325 Asien 326 Kvkm . Mill. in v. i Främre Indien ... 3,807 0,548 Macao ... 10 0,075 Timor o. Kambing. 18,989 0,378 Tillsammans 22,806 1,001 Portugisiska: Ryska: Central-Asien...... 3,488,530 11,254 Sibirien ............ 12,488,565 10,378 Chiva ............... 67,430 0,80o Buchara ............ 203,430 l,5oo Tillsammans 16,247,955 23,932 E. A-t. Järnvägarna, som 1907 omfattade något mer än 90,000 km., ha sedan dess vuxit med 40-50 proc. De största och tätaste järnvägsnäten finnas i Brittiska Indien (omkr. 64,000 km.), Japam (17,000 km.) samt de tidigare turkiska delarna af Främre Asien. De under ryskt inflytande stående delarna af Asien torde f. n. ha omkr. 18,000 km. järn- vägar. Se f. ö. Järnvägar. Suppl. - De viktigaste järnvägssträckorna i västra Asien (de gamla turkiska områdena) äro Anatoliska, Bagdad- banan (se d. o., äfvsn i Suppl.), Hedjasbanan (se d. o.) med bibanor, hvarigenom - då ännu ofull- bordade delar äro färdiga - Egypten, Mekka och Mesopotamien komma att stå i förbindelse med Europa via Skutari och Konstantinopel. Det indiska bannätet når numera genom Belutsjistan Persiens gräns samt österut i Assam nära den kinesiska. Där saknas ännu förbindelse med Burmas järnvägar, genom Persien med Bagdadbanan och genom Af- ganistan med det rysk-asiatiska bannätet. På Bortre indiska halfön äro de tre näten i Burma, Siarn- Singapore och Franska Indo-Kina isolerade, men gå h vart för sig nära eller of ver Kinas gräns. Kinas järnvägar ha f. n. förbindelse blott med de ryska och koreansk-japanska; deras viktigaste inre uppgift är att sätta Syd-Kina och de stora segelbara floderna (banan till Kanton och Hong-kong är dock ännu ej fullt färdig) i förbindelse med Peking, de viktigaste hamnarna och Mandschuriet, hvilket lands järnvägar nu stå under japansk kontroll. I ryska Asien spela de stora transkcmtinentala järnvägarna hufvudrol- len. Sibiriska järnvägen (se d. o.) har komplette- rats med linjen Nertjinsk-Chabarovsk, hvarigenom förbindelse enbart å ryskt område vunnits Kyss- land-Vladivostok. Transkaspiska järnvägen (se d. o.) är genom Turkestan järnvägen sammanbunden med det europeiska nätet of ver Orenburg, hvar- jämte före kriget en bana Taschkend-Semipa- latinsk ö. om sjön Balkasch var planerad, som skulle sammanbinda de turkestanska och sibiriska järnvägsnäten. . O. Sjn. Upptäcktshistoria. Under de senaste tjugu åren har det vetenskapliga utforskandet af A. gjort betydande framsteg; särskildt gäl- ler detta om Central-Asien, där man lyckats ut- fylla större delen af de hvita fläckarna, komplettera bilden af bergsbyggnad och flodsystem, framtränga till det hemlighetsfulla Lhasa samt upptäcka be- tydande rester af äldre bebyggelse och kultur i Öst-Turkestans ökentrakter. Men äfven andra trak- ter af världsdelen ha öppnats för den europeiska samfärdseln och handeln och därför blifvit föremål för ett intensivt forskningsarbete, framför allt ur kommersiella och näringsgeografiska synpunkter. Detta gäller särskildt om Sibirien och öfriga delar af det ryska Asien, Främre Asiens och Irans af många makter omstridda riken samt det nyss för starkare europeiskt inflytande öppnade Kina. En stor del af de forskningsresor, som beröra dessa trakter, står i samband med planer på att utvidga eller påbörja järnvägsnät eller exploatera områden invid äldre eller nyskapade trafikleder. I Främre Asien, inom det gamla turkiska väldet, är det dels Bagdadbanan och planerna på att rycka upp det försummade näringslifvet i de trakter, som beröras af denna, dels ock arkeologi- ska, och i samband därmed etnografiska, studier öfver den äldre kulturen i detta för den väster- ländska kulturens uppkomst betydelsefulla om- råde, som tilldragit sig forskarnas främsta in- tresse. Mindre Asiens arkeologi och etnografi ha sålunda varit föremål för många undersökningar. Antika och medeltida städer och fyndorter ha ut- forskats, och arkeologiska gräfningar ha fört be- tydande fornminnen och konstskatter i dagen. Bland de viktigaste utgräfningarna må nämnas de af Hugo Winckler 1905-07 utförda vid Boghazköi, ö. om Angöra, där han fann en hettitisk hufvudstad. Andra 'omfattande gräfningar ha utförts vid Mi- letos, Filadelfia, Pergamon (Dörpfeld), Efesos (0. Benndorf) m. fl. antika städer. Bland öfriga arkeo- logiska och etnografiska forskningsresande märkas E. Herzfeld, G. de Jerphanion, W. M. Ramsay, bland de många geografiska och geologiska studie- resorna komma A. Philippsons i främsta rummet; vidare ha viktiga bidrag till kännedomen om Mindre Asiens geografi lämnats af Fr. Schaffer, P. Rohrbach, E. Huntington, L. Yannutelli, H. Lynch och F. Oswald, H. Grothe, R. Schmidt (Ar- menien), Fr. Frech, G. Berg m. fl. Jfr Wilamo- witz-Moellendorff, "Mindre Asiens upptäckande" (i "Ord och bild" 1921). I Kaukasus har särskildt M. von Déchy företagit många resor. Landet har varit föremål för ingående utforskning af naturvetenskapsmän, etnografer och arkeologer, hvarjämte många top- par på sista tiden för första gången bestigits. Kurdistan och norra Mesopota- mien ha utforskats af E. Banse, H. von Handel- Mazzetti, V. Pietschmann, 0. Mann m. fl. I Mesopotamien och angränsande trakter har f. ö. ett stort antal forskningsresor med botaniskt, zoo- logiskt, geologiskt och ekonomisk-geografiskt ända- mål företagits äfvensom studier för anläggning af bevattningsverk. Ännu större intresse ha de arkeo- logiska forskningsresorna tilldragit sig. Ett flertal tyska, engelska och franska expeditioner har före- tagit omfattande utgräfningar och undersökningar af ruiner af såväl äldre som islamitiska städer och palats. Så har Koldewey företagit utgräfningar i Babylon, Tyska orientsällskapet genom Andræ i Assur, M. von Oppenheim i Tell Halaf, där han fann ett hettitiskt konungaresidens. Vid Samarra, där abbasidernas residens låg, ha gräfningar före- tagits af Kaiser-Friedrich-museum i Berlin under ledning af Fr. Sarre och E. Herzfeld. Franska utgräfningar under M. H. Viollet ha från samma