- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 34. Ö - Öyslebö; supplement: Aa - Cambon /
309-310

(1922) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Artillerieldledningsplan ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

309 Artillerieldledningsplan-Artilleripjäs 310 batteri, det första steget till bildande af detta slags artilleri i Sverige. Boden-Karlsborgs art.-reg. uppdelades på Bodens art.-reg., organiseradt på 2 bataljoner à 4 kompanier, och Karlsborgs art.- kår, organiserad på 4 kompanier. De senare erhöllo kort efter Världskriget benämningen "batterier" i samband med, att kåren erhöll en beväpning och organisation, som från fästningsart, förvandlade den till tungt fältart. Fältart.-reg:tema äro nu- mera (i regel) organiserade på 2 kanondivisioner à 3, l kanondivision à 2 och l haubitsdivision à 3 batterier, för Vendes art.-reg. tillkommer l ridande division. Norrlands art.-reg. har en något olika indelning. I Danmark organiserades fältart. 1909 på 2 reg. (à 2 divisioner) och en själfständig division, samt- liga divisioner på 4 batt. Ett fästningsart.-reg., afsedt för Köpenhamns landtfront, uppsattes, men skulle enligt planen indragas 1922; indragningen skedde dock redan 1920. Kustart., afsedt för Kö- penhamns sjöfront, organiserades på 3 bataljoner. I Norge upptog 1910 års härordning 3 fältart.- reg. (à 2 linje-, l landtvärnsbataljon och l park- kompani), en positionsart.-bataljon (à 4 linjekom- panier och l landtvärnsafdelning) och 3 bergsbatt.; därtill ett fästningsart.-reg. (på 6 bataljoner), af- sedt för såväl lands- som kustförsvaret. Under Världskriget upplöstes positionsart.-bataljonen, och fältart.-reg. utsvällde till 4 linje- och 3 landt- värnsbataljoner med l bataljon af hvartdera slaget utgörande tungt artilleri. Bergsart, erhöll en afsevärd materielökning, och fästningsart, ökades med 4 kompanier jämte min- och signalafdel- ningar. G. af Wdt. Artillerieldledningsplan. Se Flygplan. Suppl. Artilleriflygplan, krigsv. Se Flygplan. Suppl. Artilleriflygspanare, krigsv. Se Flygspanare. Suppl. Artillerikadettkår. Se K a d e 11. *Artilleri-kommitté. Den svensk-norska artilleri- kommittén af skaffades 1905. Artillerimätafdelning, artill., under Världskri- get benämning på särskilda af tekniskt utbildad personal sammansatta afdelningar, som hade till uppdrag att utföra vissa för artilleriets skjutning erforderliga mätningar, såsom topografiska och me- teorologiska mätningar, syft- och ljudmätningar. Dylika af d. ha sedermera allmänt införts. Jfr Världskriget, sp. 264. G. af Wdt. Artillerimättrupp, artill. Se Artillerimät- af d el n i n g. *Artilleri- och ingenjörhögskolan undergick 1904, 1908 och 1914 betydande förändringar. De båda allmänna kurserna, som utgöra villkor för befordran till löjtnant vid artilleriet och fortifika- tionen, äro nu ettåriga (okt.-aug.). Högre kur- serna äro tvååriga (hösten hvarje jämnt år - midten af aug. närmast följande jämna år). Hög- skolans anslag uppgår till 57,425 kr. (1921). Se "Minnesskrift med anledning af K. Högre artilleriläroverkets och krigshögskolans å Marie- berg samt Art. o. ing.-högskolans etthundraåriga tillvaro" (1918), utg. af P. Sylvan och 0. Kuylen- stieraa. G. af Wdt. Artilleripjäs, artill., gemensam benämning på de tunga eldvapen, hvaraf artilleriet betjänar sig. Förr hänfördes alla eldvapen af sådan tyngd, att de för sin transport kräfde fordon eller packhästar, till begreppet "artilleripjäs", och detta stod så- lunda som motsats till "handeldvapen", men efter kulsprutornas (se d. o.) införande håller detta ej längre streck. Kulsprutan kräfver nämligen sär- skilda transportanordningar, men är dock ingen artilleripjäs. Då relativt tunga och kraftiga kul- sprutor förekomma och jämsides härmed mycket lätta, kulsprutorna närstående artilleripjäser, måste man för att skarpt kunna åtskilja dessa båda vapen ta hänsyn till projektilen, i det att man till artilieripjäser hänför de eldvapen, som utslunga projektiler af tillräcklig vikt för att kunna göras ihåliga och förses med sprängladdning. Enligt Petersburgsdeklaratioaem 1868 fordras härför en minimivikt af 400 gr. (se Folkrätt, sp. 775). I st. f. artilleripjäs används ofta endast ordet pjäs, och äfven kulsprutan kan då däri inräknas. Artilleripjäserna pläga med hänsyn till eldrörets längd och däraf föranledda skjutegenskaper in- delas i kanoner, haubitser och morsar e (se dessa ord); med hänsyn till den taktiska uppgiften sägas de vara fältpjäser, bergspjäser, luftvärnspjäser o. s. v. (jfr Artilleri. Suppl.). Begreppet artilleri- pjäs (pjäs) omfattar i allmänhet eldrör och lavett tillsammantagna; vid rörligt artilleri används ordet af ven för att beteckna hela pjäsfordonet, alltså in- begripet föreställaren (se d. o.), eller hela det anspända fordonet med hästar och servismanskap. Artilleripjäserna benämnas numera efter kalibern (se d. o.) och modellåret, t. ex. 15 cm. kanon m/14 (modell 1914), 21 cm. haubits m/17 o. s. v.; i Tyskland anges efter kaliberbeteckningen ofta i st. f. modellåret eldrörets längd, t. ex. L/30 (30 kalibers eldrörslängd). - Kalibern har under- gått ständiga växlingar, beroende på teknikens ståndpunkt och framför allt på, huru man vid hvarje särskild tidsperiod sökt lösa kompromissen mellan det enskilda skottets verkan och skottvidd å ena sidan samt pjäsens vikt, lätthandterlighet m. m. å den andra. Man sträfvar gifvetvis efter kraftiga pjäser med stor skottvidd, och detta leder till ökning af kalibern, men därmed följer stor vikt m. m., och detta blir ofta ett af görande hin- der för kaliberökningen. På 1880-talet hade man vid kust- och fartygskanoner uppdrifvit kalibern ända till 40 cm. Kort därefter fann man, att genom bättre kanonmaterial och längre eldrör lika kraftiga pjäser kunde erhållas med endast 28 cm. kaliber, och en allmän kaliberminskning blef följ- den. Kort före Världskriget skedde åter en ök- ning, och vid dess slut var man allmänt uppe på 35 à 38 cm., på några håll t. o. m. 41 cm. Äfven vid landartilleriet har samma företeelse gjort sig märkbar, och bekant är, huru tyskarna vid Världs- krigets början öfverraskade med en haubits af 42 cm. kaliber (se Tjocka Bertha), under det att den dittillsvarande största kalibern var 30,5 cm. Skottvidden (se d. o.) har undergått ständig ök- ning, beroende på, att man kunnat uppdrifva ut- gångshastigheten. Före Världskriget nåddes vid de kraftigaste . kust- och fartygskanonerna (35 à 38 cm. kaliber) en skottvidd af ända till 30 km. Under Världskriget kom den öfverraskande ny- heten, att tyskarna beskjutit Paris på 120 km. afstånd. Detta skedde med en 20 och en 24 cm.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Jan 22 10:34:57 2026 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfcn/0371.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free