231 Antologi-Antroposofi 232 di n er; de tillhöra de s. k. flavonerna (se d. o. .Suppl.). Ehuru antokyanerna ej innehålla kväfve, äro de baser; deras salter med syror utmärkas :genom sin kristallisationsförmåga och användas för antokyanernas renframställning. Af ven med me- taller bilda de salter. Den först renframställda antikyanen var cyanin, som i blåklint förefinnes som kaliumsalt; samma cyanin utgör rosens röda färgämne. Nära besläktade äro lingonets och pelar- gonians antokyaner. Fullständigt undersökta äro vidare vindrufvans, blåbärets, riddarsporrens m. fl:s färgämnen. H. E. * Antologi. En modern svensk är Karin Eks "Ur svenska dikten" (3 "bd, 1921). Antpmboka. SeDiego Suarez. Anton, J o an, pseudonym. Se Gu i me rå, A. *Antona-Traversi, C. - Hans broder, Gian- nino A., f. 1861 i Milano, har i ett flertal ironiska komedier (Per vanità, 1892, Carità mon- däna, 1907, m. fl.) behandlat societeten och säll- skapslifvet. R-n B- Antongilviken, en omkr. 60 km. lång och 30 km. bred, från s. s. ö. till n. n. v. gående, af vulkaner omgifven djup vik på östkusten af Madagaskar. I nordligaste delen ligger ön Maro- antsetra med en god hamn, där fransmännen 1777 anlade fästet Fort Choiseul. A. var förr mycket besökt af hvalfångare från olika nationer. E. A-t. Anto'nia, en af Herodes den store i nordvästra hörnet af Tempelplatsen i Jerusalem uppförd borg, försedd med ringmur och fyra hörntorn samt förbunden genom trappor med Tempelplatsen, som lätt kunde behärskas från A. vid folkupp- lopp e. d. E. A-t. Antonina [öton^no], stad i Paraná, Brasilien, 30 km. n. v. om Paranagua, vid västra ändan af Paranaguaviken, i en naturskön trakt. Omkr. 10,000 inv. Sjöfartsförbindelse med Rio de Janeiro och stor export af ris samt paraguay-te. E. A-t. Antonio, pseudonym. Se Kléen, J. E. Antonius och Kleopatra (Antony and Cleopatra], drama af Shakspere (se denne, sp. 271), uppf. i Stockholm f. g. 1881. Antracènolja, tekn. Se Stenkolstjära, sp. 1254. Antraigues [äträg], stad i franska dep. Ardèche. 1,329 inv. (1911). Silkesspinneri och handel med kastanjer äro hufvudnäringar. A. ligger på en ba- saltklippa i en naturskön dal, som bär många spår efter gamla vulkaner, lavaströmmar, mineralkällor och en utbränd krater (coupe d'Ayzac). E. A-t. Antrakinön, kem. tekn., ett antracenderivat af ^C0\ sammansättningen C6 H4 ^ "^ C6H4, som 1840 upptäckts af Laurent och numera i stor skala framställes i färgfabrikerna genom inverkan af oxidationsmedel på antracen (se d. o.). Det bildar gula kristaller, som smälta vid 285° och äro olösliga i vatten samt svårlösliga i organiska lösningsmedel. Antrakinon är utgångsmaterial för tillverkning af flera värdefulla färgämnen, i första rummet a l i s a r i n (se d. o.). Jfr Oximetyl- antrakinoner. K. A. V-g. Antrakomèter (af grek. a'nthrax, kol, och meftron, mått), benämning på ett instrument för att utröna mängden af kolsyra i luften. Jfr Eudiometer. Antranilsyra (af port. anil, indigo), kem. Se Ortoaminobensoesyra. Antrarobin 1. Anthrarobin, farm. med., framställes genom reduktion af alisarin (se d. o.) och är ett gulbrunt till ljust chokoladfärgadt, lukt- och i det närmaste smaklöst pulver, nästan olösligt i kallt vatten, lättare i hett sådant och i alkohol, glycerin och fet olja. Preparatet oxideras själft lätt och verkar därför reducerande. Det nyttjas liksom krysaroMn (se d. o.) vid vissa kro- niska hudsjukdomar, såsom psoriasis (se d. o.), trikofyti (se Svampsjukdomar, sp. 823), pityriasis (se d. o.), men verkar mildare och svagare än detta, hvarför antrarobinet användts särskildt i ansiktet och å hufvudhuden, där man ej törs anbringa krysarobin. Antrarobinet brukas mest i salfva med svinister eller lanolin, af ven i sprit- eller glycerinlösning på de sjuka hud- ställena, där medlet dödar de svampar, som orsaka sjukdomen, samt befordrar nybildning af normal hud. C. G. S. Antrasol [-sal; af grek. afnthrax, kol], farm. med., "renad tjära", klar, gul, oljeartad, tjärluktande vätska, bestående af en del mindre flyktiga pro- dukter ur stenkols- och entjära. Nyttjas som tjära utvärtes vid vissa kroniska hudsjukdomar. C. G. S. *Antrim. 1. Grefskapet A. hade, Belfast inräk- nadt, 580,811 inv. 1911. Antropogem (af grek. afnthropos, människa, och ge'nesis, uppkomst), Mol., läran om människans uppkomst. Se Människan. *Antropokorer spridas utan människans direkta åtgörande, nämligen genom hennes handelsverksam- het, industri o. s. v. Antropolog [-låg], idkare af vetenskapen antro- pologi (se d. o.). Antroposofi (af grek. a'nthropos, människa, och sofi'a, vishet), af ven kallad "andevetenskap", den art af teosofi (se d. o.), hvars upphofsman och för- nämste företrädare är österrikaren d:r Rudolf Steiner (se denne, af ven i Suppl.). Antroposofien lär, att hos människan slumra förborgade (ockulta) anlag och själsförmögenheter, som kunna utveck- las till förmågan af öfversinnligt skådande, så att man direkt förnimmer högre andliga realiteter. Vägen dit går genom ett slags metodisk s j älf skol- ning medelst träningsöfningar i tankekoncentration, i luttring af känslolifvet och behärskande af vilje- lifvet, allt verkställdt under sträng själfkritik. Den genomförda världsåskådning, som antroposofien sträfvat att uppbygga medelst utforskning af den andliga världen, bestyrker i väsentliga delar kristendomens läror och tillägger Kristus i hans båda naturer central ställning och betydelse som världsutvecklingens brännpunkt. Enligt antropo- sofien ligger förmågan af öfversinnligt skådande till grund för alla religioner och mytologier och fanns allmänt hos urtidens människor, drömlikt utöfvad, men gick sedermera mestadels förlorad, medan män- niskan i stället egde att utveckla själfmedvetande och logiskt tänkande samt finna sig till rätta i och lära sig behärska den fysiska världen; nu synes dock en tid stunda, då dessa förmögenheter åter upp- träda. F. ö. söker antroposofien slå bryggor mellan den moderna tidens vetenskap och religionen, vill taga vård om den kärna af sanning, som förefinns