Anjeskutan och sjön Anjan (till art Anjan, sp. 218)

tillika sånglärare vid Gäfle folkskolor och borgarskola 1908. För sångundervisningen i folkskolorna har A. verkat med främjande nit genom att införa i förenklad form den s. k. formelmetoden (uppfunnen af fransmannen Dessirier, genomförd i Belgien och bearbetad för Norden främst af finländaren M. Wegelius; om metodens art se Musikundervisning i skolorna). Därjämte införde A. ett lättfattligt sätt att inlära musikalisk rytm. Genom kurser för lärare, uppvisningar och skrifter har han öfver landet spridt kännedom om metoden. Han har gett ut bl. a. "Skolbarnens sångbok" (1890), "Folkskolans koral-psalmbok" (1894; 11:e uppl. 1917), Den nya sångmetoden (1905--07), Lärobok i flerstämmig sång enligt formelmetoden (1907), piano-, violin- och harmoniumskolor äfvensom flera samlingar af orgelstycken. ^{E. F--t.} *Ankarcrona. -- 2. H. A. A. dog 10 jan. 1917 i Stockholm. 4. Konrad Viktor A., broder till A. 2, hofman, f. 15 dec. 1823, d. 9 okt. 1912, blef 1846 sekundlöjtnant vid flottan, deltog i danska kriget 1849, lämnade 1855 krigstjänsten som premiärlöjtnant och utnämndes 1865 till kammarherre samt avancerade vid hofvet 1883 till öfverhofjägmästare. Han var konung Oskar II:s intime vän. 1884 blef han, som egde del i Tureholm och Örboholm i Södermanland, led. af Landtbruksakad. 5. Sten Johan Teodor Klas A., den föregåendes brorson, sjöofficer, f. 17 jan. 1861 i Huskvarna, blef 1879 underlöjtnant vid flottan, där han 1907 avancerade till kommendör. Efter att 1885--89 ha varit i fransk örlogstjänst användes A. företrädesvis i stabstjänst (flottans stab, sedermera marinstaben 1890--1905) samt som sekreterare, led. och ordf. i ett flertal kommittéer. 1911 blef A. chef för marinstaben, för hvilken befattning han egde synnerligen stora förutsättningar, men entledigades redan 1913 af den Staaffska ministären, hvilken uppseendeväckande åtgärd föranledde hans afskedstagande från flottan. Vid Världskrigets utbrott anmälde sig A. åter till tjänst, ingick som kommendör i flottans reserv samt beordrades till personlig tjänst hos konungen för att föredraga ärenden rörande krigshändelserna (1914--16) och blef sistnämnda år konteramiral i flottans reserv. Under sin tjänstetid har A. utmärkt sig för sällsynt arbetsförmåga och stor organisatorisk skicklighet. Sedan 1896 är han led. af örlogsmannasällskapet (hedersled. 1913) och sedan 1900 led. af Krigsvet. akad. 5. ^{H. W--l.} Ankare, flygv., redskap i form af ett båtankare eller en dragg, som förr användes vid frifärder med luftballong för att vid landningen fasthålla ballongen vid marken. Sedan släplinan och, framför allt, spränginrättningen -- hvarigenom ballongen kan tömmas på mindre än en minut -- införts, har ankaret uteslutits ur utrustningen. ^{K. v. D.} Ankarede, lappkapell, byggdt 1900 af trä, är beläget i Frostvikens socken vid nordöstra stranden af Stora Blåsjön (433 m.), omkr. 35 km. n. om sockenkyrkan och vid mynningen af den älf, som afvattnar Ankarvattnet (448 m.). ^{O. Sjn.} Ankarpenningar. Se Hamnafgift. Ankarvattnet. Se Ankarede. Ankenes, härad och socken under Ofoten pastorat, omkring östra delen af Ofotfjorden med dess förgreningar Herjangen, Rombaksfjorden, Beisfjorden och Skjomen, Nordland fylke (före 1919 Nordlands amt), Norge. A. gränsar i ö. och s. ö. till Sverige. 2,005,73 kvkm. 3,354 inv. (1920). Ofot-banan (Narvik--Riksgränsen) passerar genom häradet. Boskapsskötsel, fiske och jakt. ^{K. G. G.} *Anker, A., dog 16 juli 1910 i Ins, kant. Bern. Anker, Nicoline Magdalena, norsk författarinna, född Roll, f. 3 maj 1873 i Molde, gift 1892 med P. Anker, skild 1907 och omgift 1910 med ingenjör J. A. Anker, har författat Lil-Anna og andre (1906), Benedicte Stendal (1909), Per Haukeberg (1910), De vaabenlöse (1912), Det svake kjön (1915) och Fru Castrups datter (1918; sv. öfv. 1920). Hennes interiörpjäs Firfeir (1911) hade framgång på Nationaltheatret. Hon har framför allt skildrat kvinnoöden och -karaktärer med psykologiskt detaljmåleri. ^{R--n B.} Ankerska järnmalmfälten, i Sör Varanger, Norge, belägna malmfält, som urspr. egdes af grosshandlaren Chr. Anker, men af honom öfverlätos till A.-b. Sydvaranger (se därom Sydvaranger, sp. 1382). Anklitzen, Konstantin, krutets påstådde uppfinnare. Se Schwarz, B. Anknytningsväxel. Se Telefon. *Ankole bildar ett distrikt i brittiska protektoratet Ugandas västra provins. Hufvudort är Mbarara. Ankologi (af grek. a'nkos, krökning, och lo'gos, lära), läran om ett lands utskjutande uddar, vikar och vatteninskärningar. -- Ankologisk karta, benämning på en strandkarta, som upptar såväl vikar, fjärdar och strandbukter som ock större dalgångar, hvilka sänka sig mot stranden. Anläggningskapital. Se Kapital. *Anmärkning, förv. Genom k. kung. 17 dec. 1920 (Sv. förf:ssaml. n:r 834) har förordnats, att där enligt gällande aflöningsreglementen eller eljest meddelade föreskrifter statens tjänsteman egde uppbära anmärkningsarfvode, sådant arfvode icke finge utgå för belopp, som återburits eller inbetalts på grund af anmärkningar, hvilka till vederbörande ämbetsverk ingetts efter utgången af 1920. ^{R. V.} *Anna, mynt. Sedan 1919 präglas i Indien nickelmynt om 4 och 8 annas = resp. 5 och 10 pennies = resp. 37,5 och 75 öre.