397 Autovaccin-Avesta 398 sakade oxidationsprocesserna, komma till stånd. Den härvid framför allt verksamma oxidationskata- lysatorn är det röda blodfärgämnet hemoglobin (se d. o. samt Andning, sp. 972). Men äfven andra i kroppen befintliga autoxidabla ämnen, såsom lecitin och cystein, kunna tänkas spela en roll vid syrsättningen af våra näringsämnen inom organismen. Vid många autoxidationer utöfvar ljuset en kraftigt katalyserande inverkan, såsom man tyd- ligt kan se i fråga om oxidation af många orga- niska ämnen, såsom aldehyder och terpener. Äfven den vanliga utblekningen af organiska färgämnen genom ljus torde bero på, att ljuset påskyndar bildningen af såsom oxidationsmedel verksamma superoxider. Litt.: C. Engler och J. Weissberg, "Vorgänge der autoxydation" (1904). 2. Verklig autoxidation, själfoxidation i egentlig mening, kunna kallas de icke alldeles ovanliga kemiska processer, då ett ämnes molekyler ömsesidigt oxidera och reducera hvar- andra, t. ex. då kaliumklorat vid lindrig upphett- ning öfvergår i en blandning af klorid och per- klorat enligt reaktionsformeln: 4KC10 = KC1 + 3KC104 kaliumklorat kaliumklorid -f- kaliumperklorat. Här verkar således l molekyl klorat oxiderande på 3 andra, hvarigenom dessa oxideras upp till perklorat. 1-2. K. A. Y-g. Autovaccin (af grek. áutors, själf), vaccin af mikrober, som härstamma från den infektiösa pro- cessen själf. Se S e r u m t e r a p i, sp. 197, och Vaccination, sp. 211. Autunit, ett uranmineral. Se Uran. *Auwers, A., dog 24 jan. 1915 i Berlin Lichten- felde. 1912 hade han blifvit upphöjd i ärftligt adelska p. Auxiliärkryssare (se Auxiliär). Se K a- p ar e. Auxokroma grupper (af grek. áiixafnan, för- stora, och chröma, färg), kem. Se Tjärfär- ger, sp. 229. Ava, kvinnlig hufvudroll (sopran) i operan "Val- demarsskatten" af Hallen (se denne). Awaji 1. Avadsi, ö i Japan, i sundet mellan Hondo och Shikoku, 565 kvkm. stor, 53 km. lång och 26 km. bred. Omkr. 194,000 inv. ön är särdeles fruktbar och mycket besökt af turister. Avakumo^ic [-vitj],* ej Avakumovic, J o va n, dog 2 mars 1917 i krigsfångenskap i Ungern. Avaldnes, härad och pastorat i Kogaland fylke (f. d. Stavanger amt), s. v. om Haugesund, Norge. 121,« kvkm. 3,221 inv. (1920). Jordbruk och fiske äro hufvudnäringar. A:s kyrka, af sten, är en af de äldsta i Norge, uppförd omkr. 1250. K. G. G. A val o v [avälåff], rysk militär. SeBermondt. Suppl. Avantageur [-vaijtajor], milit., kallades förr inom vissa arméer (såsom den tyska) en officersaspirant, som vid unga år antogs vid ett regemente (bataljon, kår), vid hvilket han, efter aflagda examina och prof, efter hand befordrades till fanjunkare och slutligen till officer. H. J-dt. Ava'nti! (it., framåt), stor daglig socialdemokra- tisk tidning i Milano och Rom, officiellt organ för partiet. AvaYna di Gualtieri, Giuseppe, hertig af, italiensk diplomat, f. 1843 i Palermo, d. 1916 i Rom, arbetade som ambassadör i Wien 1904-15 till det sista för upprätthållande af tremaktsförbuoidet. Avarua, hamn. Se Hervey-öarna. *Avellan. - 2. T. K. A. erhöll i juni 1905, efter katastrofen vid Tsu-shima, af sked som marin- minister, blef 1905 amiral och 1914 led. af riks- rådet. Han dog 1916. T. C. Avellaneda [aveljanéda], stad i argentinska prov. Buenos Aires, s. ö. om staden Buenos Aires, med hvilken A. är förenadt genom järnväg och spår- väg. Stor industri, liflig handel med jordbruks- alster och stora kylhus för förvaring af kött. 46,277 inv. (1914). E. A-t. Avellaner, reformorganisation inom benediktin- orden. Se Kloster, sp. 343. Averescu, Alexander, rumänsk militär och politiker, f. 9 mars 1859 i Ismail i Bessarabien, del- tog som menig kavallerist i rysk-turkiska kriget 1877-78, efter hvars slut han befordrades till officer. Sedan han genomgått militärakademien i Turin, blef han generalstabsofficer, hvarefter han efter hand befordrades till brigadgeneral. 1907 blef han krigsminister och 1912 divisionsgeneral och chef för generalstaben, hvilken befattning han innehade under 2:a Balkankriget. Under Världskrigets första år verkade han ifrigt för Rumäniens deltagande i kriget på ententens sida. Sedan detta i aug. 1916 blifvit verklighet, förde A. först befälet of ver 2:a armén, hvarmed han inföll i Siebenbiirgen. Sedan hans armé blifvit slagen af v. Palkenhayn vid Kronstadt (7-9 okt.), öfvertog A. befälet öfver 3:e armén i Dobrudscha, hvars försvar han till en början med framgång ledde, men slutligen, på grund af v. Mackensens lyckade offensiv (i slutet af okt.), nödgades uppge. 1917 förde A. befälet öfver den rumänska nordarmén i Moldau, hvilken dock ej kom att spela någon större roll under detta års strider. Ministerpresident (efter Bratianu) 9 febr. 1918, slöt han 5 mars preliminärfreden i Buftea, hvarefter ha<n drog sig tillbaka till det enskilda lifvet. I dec. 1919 blef han dock för en kort tid inrikesminister, och mars 1920-jan. 1922 var han åter minister- president. H- J-dt. ^Averkijev, D. V., dog 8 jan. 1905.

Fig. 1. Avestas vapen.

Avesta, stad i Kopparbergs län, vid Dalälfven, som där bildar två fall, Storforsen (9,8 m.), öfver hvilken leder en 200 m. lång, 1893 byggd landsvägsbro i järnkonstruktion, och Lillforsen (3,5 m.). Efter genomförd reglering kan ur Storforsen uttagas 24,000 hkr och ur Lillforsen 8,000 hkr, hvaraf A. järnverk eger hälften. Areal 1,166 har. 5,480 inv. (1921). Antal bebyggda tomter är 475. Taxeringsvärdet å bevillningspliktig fast egendom 10,758,300 kr. (1921), hvaraf 624,500 kr. för jordbruksfastighet. Stadens tillgångar utgjorde s. å. 1,382,236 kr., skulder 1,095,680 kr. Utgifts- och inkomststaten balanserade för 1922 på