Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Autolysat ... - Automobil
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
385
Autolysat-Automobil
386
mer som högre växters och djurs organ omedelbart
efter döden på grund af de döda cellernas egna
ännu verksamma enzym och utan medverkan af
främmande förruttnelsebakterier. I synnerhet cel-
lernas ägghvita spjälkas vid autolysen i enklare
beståndsdelar (peptoner, aminosyror o. s. v.), men
samtidigt eger äfven en sönderdelning af fetten
och kolhydraten rum. I allmänhet gynnas auto-
lysen af svag surhetsgrad. Förändringar, som helt
eller delvis motsvara den egentliga autolysen,
kunna, om äfven i mindre utsträckning, inträda
i den lefvande cellen. H. E.
Autolysat (af grek. alito’s, själf, och lyfsis, upp-
lösning), genom själfupplösning af bakterier i kok-
sal tlösning vunna extrakt, som användas till vac-
cination (se d. o., sp. 211). G. Wrgn.
Autolysiner (se Autolysat. Suppl.). Se
H e m o l y s.
Automatisk matning. Se Matning 1.
Automatiskt eldvapen. Se Handeldvapen,
sp. 1314.
Automatisk telegraf. Se Telegraf, sp.
727 ff.
*Automobil (förk. Auto och Bil). På senare
år ha automobilerna undergått en utveckling,
hvilken torde kunna betecknas som en standardisering
i stort. Olika fabrikat ha blifvit
hvarandra alltmera lika, och en automobils kvalitet
beror numera icke så mycket af den ena eller
andra firmans anordning af en eller annan detalj,
utan hufvudsakligen af de använda materialiernas
och fabrikationens godhet. Samtidigt ha de
elektriska och ångautomobilerna undergått en
betydande nydaning och fulländning, hvilket gör,
att mången i dem ser framtidens automobiltyper.
De med förbränningsmotorer drifna automobilerna
tillverkas alltjämt i öfverväldigande majoritet.
De förändringar, som automobiler drifna med
förbränningsmotorer undergått, bestå hufvudsakligen
i detaljändringar, och de olika tillverkarnas
detaljanordningar bli hvarandra alltmer lika;
ett "naturligt urval" kan sägas försiggå, så att
de bästa lösningarna af detaljproblemen till sist
bli allmänt tillämpade. I allmänhet kan man
säga, att ramverk och fjädrar gjorts starkare, utan
att vikten ökats, genom användning af lämpligare
konstruktiva former och bättre material.
Transmissionssystemets delar ha genom användning af
specialstål, hvilket, på lämpligt sätt
värmebehandladt, gjorts lättare med bibehållande af erforderlig
hållbarhet. Motorerna ha gjorts starkare, mindre
för att öka hastigheten – hvilken dock kan uppgå
till 100 km. i timmen och ännu mera för
kapplöpningsbiler – än för att ha en effektreserv
tillgänglig, hvilken tillåter tagandet af betydande
backar utan hastighetsväxling. Till motorn är
vanligen kopplad en elektrisk generator, som
automatiskt laddar ett ackumulatorbatteri. Från detta
erhålles ström dels för belysning och signalering,
dels för motorns igångsättning. Denna senare sker
på så sätt, att en elektromotor drager i gång
förbränningsmotorn, då ström påsläppes densamma.
Ofta är samma elektriska maskin både generator
och elektromotor med en för dessa båda funktioner
automatisk omkoppling.
I stort sedt förete alla personautomobiler för sig
och lastautamobiler för sig samma typiska
anordningar. En automobil består af hufvuddelarna
chassiet, omfattande vagnsram med fjädrar, axlar
och hjul samt motor med transmissionssystem,
d. v. s. koppling, växellåda, differential och
bromsar, och karosseriet l. vagnskorgen, som ofta
utföres efter hvars och ens smak eller behof.
Chassiets utseende och delar framgå af fig. 1 och 2,
föreställande chassiet till en TV-automobil (af
A.-b. Thulinverkens konstruktion), typ A. 20.
Alltefter karosseriets beskaffenhet indelas
personbilarna numera vanligen i öppna och
täckta. Till de öppna höra bl. a. voituretten
(2-sitsig) och faetonen (4- eller 6-sitsig), till de
täckta kupén (2-sitsig, äfven halftäckt),
landåletten (4- eller 6-sitsig, heltäckt med nedfällbar
bakdel) samt limousinen (4- eller 6-sitsig, heltäckt).
Fig. 3 visar en modern faeton och fig. 4 en
limousinbil, båda af A.-b. Scania-Vabis’ fabrikat.
Gifvetvis finnes en mångfald andra typer och
variationer, hvarjämte indelning efter andra grunder
äfven förekommer. Särskildt konstruerade chassier
och ofta äfven lastvagnschassier kunna förses med
omnibuskarosseri och kallas då autobus eller
automobilomnibus. Dess utseende framgår
af fig. 5, föreställande en vagn af Horchs (Zwickau)
tillverkning. Ej sällan förekommer, att
automobilomnibusar improviseras därigenom, att man förser
lastplanet på en lastautomobil med bänkar. På
grund af de under krisåren stegrade järnvägs- och
spårvägstaxorna har trafik med automobilomnibusar
tagit en betydande fart. Specialkonstruktioner af
automobiler för olika ändamål förekomma i stor
utsträckning, såsom ambulansautomobiler
för transport af sjuka och sårade (fig. 6),
brandautomobiler för transport af
brandsläckningsmanskap och -attiralj (fig. 7) m. fl.
Lastautomobilernas chassier afvika till
sin konstruktion icke eller blott ringa från
personautomobilernas. De äro gröfre byggda, ha
långsammare gång och äro vid tyngre laster utrustade
med massiva gummiringar. Den långsammare
gången tvingar ofta till att öfverföra rörelsen till
drifhjulen med kedja. Vagnskorgen utformas alltefter
det behof lastvagnen skall tjäna.
Lastautomobilerna byggas för laster från 1,000 till 10,000 kg.
Fig. 8 visar en sådan vagn för 4,000 kg. med
45 hkr motor af Tidaholms fabrikat. Stundom
förses lastautomobilerna med en eller flera
släpvagnar, hvarigenom ökad last kan framforslas med
en motorvagn. För att kunna framforsla tunga
släpvagnslaster ha "fyrhjulsdrifna"
lastautomobiler tillverkats. Vid dessa öfverföres motorns
effekt till samtliga fyra hjul på vagnen, hvarigenom
en betydlig ökning i adhesionskraften mot marken
vinnes.
Det har sträfvats efter att frambringa lätta och
relativt billiga automobiler. Bland lösningarna af
detta problem må omnämnas fenomobilen
– först använd i Tyskland 1907 –, en trehjulig
vagn med motorn monterad öfver framhjulet,
hvilket utgör såväl drif- som styrhjul. Dessa
automobiler användas för befordran af såväl personer som
mindre och lättare gods. De förras allmänna
utseende och konstruktion framgå af fig. 9,
föreställande en lätt, 2-sitsig fenomobildroska. –
Äfven slädautomobiler (-fenomobiler) ha kon-
struerats för transport vintertid. Dylika bilar, å
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
