243 Apoteksprivilegium-Appellabel 244 enligt läkares recept eller därmed jämförlig läke- medelsformel. Från samma tidpunkt handhas kas- sans angelägenheter af en styrelse, bestående af 5 led., af hvilka l utses af K. M:t, 2, som skola vara apoteksinnehafvare eller apoteksarrendatorer, af Sveriges apotekareförbund, och 2, som skola vara å apoteksinrättning anställda farmaceuter, af Sve- riges farmaceutförbund. Sedan 1918 utbetalar kassan äfven dyrtidstillägg åt apotekens farmaceutiska personal, hvilka utgå med en viss proc. af vederbörandes of riga löne- förmåner. Dyrtidstilläggens storlek bestämmas för hvarje halfår på grundval af Socialstyrelsens index- tal för lefnadskostnaderna. Medel till dyrtids- tilläggen erhållas liksom till ålderstilläggen genom af gift för hvarje expedieradt läkemedel enligt lä- kares recept eller därmed jämförlig läkemedels- formel. T. D. Apoteksprivilegium. Sedan i enlighet med k. kung. 9 sept. 1873 rätten att enskilda emellan öfverlåta apoteksprivilegier upphört med utgången af 1920, finnas i Sverige endast personliga apo- teksprivilegier. Huruvida detta system för utöfning af apoteksdriften skall bli det för framtiden gäl- lande, är ännu ovisst. Redan 1912 tillsattes emel- lertid en kommitté, Apotekskommittén, med upp- gift att afge förslag rörande apoteksväsendets ord- nande efter 1920 års utgång. Denna kommitté framlade sitt betänkande i slutet af 1919, men då dess utredningar voro till största delen baserade på förhållanden, som rådde före Världskriget, har kommittéförslaget icke kunnat oförändradt läggas till grund för apoteksväsendets framtida organisa- tion, och en af K. M:t anbefalld öfverarbetning af förslaget är ännu icke slutförd. Sannolikt torde emellertid vara, att, i enlighet med hvad kommittén föreslagit, det personliga privilegie- eller, som det af kommittén benämnes, koncessionssystemet kom- mer att bibehållas, om ock med vissa modifikatio- ner, som komma att göra apotekarnas egenskap af statstjänstemän mer utpräglad än hittills. Det första steget i sådan riktning torde bli genomförandet af apoteksinnehafvarnas pensionering. I k. kung. 27 okt. 1899 föreskrefs, att den, som därefter erhåller privilegium på apotek, skall efter utgången af 1920 vara skyldig att mot pension afstå privilegiet samt att erlägga den årliga af gift, som kan komma att bestämmas för apoteksinnehafvarnas pensione- ring. Sedan med 1920 års slut de hittills utgående afgälderna till amorteringsfonderna och apotekar- kårens lifränte- och pensionskassa upphört, har genom k. br. 25 febr. 1921 föreskrifvits, att från samtliga apotek, hvilkas innehafvare erhållit sina privilegier efter 27 okt. 1899, skola erläggas vissa af gifter för nämnda ändamål. Flertalet af de apo- tekare, som erhållit sina privilegier före nämnda datum och därför icke kunnat åläggas af gifter, har frivilligt förbundit sig att betala sådana. När pensioneringen skall träda i kraft, är ännu ej afgjordt. Vid 1920 års utgång funnos i Sverige 367 stamapotek, 3 filialapotek och 26 medikaments- förråd. T. D. Apotoxln. Se Bakteriologi. Suppl. Apoxypodes, paleont. SePalæophonus. A'pparjaure, sjö i Jukkasjärvi socken, Norrbot- tens län, 767 m. ö. h., i öfre delen af Alesätnos dalgång, 20 km. s. om Torne träsk. Den af rinner genom Alesätno till Rautasjaure och Torne älf. Areal omkr. 5 kvkm. O. Sjn. Appel. 1. CorneliusA., dansk präst och patriot, f. 13 maj 1821 i Aabel i Haderslevs amt, d. 26 mars 1901 i Dalum vid Odense, verkade från 1851 som lärare vid danska seminariet och borgarskolan i Tönder. A., som tagit liflig andel i den dansknationella rörelsen, afskedades, då Sön- der Jylland 1864 kom under Tyskland, och med- delade sedan 1865 dansk undervisning i Rödding. Han deltog sedan 1870 i prästen Sveistrups sön- dagsgudstjänster där, och när dessa 1874 förbjödos, valdes han af denna krets till präst, invigdes i ämbetet samt verkade till 1887 på Askovs folk- högskola, en bland den nationella rörelsens främsta män i Sönder Jylland. Sina sista år tillbragte han i Dalum på Fyn, där han genom subskription fått ett hus i nationalgåfva. - 2. Jacob Christian Lindberg A., den föregåendes son, folkhög- skoleföreståndare och politiker, f. 23 april 1866 i Rödding, studerade på Askov och i Köpenhamn, särskildt fysik, blef 1890 lärare vid Askovs folk- högskola och 1906 dess föreståndare, sedan han länge varit närmaste medhjälpare åt sin svär- fader, L. Schröder (se d. o.), vid folkhögskol- arbetets ledning. A., som politiskt tillhör vän- sterreformpartiet, var juni 1910-juni 1913 kyrko- ech undervisningsminister i ministären Berntsen, innehar sedan 1920 i ministären Neergaard under- visningsministerposten. Han blef 1919 ordf. i den genom nationalinsamling bildade "sönder jyske fond" och tog sedermera verksam del i ordnandet af Sönder Jyllands skolväsen. Tillsammans med P. la Cour skref han Historisk fysik (2 bd, 1896-97; 2:a uppl. 1908) och utarbetade 1904 en öfversikt of ver Tordenvejrets gäng i Danmark. Hans hustru (sedan 1891), Ingeborg A., L. Schröders dot- ter, f. 26 juni 1868 i Askov, genomgick Gym- nastiska centralinstitutet i Stockholm 1887-89, blef 1889 lärarinna vid folkhögskolan på Askov och har under sin makes ministertid 1910-13 och sedan 1920 varit dess föreståndarinna. 1-2. E. Ebg. Appelberg, Gustaf, jurist, led. af Högsta domstolen, f. 18 aug. 1871 i Nya Varfvet vid Göteborg, blef 1895 juris kandidat i Uppsala, tjänstgjorde därefter i domstolspraxis samt utnämn- des 1907 till fiskal, 1908 till assessor och 1909 till hofrättsråd, allt i Svea hofrätt, var byråchef för lag- ärenden i Justitiedepartementet 1911-14 och tidtals t. f. expeditionschef där. 1918 utnämndes han till justitieråd. Redaktionen af "Svensk juristtidning" tillhör han sedan 1916. C. G. Bj. Appelgren-Kivalo, Otto Hjalmar, finländsk arkeolog, f. 5 april 1853 i Hyrynsalmi, Öster- botten, filos. licentiat 1891, tjänstgjorde sedan 1884 vid historisk-etnografiska museet, blef 1893 konservator vid arkeologiska kommissionen och 1915 statsarkeolog. A. har utgett Suomen muinaislinnat (Finlands fornborgar, 1891), praktverket Finnische trachten aus der jilngeren eisenzeit l (1907), Die grundzuge des skytisch-permischen ornamentsstiles (Finska fornm. fören. tidskr. 26, 1912), Om den s. k. karolingiska stilens ursprung (Opuscula 0. Montelio dicata, 1913) m. m. T. C. Appellabel (se Appell), jur., sak, som kan göras till föremål för vad (se d. o.); möts.