307 Artilleri 308 nämningen medeltungt) och omfattar pjäser af ända upp till 30 à 42 cm. kaliber. Gränsen mellan tungt och lätt artilleri är icke fullt stadgad, men i allmänhet räknas till lätt endast det, som har det äldre typiska fältartilleriets rörlighet, d. v. s. fordon, h vilkas vikt endast obetydligt of verstiger 2,000 kg. Det lätta fältartilleriet indelas ännu i åkande och ridande, beroende på, huruvida servis- manskapet åker eller rider. Fotartilleri förekom- mer däremot ingenstädes vid det egentliga fält- artilleriet, men väl vid bergsartilleriet, där pjä- serna transporteras på packhästar och man ej anser sig kunna medföra så stort antal hästar, att servis- manskapet kan göras beridet. Fästnings- artilleriet, som i regel är bundet vid vissa fästningar, kan ännu betraktas som ett artilleri- slag för sig. Dock är att märka, att en afsevärd del af fästningsart, skall utgöras af rörliga artil- leritruppförband för att kunna uppträda, h varhelst så påfordras inom ett fästningsområde eller om- gifvande trakt, och denna del står fältartilleriet :så nära, att gräns vanligen icke kan sättas. Det är t. o. m. fördelaktigt, om detta rörliga fäst- ningsartilleri är så utrustadt och organiseradt, att det vid behof kan helt uppträda som fältartilleri. Dem fasta bestyckningen i fästningarna utgör där- emot ett typiskt fästningsartilleri. På senare tid har i samband med flygväsendets utveckling till- kommit ett nytt artillerislag, luftvärnsartil- leriet, afsedt för beskjutning af luftfartyg från eldställningar på marken. En del af detta artilleri är stationär, af sedd för försvar af vissa platser (städer, fästningar e. d.), men huivuddelen bör vara rörlig och organiserad för deltagande i fält- kriget. Det rörliga luftvärnsart, kan i denna be- märkelse betraktas som ett slags fältart., men går dock vanligen ej under denna beteckning. Från de senare åren förskrifver sig af ven det s. k. :skyttegrafsartilleriet 1. granatka- starartilleriet (fr. artillerie de tranchée, ty. minenwerferartillerie), hvilket i mycket primi- tivt skick började användas redan under rysk- japanska kriget 1904-05 samt sedan under Världs- kriget erhöll sådan betydelse och fulländning, att det nu anses oumbärligt. Det af ses för strid ute- slutande på nära håll (hittills under 2,000 m.) och kan just på grund däraf förses med mycket lätta och dock mycket kraftiga pjäser af kastpjäs- typ. Granatkastarartilleriet är afsedt lika fullt för det rörliga fältkriget som för strider om befästa ställningar och måste följaktligen som rörligt artil- leri införlifvas med fälthären. Det inräknas dock i allmänhet ej under begreppet fältartilleri, enär dess pjäser äro af en säregen typ och dess använd- ning på grund däraf i mycket skiljer sig från fält- artilleriets. På vissa håll ha lättare granatkastar- batterier införlifvats med infanteriets truppförband för att ständigt stå till dessas förfogande. Under Världskriget har äfven tillkommit det s. k. järn- vägsartilleriet, d. v. s. ett artilleri, för- .sedt med så grofva och tunga pjäser, att de ej kunna transporteras på annat sätt än på järnväg (se Världskriget, sp. 262). Här ansluter sig benämningen ej som de föregående till upp- giften, utan till transportsättet. Åsikterna om järnvägsartilleriets uppgift och betydelse ha ännu icke stadgat sig, men man anser det i allmänhet böra afses såväl för fältkriget som för fästnings- och kustförsvar. - Det rörliga artilleriet transpor- terades förr uteslutande med hästkraft. I samband med motorfordonens utveckling har emellertid en öfvergång till motorkraft börjat ske. Återhållande verkade därvid till en början den omständigheten, att motorfordonen ej kunde röra sig på sidan om vägarna. Sedan emellertid traktorer af Caterpillar- typ (jfr Tank. Suppl.), d. v. s. sådana, som röra sig å kedjor eller "band" i st. f. å hjul, kommit i bruk och fulländats, har detta hinder undanröjts. Med "bandtraktorer" kunna tunga pjäser förflyttas i den svåraste terräng, och då man samtidigt lyckats väsentligt stegra dessa traktorers fart och manöverförmåga, vinnas med motoriserin- gen betydande fördelar. Frågan står på dagord- ningen, och i flera länder äro delar af artilleriet redan motoriserade. För vissa pjäser, t. ex. rör- liga luftvärnspjäser eller lättare fältpjäser, har motoriseringsproblemet lösts på det sätt, att pjäsen i stället för att bogseras af en automobil eller band- traktor fast anbringas därå, så att motorfordonet bildar pjäsens underlag vid såväl transport som skjutning. Pjäsen säges då ha bil- eller band- Ærafctørs-lavettage. Är pjäsen mycket lätt och sam- tidigt innesluten i ett pansradt rum, öfvergår for- donet till en typisk pansarvagn (tank). Om artil- leripjäsernas utveckling se Artilleripjäs. Suppl. I Sverige medförde 1901 års härordning en bety- dande ökning af artilleriet. De 6 förutvarande fältart.-reg., som fr. o. m. 1905 erhöllo namnen Svea, Göta, Vendes, Norrlands, Upplands (i st. f. Andra Svea) och Smålands (i st. f. Andra Göta) art.-reg., organiserades i den mån härordningen hann genomföras på 3 kanondivisioner à 3 och l haubitsdivision à 2 batterier, hvarjämte den ridande divisionen vid Vendes art.-reg. ökades till 3 batt. Gottlands art.-kår organiserades på 4 batt., hvaraf l s. k. "positionsbatteri". Fästningsart., som förut bestått af endast Karlsborgs art.-kår på 2 kompanier, utvecklades till ett reg., Boden-Karls- borgs art.-reg., på 10 kompanier, af hvilka 4 bil- dade "Karlsborgs art.-bataljon" och förblefvo för- lagda i Karlsborg; de of riga förlades i den nya fästningen Boden. Ett nytt art.-reg., Positions- art.-reg., till en början afsedt uteslutande till för- svar af starkt befästa "positioner", sedermera om- organiseradt till tungt fältartilleri, uppsattes. Reg., som från 1910 räknade 6 batt., försågs först med gröfre kanoner och kulsprutor, men ombeväpnades i samband med den ändrade uppfattningen om dess uppgift med tunga haubitser. Kustart, ut- bröts helt från armén och öfverflyttades till sjö- försvaret. Samtidigt erhöll det sin egen chef med generals rang samt uppdelades på 2 reg., Vax- holms och Karlskrona kustart.-reg., samt l kår, Älfsborgs kustart.-kår. 1914 års härordning med- förde för artilleriet en afsevärd ökning af öfnings- tiden, hvilken dock omedelbart efter Världskriget åter sänktes. I organisationen gjordes däremot endast mindre ändringar. Artilleriets tekniska per- sonal utbröts ur truppförbanden och uppfördes på särskild stat under benämningen "Artilleriets fabri- ker och tyganstalter". Vid Vendes art.-reg. min- skades det ridande art. åter till 2 batt., hvar- emot Norrlands art.-reg. ökades med l batt.,