Antsirane-Antwerpen 233 andlig klarhet som mål och afvisar känslosamhet och klosteraktig sekterism. - Riktningens namn uppkom i dec. 1912, då hela tyska af delningen med generalsekreteraren Steiner i spetsen uteslöts ur teosofiska samfundet, hvari han sedan 1902 företrädt själfständig forskning. Uteslutningen orsakades af hans motstånd mot Annie Besants (se denna) förkunnelse om ett kroppsligt uppträdande på nytt af Kristus och af att han ogillade hennes propaganda för en ny religion, men däremot verkade för de olika religionernas likaberättigande inom samfundet. Ang. Steiners mångsidiga och djupa insikter i humanistiska och fysiska vetenskaper, hans märkliga begåfning äfven på det konstnärliga området, hans 1919 öppnade fria Waldorfskola i Stuttgart, den 1920 af honom skapade antroposofiska högskolan GoetheanuiL i Dornach nära Basel, hans idéer om "tregrening" af samhällsorganismen samt hans öfriga kulturella planer se art. om honom i Suppl. Riktningen har sitt sammanhållande band i Antroposofiska sällskapet, som bildades 1912 i och med den ofvan nämnda utbrytningen, idkar sitt arbete i fria grupper och har medlemmar öfver hela jorden, dock mest i de tyska länderna samt i Schweiz, Holland, Skandinavien och Finland. I Sverige finnas några 100-tal medlemmar, hufvudsakligen i Stockholm och Norrköping, där rörelsen har bibliotek, hvarjämte den har eget bokförlag. Antsirane [-rane], stad och frihamn vid Diego Suarez, Madagaskar. Omkr. 7,000 inv. A. anlades 1885, blef 1888 frihamn och har stor handel och sjöfart. E. A-t. Antuna [an-], herrgård i Eds socken, Stockholms län, omfattar tillika med Älfsunda och det från kronan arrenderade A. kronohemman, hvilket allt brukas i sambruk, 4 1/4 mtl, areal 360 har, hvaraf 184 har åker, tax.-värde 241,800 kr. A. lydde under medeltiden under Klara kloster i Stockholm, har senare egts af bl. a. släkterna Scheding, Wrangel, Stenbock och Lundström. Nuv. egare är "Antuna gårds intressenter" (K. Curman). A. var K. J. L. Almquists barndomshem (se Almquist 3, sp. 672). O.Sjn. An-tung, stad i Mandschuriet, vid Jalu-kiang, 11 km. n. om dess mynning i Koreabukten af Gula hafvet. 51,834 inv. (1918). A., som är en af traktathamnarna i Kina, har mycket liflig handel (årlig utrikeshandel omkr. 50 mill. kr.) samt järnväg till Mukden i n. v. och Söul i s. ö. Under rysk-japanska kriget stod l maj 1904 en drabbning nära A. (slaget vid Jalu). E. A-t. * Antwerpen hade 1910 301,786 inv., med förstäderna Berchem och Borgerhout 408,503 inv. Utbyggandet af A:s nya fortgördel (se kartskissen) var ännu ej fullbordadt 1906, då en ny plan för fästningens slutliga färdigbyggande fastställdes och därefter genast sattes i verket. I enlighet med denna plan skulle enceinten slopas och den förutvarande fortgördeln förstärkas till en kärna genom anläggandet af en 4 m. hög vall med framförliggande 30 m. bred våt graf från mellanverket (redutten) Orderen öfver fästet Merxem till fästet n:r 2, från hvilket öfver fästena n:r 4 och 7 till Schelde den våta grafven ersattes med en torr graf och stormgaller, hvarjämte de gamla fästena, 234 utom n:r 8, som slopades, förstärktes. Vidare anlades i hufvudförsvarslinjen fästena Ertbrand och Brasschaert samt 2 mellanverk i n., fästena Gravenwezel, Oeleghem, Broechem, Kessel och Koningshoyckt samt 6 mellanverk i ö., fästena Breendonck, Liezel och Bornhem samt 2 mellanverk i s. samt fästet Haesdonch och 2 mellanverk i v. Till sist uppfördes 1910-14 fästena Oudendyck och Doel för nedre Scheldes försvar. Efter alla dessa verks fullbordande omfattade den något öfver 100 km. långa hufvudförsvarslinjen 20 fästen och 14 mellanverk. I krig skulle nu centralfästningen Antwerpen utgöra säte för regeringen och förrådsfästning för armén samt såsom en strategisk stödje- och replipunkt tjäna försvaret i dess helhet. - Genast vid Världskrigets utbrott igångsattes rustningsarbetena inom fästningen. Mellan fästena anlades starka fältbefästningar och bakom dessa mellanbatterier; och längre tillbaka, omkr. 4 km. framför kärnfästningen, anlades å södra och östra fronterna en andra fältställning. Försvaret gynnades äfven af 4 öfversvämningsområden samt däraf, att Scheldes biflod Rupel och dennas biflod Nethe genom dammbyggnaders öppnande kunde bringas att öfversvämma kringliggande mark. Besättningen uppbringades till 50,000 man, men sedan större delen af fältarmén dragit sig tillbaka till A. och 3 engelska marinbrigader äfven ditkommit, steg försvarsstyrkan till 120,000 man under kommendanten generallöjtnant Deguise. Anfallsarmén under general v. Beseler räknade ej mer än 90,000 man, men i belägringsartilleriparken ingingo både 30,5 cm. mörsare och 42 cm. haubitser. 27 sept. 1914 framryckte anfallsarmén mot A., och s. d. utrymde belgierna det af dem förut befästa Malines (3 km. s. om fort Waelhem). Beskjutningen öppnades den 28 utom räckhåll för fästningens artilleri mot Waelhem och Wavre S:te Catherine samt mellanverket Dorpveldt. Den 29 började fästet Breendonck också tas under eld, och s. d. ödelades Wavre S:te Catherine därigenom, att ett ammunitionsmagasin sprang i luften. Den 30 öppnades eld mot fästena Liezel och Bornhem samt Koningshoyckt och Lierre m. m., samt l okt. mot fästet Kessel. Samtidigt togo tyskarna med storm Wavre S:te Catherine och Dorpveldt, men öfriga anfallsförsök afvisades. Den 2 föllo Waelhem, Koningshoyckt och Lierre samt mellanverket Tallaert och den 3 Kessel samt järnvägsredutten Duffel. Därmed voro 20 km. af hufvudförsvarslinjen i tyskarnas händer. Den 5 och 6 gingo tyskarna öfver Nethe på spänger, hvilket hade till följd, att belgiska armén den 6 började aftåga västerut, och åt 2:a fördelningen uppdrogs att fortsätta A:s försvar. Tyskarna gingo då, den 7, till anfall mot kärnfästningen, mot hvilken den 8 öppnades eld. Sedan den 9 fästena Merxem, Broechem och Brasschaet fallit, inträngde tyskarna mot aftonen i själfva staden, och den 10, sedan återstående permanenta verk delvis förstörts, kapitulerade fästningen. Dessförinnan hade återtåget afskurits för 20,000 belgier och 2,000 engelsmän, som sålunda tvingades in öfver holländska gränsen, där de afväpnades. 5,000 fångar och 500 artilleripjäser m. m. blefvo tyskarnas byte. - 2 sept. 1916 bombarderades sedermera A. af engelska flygare. Jfr Världskriget, sp. 169, 170 och 244. L. W:son M.