331 Asien-Ask 332 * Asien, som i G. T. och N. T. aldrig förekom- mer i betydelsen af världsdelen A., används där antingen om seleukidernas (se d. o.; l Makk. 8: 6; 11: 13) rike eller om den romerska provinsen A. Yår nya kyrkobibel använder i N. T. därför ut- trycket provinsen A. (jfr Apg. 6: 9; 19:10, l Kor. 16: 19). E. S-e. Asienkären (ty. Asienkorps), en tysk kår (om stab, 3 infanteribataljoner, 3 fältbatterier, l bergs- batteri m. m.), som ingick i den i juli 1917 bildade och under general von Falkenhayns befäl ställda armégruppen F (i Turkiet kallad Yilderim). Med denna deltog kåren i en mängd strider i Palestina på hösten 1917 och under 1918 ända tills den, efter turkarnas nederlag, i nov. s. å. verkställde återtåget genom Mindre Asien till Konstantinopel, hvarifrån dess befäl och trupp i ja<n. 1918 på ententen till- hörande fartyg transporterades till Tyskland. Se Simon-Eberhardt, "Mit dem Asienkorps zur Palä- stinafront"_(1919). H. J-dt. Asifonogämer, bot. Se Embryophyta asiphonogama. *Asilidæ, zool. Se ock Rofflugor. *Asimut. Se vidare N a v i s asimut. Asimutäl kartprojektion. Se Kartprojek- tion, sp. 1175. Asinara, ö. Se Sardinien. Asine (grek. 3Aoiv7]), en redan af Homeros omtalad forngrekisk stad, hvaraf väldiga ännu ej ingående undersökta ruiner finnas vid det nuv. K a s t r a k i på Peloponnesos' östkust, vid Argi- viska bukten, ej långt från staden Nauplia på en i hafvet utskjutande udde. Akropolen (borgen) i A. utgöres af en omkr. 300 m. lång, 125 m. bred och inemot 50 m. hög klippa, lättare tillgänglig endast i n. och n. ö., där man finner de starkaste befästningarna och där, efter all sannolikhet, huf- vudingången är att söka. Denna har utan tvifvel flankerats af det mäktiga torn, som befinner sig här, på samma sätt som en mindre port i s. ö., som förmedlat den direkta förbindelsen med hafvet, af ett annat torn. Befästningsverken tillhöra skilda epoker; dels finnes s. k. cyklopiskt murverk, sär- skildt på östra sidan, dels yngre, mera regelbundet såsom yttre beklädnad och förstärkning af det äldre på det stora tornet vid hufvudingången äfvensom på ett stycke af den angränsande muren samt som utfyllnad i klipprämnor på västsidan. Där den branta klippväggen erbjudit tillräckligt skydd, synas inga med konst uppförda befästningar ha funnits. Palatset torde ha legat på akropolens södra del; inarbetningar i klippan äfvensom andra nivelleringsarbeten förråda, att marken där beredts för mottagande af konstruktioner. I denna del finnes af ven en större päronformig cistern, af smal- nande uppåt; inom ringmuren finnas åtminstone ytterligare två af mindre dimensioner. Området närmast v. om akropolen har likaledes varit om- gifvet af en mur. Lågstaden har sannolikt varit belägen där. Två rektangulära inarbetningar i klippan, som blifvit barlagda, ange otvifvelaktigt platsen för ett par grafvar af s. k. schaktgrafstyp, samma typ, som är mest bekant genom de guld- rika grafvarna i Mykenai. Utan tvifvel skulle en gräfning uppenbara flera i närheten. Uppe på akropolen ligga tusentals krukskärfvor kriog- strödda, stammande från skilda perioder, mest s. k. geometriska, men af ven mykenska och för- mykenska samt mera sparsamt korintiska och helle- nistiska. Af ven stenverktyg, såsom knifvar och pilspetsar af obsidian, sädeskrossare och groft be- arbetade yxor af granit, trakyt och diorit före- komma på ytan. Det förhållandet, att ytfynden mera sällan härstamma från historisk tid, samman- hänger därmed, att invånarna i staden Argos enligt den antika traditionen eröfrade och i grund för- störde A. redan på 700-talet f. Kr., och den senare bebyggelse, som funnits på platsen, har ej varit af större omfattning. Det enda, som lämnades orördt af argiverna, var Apollon Pythaios' helgedom, som man, efter vissa tecken att döma, har att söka på akropolens norra del. Genom en omsorgsfull utgräf- ning i A. har man hopp om att få vissa synner- ligen betydelsefulla problem hörande till Grek- lands förhistoria uppklarade. Såsom ytfynden visa, har platsen varit bebodd såväl i förmykensk som i mykensk och geometrisk tid. Sambandet mellan dessa olika kulturperioder kan ännu ej sägas vara klarlagdt, nämligen huruvida man har att räkna med brott i utvecklingen mellan de olika perio- derna eller med en naturlig öfvergång från den ena till den andra, m. a. o., huruvida ett och samma folkslag varit bärare af den grekiska fast- landskulturen. Man kan helt allmänt formulera de frågor, till hvilkas besvarande A. skulle kunna lämna viktiga bidrag, ungefär så: till hvilken ras hörde invånarna på Greklands fastland? Hvilket samband fanns mellan kulturen på fastlandet och kulturerna på Kreta och på Egeiska öarna? Hvilken roll ha de s. k. doriska vandringarna spelat? Efter af kronprins Gustaf Adolf (som 1920 besökte platsen) hos grekiska regeringen utverkadt tillstånd ha ruinerna, delvis med stats- understöd, fr. o. m. 1922 börjat undersökas af antikvarien 0. Frödin och docenten A. W. Persson. A. W. P-n. A'sinus, zool. Se Häst d j uren, sp. 172. Asinviken. Se Mendeliaviken. Asio, zool. Se Ugglor, sp. 853. *Asjanti 1. Ashanti. Befolkningen var 287,814 pers. 1911. Hufvudstaden, Kumasi (eing. Coo- massie), har omkr. 25,000 inv. Asja'ntipeppar, bot. Se Piper. *Ask. - 2. Socken i Östergötlands län, är nu annex till Hvarf och Styra. Ask, John Adolf, son till K. J. Ask (se denne), rättslärd, f. 17 nov. 1854 i Lund, d. där 14 okt. 1907, studerade vid universitetet där, ut- nämndes efter tjänstgöring i domstolspraxis till vice häradshöfding 1881, återgick sedan till uni- versitetet och blef där docent i civilrätt 1882, e. o. professor i statsrätt m. m. 1891 samt ord. professor i samma ämnen 1900, efter att 1893 ha promoverats till juris hedersdoktor. Dugande under- visare i ett flertal juridiska ämnen, utöfvade han jämväl ett flitigt författarskap inom skilda områ- den af rättsvetenskapen. Bland hans skrifter må nämnas Om formaliteter vid kontrakt I, II (1885, 1887), Föreläsningar i svensk sakrätt (1889), Om ansvarighet för tryckfrihetsbrott (1890), Om förfat- tarerätt (1893), De allmänna underrätternas in- bördes behörighet i tvistemål (1896), Fredsrörel- sen och folkrätten (1902), Föreläsningar i svensk