Asien fattande undersökningar. Bland resande dit må nämnas E. D. Merrill, C. Worcester, H. P. Willis, H. Berkusky m. fl. Japans liksom Formosas och Koreas utforskning sker till stor del af japaner. De mest betydelsefulla resultaten, som f. ö. omfatta alla delar af geografisk forskning, beröra vulkanismen och närstående företeelser. Bland europeiska resande kunna nämnas I. Friedländer, C. E. Bruce Mitford, A. Hofmann, M. de Périgny, W. J. Clutterbuck, S. Genthe (Korea). Kina med Mandschuriet tilldrar sig alltmer européernas intresse, och många äro de forskningsfärder, som gjorts till det stora framtidslandet. Bland resande, som genomströfvat större delar af Kina, må nämnas C. Clementi, som 1907-08 for från Turkestan öfver Kansu och Syd-Kina till Hongkong, R. F. Johnston 1906 från Peking till Mandelay genom de kinesisk-tibetanska gränsområdena, Ed. Chavanne, d'0llone och W. Filchner. Sedan flera år äro svenska forskare, under ledning af J. G. Andersson, sysselsatta med utforskandet af Kinas geologi och paleontologi (se Andersson. Suppl., sp. 203-205). I Nord-Kina märkas bland större resor Clarkexpeditionen (R. Sterling Clark och A. de C. Sowerby), vidare må nämnas 0. R. Coales, R. Geerts, D. P. Ekvall, F. Harfeld, J. Hedley, svensken E. T. Nyström, G. Pereira, hvarjämte särskildt det f. d. tyska skyddsområdet grundligt utforskats. I mellersta Kina (Jangtseområdet) ha många flodfärder företagits. Bland dessa resande äro E. C. Abendanon, G. Wegener, löjtn. Toussaint (1907 på en tysk kanonbåt), L. Audemard, A. F. Legendre, Ch. de Polignac m. fl. I prov. Sz'tschwan ha, utom af en del af de förutnämnda, resor företagits af norrmännen E. Amundsen och Th. Sörensen, W. N. Fergusson, L. H. Meares, J. W. Brooke (mördad 1908), Fr. Weiss, T. Smith m. fl. I Syd-Kina har särskildt prov. Jünnan lockat resande såsom R. Brunhuber och K. Schmitz (mördad 1909), F. Kingdom Ward, W. von Dewall, P. Duchesne-Fournet, Litton och G. Forrest, A. Little, Fr. Weiss, S. T. Dunn och G. Behaghel; äfven i andra delar af Syd-Kina ha viktigare färder företagits af major d'0llone, E. C. Young, löjtn. Grillères och W. Parsons. På ön Hainan ha M. Diehr och Ch. Madrolles rest. I Mandschuriet ha bl. a. E. Chavanne, K. Inouye, Podozerskij och R. Torii arbetat äfvensom 1896 -1908 en stor rysk expedition under E. von Ahnert. Vår kännedom om Inre Asien har under de sista årtiondena vuxit betydligt genom många forskningsfärder. De intressanta orografiska och klimatologiska problem, som förelågo, tillika med upptäckterna af intressanta ruinstäder med spår af en rik kultur ha dragit dit ett stort antal resande. Bland dem, som befarit större områden, märkas grefve Lesdain (Peking-Ordos-Gobi-Tibet- Sikkim), Aurel Stein (1906-08 Leh- Lobnoröknen-Kansu-Turfan-Khotan-Karakorum-Leh), Z. Tachibana (Peking-Leh), W. Filchner m. fl. I Tibet ha de största upptäckterna gjorts af Sven Hedin (se denne, sp. 200-206, samt Transhimalaya, sp. 583) och P. Koslow (1899-1901 och 1907-09); vidare märkas resor af A. Tafel, H. Leder, E. Zugmayer, J. Bacot, F. M. Bailey, B. B. Baradiin, kaptenerna Rawling och Ryder, öfverste Bruce och kapten Layard, B. Laufer m. fl. I Pamirområdet ha B. von Fedtschenko, 0. Olufsen, W. R. Rickmers och A. von Schultz gjort resor. 1913 utsände Tysk- österrikiska alpföreningen en expedition till Pamir. Tianschan hör, tack vare de sista årtiondenas forsk- ningsarbete, till de bäst kända delarna af Inre Asien. Bland de många reseskildrare, som bidragit till detta resultat, märkas G. von Almásy, G. Merzbacher, P. Gröber, K. Leuchs, Fr. Machatschek, G. och J. Prinz, M. Friederichsen, W. A. Obrutjev, G. Mannerheim, W. M. Da vis och E. Huntington. Till Tarimbäckenet med dess intressanta ruinstäder ha flera expeditioner företagits; de förnämsta resultaten ha vunnits af Aurel Stein, den tyska Turfanexpeditionen under A. von Le Coq och A. Grünwedel, en fransk under P. Pelliot samt en amerikansk under R. L. Barrett och E. Huntington. Sven Hedin planerar till 1923 en ny större forskningsfärd till Tibet (med utgångspunkt från Kina), åtföljd af en stab svenska vetenskapsmän. IMongoliet och dess gränsberg ha bland andra arbetat B. de Lacoste (norra delen), J. G. Granö (nordvästra delen), D. Carruthers (nordvästra delen och Dsungariet), A. Paquet, V. Dorogostaïskiï, W. A. Obrutjev, V. Th. Novickij, G. Pereira, V. V. Sapozjnikov m. fl. Ryska Asien har sedan 1900 varit föremål för ett stort antal resor, de flesta organiserade af ryska myndigheter och vetenskapliga sällskap. I Väst-Sibirien har bl. a. en expedition under B. M. Shitkov besökt Samojedhalfön (Jamal), en annan under bröderna Kutsnitsov utforskat de arktiska delarna af Ural. I de sydliga randbergen har ett flertal forskare rest (jfr Tian-schan och Mongoliet ofvan), såsom V. V. Sapozjnikov (Altai), J. G. Granö, G. Merzbacher, VI. Rjessnitjenko, A. Paquet, W. A. Obrutjev m. fl. Bland östra och Nordöstra Sibiriens utforskare må nämnas J. P. Tolmatjev (Chatanga, Tjuktjerkusten, Wrangelön m. m.), Podjakonov, J. Korsuchin, vidare har en amerikansk etnografisk expedition under Bogoras och Jochelson utforskat nordöstkusten, flera expeditioner ha afsändts för att tillvarataga mammutfynd vid Jana, Kolyma m. fl. platser, att studera Nord-Sibiriens kuster, mineralskatterna eller möjligheterna för järnvägsanläggningar m. m., liksom äfven Amur-provinsen varit föremål för liknande studieresor. Till Sachalin ha flera expeditioner utsändts mest i syfte att studera eller uppsöka mineralfyndorter. Bland forskare här må nämnas E. von Ahnert och M. Funke. Från Kamtjatka föreligger en skildring af W. N. Tuchow samt en af Th. P. Rjabusjinskij utsänd flerårig expedition, som grundligt utforskat landet. Dit har också en svensk expedition (S. Bergman m. fl.) afgått 1920, som ännu vistas där. I Ryska Central-Asien (Turkestan) har ett stort antal resor företagits, hvilka delvis omnämnts under Tian-schan. Här må ytterligare tilläggas L. S. Berg (Aralsjön, Balkasj m. m.), N. M. Knipovitj (Kaspiska hafvet), A. Ivtjenko (Kirgisstäppen och Turans öknar), W. R. Rickmers (Buchara) och I. Preobrazjenskij.