303 Arsenikkommissionen-Arsuk 304 belt förekommit som yrkesförgiftning samt stundom i verkliga epidemier, t. ex. med öl (i norra Eng- land 1900) och med vin (Frankrike 1889), hvilka tillfälligt blifvit starkt arsenikhaltiga, andra sådana fall, särskildt de så mycket omtalade och fruk- tade bostadsförgiftningarna, härrörande från tape- ter, väggfärger, möbeltyger, kläder o. d., äro rela- tivt sällsynta. Jämfördt med de synnerligen tal- rika misstänkta fallen af denna art äro de säkert konstaterade ganska få. Särskildt med oljefärg som giftkälla torde knappt finnas något odisputabelt fall. Med af seende på sättet för giftets öfverfö- ring har man särskildt trott, att den skedde i form af gasformiga organiska arsenikföreningar, arsiner, som uppstå, när vissa mögelsvampar växa på arsenikhaltigt, fuktigt material (arsenikhaltiga tapeter å fuktiga väggar). Dessa arsiner visade sig emellertid i koncentrationer, som of ver hufvud kunna förekomma äfven i osunda bostäder, t. o. m. under lång tid alldeles oskadliga för försöksdjur och människor. Det i äldre tider misstänkta och faktiskt mycket giftiga arsenikvätet torde ej före- komma i bostäder. Äfven förgiftning genom in- andning af arsenikhaltigt damm i boningsrum är föga sannolik. Af tapeter ha hufvudsakligen de i äldre tider förekommande, med starkt arsenik- haltigt schweinfurtgrönt färgade, visat sig påtag- ligt farliga. - Då man tidigare för konstatering af kronisk arsenikförgiftning sökte arsenik i uri- nen och därvid ej sällan fann rätt betydliga mängder, hade man icke gjort sig reda för, huru mycket arsenik detta sekret ibland kan innehålla, äfven utan att förgiftning behöfver föreligga. Bång visade, att arsenikhalten i normala människors urin kunde växla mellan O och O,? mg. på l liter. Det sistnämnda är en mängd, som tidigare med visshet skulle ha betraktats som "abnorm", d. v. s. tydande på förgiftning. Bång visade äfven, att vissa af våra vanliga födoämnen, särskildt fisk, innehålla rätt betydliga mängder arsenik. Genom att förtära en fiskrätt kunde arsenikmängden i urinen från små spår ökas till O,TG mg. på litern eller betydligt of ver l mg. på dygnet, och detta utan spår af obehag. Härtill måste hänsyn tas vid undersökning af misstänkta kroniska förgift- ningsfall. Ett jämförelsevis säkert tecken till sådan förgiftning är påvisande af arsenik i hår. - I det hela framgår af kommissionens arbeten, att risken för kronisk arsenikförgiftning i bostäder, från kläder o. d. säkert är mycket mindre, än hvad allmänheten och många läkare trott. C- G. S. Arsenikkommissionen. Se Arsenikförgift- ning. Suppl. Arsenikpreparat, farm. med. l Sv. farmakopén finnas upptagna arseniktrioxid 1. arseniksyrlighet, As2 03 (se Arsenik, sp. 84) samt däraf fram- ställda preparat: arsenikpiller (se d. o.) och liquor arseniitis kalici (se L i q u o r). Om den medicinska användningen af dessa arsenikpreparat se A r s e- n i k f or g i f t n i n g, sp. 87. Arseniksyrlighet i salfva eller pasta kan användas för att förstöra hud- kräfta och hudtuberkulos (lupus). - De egendom- liga verkningarna af helt små arsenikdoser ha något berörts i art. A r s e n i k ä t a r e (se d. o.), personer, som vänja sig vid stigande arsenikdoser och däraf stärkas till strapatser. Vänjningen, som ibland kan drifvas synnerligen långt (till 0,4 gr., medan 0,i gr. kan döda den ovane), synes stå i samband med, att giftet allt mindre uppsuges i tarmen, ju mer vänjning inträder. Små doser kunna f. ö. äfven befordra fettafsättning och hårbildning samt hos unga, växande individer för- stärka benbildningen, så att benen bli abnormt kompakta på benhåligheternas bekostnad. Om kaniner (hannar och honor) behandlas med små arsenikdoser, växa deras ungar redan i moder- djuret så stora, att de dö vid födelsen. - I kroppen uppsugen arsenik aflagras först i organen, särskildt i lefver, mjälte och njurar, samt afgår småningom med urin och mjölk (ett barn har dött af att dia en arsenikförgiftad mor) samt med håren, hvilka efter förgiftning med arsenik ännu i hela år kunna innehålla sådan. Med afseende på ver- kan af större doser samt på akuta och kroniska arsenikförgiftningar se Arsenikförgiftning (äfven i Suppl.). - På senare tider ha flera organiska arsenikpreparat fått bruk som läke- medel. Tidigast försöktes kakodylsyradt TI a t ro n (se K a d o d y 1) bl. a. vid lungsot, dock utan att få någon större betydelse. Vidare följde atoxyl (para-aminofenylarsin- syradt natrium), ett h vitt, kristalliniskt preparat, som i form af subkutana insprutningar gett gynnsamma verkningar vid den afrikanska sömnsjukan och i tidigt stadium äfven vid syfilis. Medlet visade dock vid sistnämnda sjukdom ej sällan så svåra giftverkningar, bl. a. blindhet och döfhet genom atrofi af syn- och hörsel nerverna, att man numera afstått från dess bruk vid syfilis. Däremot försökes det vid anemier och kroniska hudsjukdomar. Ett atoxylderivat, arsacetin (ättiksyrad atoxyl), har ej fått någon varaktig användning. Från syfilisbehandlingen har atoxyl helt undanskjutits af salvarsan (se d. o., äfven i Suppl.). C. G. S. Arsenikspegel. Se Arsenik, sp. 83. 'Arsenius. - 2. K. G. A. dog 14 sept. 1908 i Vineuil (Frankrike). A. är numera representerad i Stockholms Nationalmuseum med franska frilufts- bilder och häststudior. Arsenobensol [-sal], kem. o. farm. Se S a l v a r- s a n, sp. 542. Arsiero [-rå], stad i italienska prov. Vicenza, vid Posina, nära dennas utlopp i Astico. 5,336 inv. (1911). Vapemplats med 5 pansarfort. Under Världskriget besattes staden 30 maj 1916 af öster- rikarna (ärkehertig Karls arméafdelnins:), sedan de intagit de Astico-dalen spärrande befästningarna på Monte Cimone, n. om danna, men staden åter- togs af italienarna (l:a armén, Pecori-Givaldi) 27 juni s. å. (Se Världskriget, sp. 213.) n. J-dt. Arsila 1. A r z i l a, hamn i spanska Marokko, vid Atlanten, 40 km. s. v. om Tanger, utskeppar spannmål. 2,357 inv. (1911). *Arsin. Se äfven Arsenikförgiftning. Suppl. 'Arsinotherium, paleont., bör vara A r s i n o- itherium, som numera anses vara närmast besläktadt med Hyracoidea (se d. o.) bland de lef- vandf h of d j u ren. L-e. *d'Arsonval, A. - Om arsonvalisering 1. a rso n v a l i s a t i o n se E l e k t ro t er ap i, sp. 372-373, och Tes l a, N.