamedaljen. – Nu
återstod frågan om en expedition till nordpolen. Dess
utrustning vållade dock stora svårigheter, och först
i juli 1918 kunde A. ombord på ett nytt, för
expeditionen särskildt byggdt fartyg, "Maud", afsegla
från Norge. Den ende vetenskapsmannen ombord
var utom A. meteorologen Sverdrup. Färden gick
längs A. E. Nordenskiölds och Nansens väg utefter
Asiens kust. Redan vid Kap Tjeljuskin måste man
öfvervintra och fortsatte i sept. 1919 färden. Men
äfven nu mötte man ytterst svåra isförhållanden
och måste efter ett misslyckadt försök att drifva
norrut med isen snart söka nytt vinterkvarter.
Motigheterna fortsatte: ett par man, som öfver
land skulle söka sig väg hem, ha aldrig afhörts,
och sommaren 1920 måste A. besluta sig för att
gå till Nome vid Berings sund för att komplettera
sin utrustning. Därmed hade han emellertid
genomfört en ny nordöstpassage och nått en plats, som
han tidigare besökt med "Gjöa". De fleste af
deltagarna lämnade här expeditionen; att förhyra ny
besättning visade sig omöjligt, och med endast 3
man och en äldre eskimåkvinna lämnade han i
aug. åter Nome. Men icke heller nu lyckades han
nå sitt mål att komma in i isen, svårigheter mötte
af flera slag, och A. måste sommaren 1921 än en
gång återvända till Nome. Trots allt fasthåller han
dock sin plan och har i juni 1922 efter
nyutrustning för medel, som stortinget ställt till hans
förfogande, åter lämnat Norge på väg mot polen. Han
åtföljes nu dels af svenske oceanografen F.
Malmgren, dels af en norsk flygofficer och medför två
aeroplan, hvarvid hans afsikt är att på någon
plats i närheten af Point Barrow lämna fartyget
och flyga öfver polen antingen till trakten af Kap
Columbia eller till Spetsbergen. Enligt telegram
från A. i Nome i slutet af juli s. å. måste han på
grund af ogynnsamma isförhållanden troligen till
juni 1923 uppskjuta flygningen öfver polen och
öfvervintra i Point Barrow, hvaremot fartyget
("Maud") omedelbart går vidare till sin drift tvärs
igenom polartrakten. – A. har om sina tre
hufvudexpeditioner utgett Nordvestpassagen
(1907–08; svensk öfv. s. å.), Sydpolen (1912) och
Nordostpassagen (1921).
O. N-d.
Amundsen, O l af, norsk politiker, f. 13 maj
1876 i Tromsö, blef juris kandidat 1898, over-
retssagförer 1900, var under många år praktise-
rande advokat i Bodö och blef 1918 sorenskriver
i Fosen, Sör-Tröndelag fylke. Han valdes 1909,
1912 och 1915 till stortingsman för Söndre Salten,
tillhörde i stortinget vänsterpartiet och var juni
1921-4 aug. 1922 justitieminister i Blehrs mini-
stär samt utnämndes därefter till fylkesmann i Nord-
land fylke.
Amund Sigurdsson. Se B öl t. Suppl.
*Amungen, sjö i Husby socken af Dalarna,
belägen på 84 m. höjd ö. h. och endast af ett 100-
200 m. bredt näs skildt från Dalälfven. Den be-
gränsas i n. af Löfåsen (283 m.) och i s. af Kyrk-
berget (233 m.). Areal omkr. 5 kvkm. O. Sjn.
*Amur. - 2. Generalguvernementet har upp-
hört som sådant, och en del (Transbajkalien m. m.)
af detsamma hör nu (1922) till Yttersta österns re-
publik, medan Sachalins norra del besatts af Japan.
- 3. Namn på prov. Ho-lung-kiang (Heilung-
chiang), som omfattar nära hälften af Mand-
sohuriet, omkr. 525,000 kvkm. med omkr. l,5
mill. in v. E. A-t.
Amur, bot. SeMelilotus.
Amyeli (af grek. nekande a och my’elos, märg).
Se Missbildning, sp. 660.
Amygdalondammen. Se Jerusalem, sp. 1369.
Amylacetät, kem. Se Ljusenhet och Päron-
olja.
AmyläS (af grek. a’mylon, stärkelse), kem., det
enzym (se d. o.), som nedbryter amylos (se d. o.
Suppl.), så att dess karakteristiska jodreaktion för-
svinner. Amylas är huvudbeståndsdelen i de en-
zymblandningar, som förut betecknats som diastas
(se d. o.). Diastas innehåller utom amylas äfven
enzym, som angripa stärkelsens andra beståndsdel,
amylopektin (se d. o. Suppl.) samt stärkelsens när-
maste nedbrytningsprodukter, dextrinerna. H. E.
Amylenhydrät. Se Sömnmedel, sp. 225.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
