189 Amylopektin-Anakrecntiker 190 h vitt ströpulver för sårbehandling, antiseptiskt genom frigörande af formaldehyd. C. G. S. Amylopektin (se Amy l a s), kem., den be- ståndsdel af stärkelse, som är anledning till dess bildning af klister vid kokning och som ej (eller obetydligt) färgas af jod. Amylopektin spjälkas dels genom syror, dels genom ett särskildt maltenzym till maltos liksom äfven stärkelsens hufvudbestånds- del amylos (se d. o. Suppl.). H. E. Amylos [-lås; se Amy l as], kem., kallas enligt ännu bruklig nomenklatur den beståndsdel af stär- kelse, som ger den typiska blåa reaktionen med jod (se Stärkelse). - Något oegentligt har på senare tiden namnet amyloser (okto-, tetra-, di-amyloser) införts för att beteckna nedbrytnings- produkter af stärkelse, d. v. s. samma ämnen, som förut betecknats som dextriner (se d. o.). Dessa amyloser kunna numera framställas i kristalliseradt tillstånd ur stärkelse genom inverkan af en mikro- organism (Bacillus macerans). H. E. Amylvalerät, kem. Se Yaleriansyreeter. Anaca^ptis, löt. SeSalepsrot. *Anacardiunv&o£. Se B eharibönor. Suppl. och Mandelsurrogat. Anaconda [än9kå;nde], stad i Montana, Förenta staterna, 90 km. s. v. om Helena, på västra sidan af Hell Gates floddal. 11,668 inv. (1920). A. är öfvervägande grufstad med de största kopparverk i världen. Koppar, silfver, guld och elektrolytisk zink framställas. Grufvorna och metallverken till- höra "The Anaconda mining c:o". E. A-t. An af arta (A n a f o r t a), ort och vik på väst- kusten af halfön Gallipoli, där ententetrupperna landsattes 28 aug. 1915. Jfr Världskriget, sp. 200. Anafylarktisk, som har afseende på an af yla x i (se d. o. Suppl.). Anafylatoxin (se A n a f y l a x i och T o x i n), anafylaktiskt gift, häftigt verkande gift, som kan uppstå, då en ägghvitkropp, t. ex. hästserum, införes subkutant, intraperitonealt eller i blodet hos ett djur eller en människa, som 12 dagar tidigare fått en insprutning i kroppen af samma slags ägghvitkropp. Den först insprutade, "sensibilise- rande" dosen benämnes stundom anafylaktogen eller sensibilogen . den bildar i organismen en anafylaktisk antikropp: sensibilisin. Först efter 10-12 dagar har det bildats i större mängd. Om vid denna tidpunkt nytt sensibilogen injicieras, komma, enligt en allmänt antagen teori, plötsligen större mängder sensibilogen och sensibilisin i berö- ring med hvarandra, och därvid bildas det gift, anafylatoxinet, som ger upphofvet till de anafylak- tiska fenomenen. G. Wrgn. Anafylaxi (af grek. ana', i bet. upphäfvande, och jy'laxis, skydd), "upphäfdt skydd", skydds- löshet, öfverkänslighet (se Anafylatoxin. Suppl. och Serumdiagnostik, sp. 191). 1902 visade Richet (se denne), att i vissa aktiniers ten- takler finns ett ägghvithaltigt giftämne, aktino- kongestin, som hos hundar framkallar kräkningar, diarré och efter någon tid död i respirationsförlam- ning. Ett liknande gift fann han hos vissa musslor, mytilokongestin. Insprutas nu på en hund en dos mytilokongestin, som icke medför döden, utan endast kräkning, visar djuret 10-12 dagar där- efter ökad känslighet för giftet, så att den minsta dos, som alstrar kräkning, är endast V4-1A m°t förut, och den minsta dödsdosen 1/io af den dos, som var behöflig för att döda obehandlade djur. Den förändring i kroppens reaktionssätt, som så- lunda kunde iakttagas, kallade Richet a n a f y- 1 a x i. Man känner nu flera slag af anafylaktiska fenomen, särskildt efter förnyad användning af art- främmande serum. Kaniner, som behandlas med subkutana insprutningar af hästserum, få efter 4-5 insprutningar nekroser i huden (Arthus' fenomen). Marsvin, som med ett par veckors mellantid få förnyad insprutning i bukhålan af främmande serum, träffas plötsligt af kräkning, kramp, och djuret dör i andningsförlamning. Temperaturen och blodtrycket falla starkt under denna anafylak- tiska chock. På samma sätt som artfrämmande serum förhåller sig en mängd andra ägghvitämnen från djur och växter. Reaktionen är specifik: den inträder, endast om den andra insprutningen sker med samma slags äggh vita som den första. Sensi- biliseringen (se Anafylatoxin. Suppl.) sker med mycket små doser. Ett marsvin på 300 gr. kan sensibiliseras med 1/óoo kbcm. hästserum; det dödas promt, om det 10-12 dagar senare får en ny insprutning af 1/io kbcm. hästserum intravenöst. Ett förut obehandladt marsvin tål utan olägenhet 6-8 kbcm. hästserum. Ett marsvin, som 10-12 dagar förut fått en hästserum-insprutning, säges vara aktivt anafylaktiskt (i analogi med aktiv im- munitet, se d. o., då organismen själf tillverkar antikropparna), öfverföres blod från ett aktivt anafylaktiskt djur till ett förut obehandladt, blir detta passivt anafylaktiskt (i analogi med passiv immunitet). Jfr Faber, Holst och Petrén, "Lärobok i intern medicin", bd l, s. 31, 1915. Se Serum- sjuka, Tuberkulin och Vaccination, sp. 212. G. Wrgn. *Anagallis, bot. Ett annat namn på A. arvensis är r ö d m i r e. G. L-m. Anahögen, Stora. Se Anarisf jällen. Suppl. Anakapalle [änokä^älei], stad i distriktet Vizaga- patam, i brittisk-indiska presidentskapet Madras, har stor handel med jordbruksprodukter, socker och bomull samt 20,625 inv. (1911). E. A-t. Anakreo'ntiker kallas en grupp tyska skalder från midten af 1700-talet, hvilkas diktning har en epikureisk grundstämning och bildade en bestämd motsättning mot den samtida torrt korrekta och den senare starkt sentimentala. Sitt namn fick den af deras anknytning till Anakreon, som visserligen redan 1554 öfversatts till tyska, men som först genom Hagedorn (se denne) kom att spela en roll i den tyska lyriken och som fullständigt öfver- sattes först af Uz, Goetz och Rudnik 1746. Gleim hade med "Versuch in scherzhaften Hedern" 1744, rimlösa, skalkaktiga sånger, gjort riktningen popu- lär; Uz (se denne) och Goetz fortsatte med dikt- samlingar (1749 och 1752), i hvilka njutiningslifvet, kärlek och dryckjom, besjöngs, delvis med okonst- lade och lätta tongångar, delvis med torr och oinspirerad faktur, som förvandlade Anakreons rosor till hederliga och nyktra ämbetsmäns pappersblom- mor. I Goethes Leipzigdikter, i enstaka sånger af Gerstenberg och Weisse, Lessing, Ewald von Kleist m. fl. gjorde sig anakreontiska stämningar märkbara. Se F. Ausfeld, "Die deutsche ana-