395 Automorfos-Autoxidation 896 bilar) och "mecanical transport supply columns" för utförande af vissa trängen åliggande transporter. Dessa formationer, som fortfarande finnas, äro vis- serligen icke automobiltrupper i egentlig mening, men motsvara dock sådana inom andra arméer, i det att vid dem utbildas manskap (chaufförer m. fl.) såväl för deras eget behof som för andra bilforma- tioners. Med all sannolikhet få de vid mobilisering lämna kadrer till nyuppsatta automobilformationer. - I Italien funnos före Världskriget inga automo- biltrupper, men enligt lag voro alla egare af pri- vatbilar skyldiga att vid mobilisering ställa dem till krigsstyrelsens förfogande. Under kriget organi- serades bl. a. l arméautomobilkolonn för hvarje armé. Dess storlek var gifvetvis beroende på arméns styrka. En bilkolonn för en armé om 3 armékårer och l kavallerifördelning räknade 300-400 bilar. Efter kriget omorganiserades automobilväsendet. Högsta ledningen af detta utöfvas f. n. af krigs- ministeriets automobilbyrå. Omedelbart under denna lyder automobilkåren, som består af en central automobildirektion och en automobilcentral ("centro automobilistico") för hvar och en af de tio armé- kårerna. En dylik central består af stab (med en öfverstelöjtnant som chef) och ett växlande antal automobilsaktioner om l officer, 25-50 underoffi- cerare och manskap samt 11-25 bilar. - Äfven inom vissa af de mindre stabernas arméer ha auto- mobiltrupper organiserats. Sålunda ingå i belgiska armén 3 automobilkompanier, som vid mobilisering bilda kadrer för armé- och inf.-fördelningarnas samt kav.-fördelningens transportkårer. - Den ny- bildade polska armén räknar 20 automobilafdel- ningar, den lettländska armén l automobildivision med 62 bilar och den litauiska armén l automobil- bataljon med l sjukvårdstransport-, l transport- och l lätt automobilkolonn. - I Finland finnas dels en automobilbataljon med stab och (minst) 2 kompa- nier, afsedd för armén, dels "skyddskårernas motor- trupper" uppsatta på frivillighetens väg och af- sedda att i första hand ställas till skyddskårförban- dens förfogande. - I Norge påbörjades l jan. 1918 uppsättandet af en militär automobilkår med stab och 6 kompanier. - I Sverige äro inga automobil- trupper ännu organiserade, öfverenskommelse är dock träffad med den frivilliga automobilkåren, att denna vid mobilisering skall ställa personal och fordon till krigsstyrelsens förfogande. H. J-dt. Automorfos [-fäs; af grek. áutors, själf, och mor/é, gestalt], bot. Se M o r f o s. Autonoma nervsystemet, fy stol. Se Nerv- systemet. Autonyktitröpisk, bot. Se Nyktitropisk. Autopress, boktr. Se Tryckpress, sp. 96. AutoseroterapI, metod att behandla en infek- tionssjukdom medelst serum från den sjuke själf. Autosit (af grek. alito's, själf, och sltos, föda). Se Missbildning, sp. 659. Autoxen, bot. Se Metaxen och Uredi- neæ, sp. 24. Autoxidäbelt, kem., kallas ett ämne, som vid vanlig temperatur reagerar med syre, utan att man behöfver tillgripa särskilda åtgärder. Se vi- dare Autoxidation. Suppl. - Möts. D ys- oxidabelt. Autoxidation (af grek. áuto's, själf), kem. 1. Helt oegentligt namn på sådana oxidationspro- cesser (frivillig 1. spontan luftoxida- tion), som försiggå vid vanlig temperatur, under förmedling af fritt syre. Detta ämne, som vid hög temperatur är ett af de mest aktiva elementen, är däremot vid vanlig temperatur påfallande inaktivt (i jämförelse med t. ex. klor). Det är endast ett inskränkt antal kroppar, som redan vid vanlig värmegrad undergå frivillig oxidation i luft eller syrgas. Hit höra alkalimetallerna, men äfven många vanliga metaller i mycket finfördeladt till- stånd (jfr P y r o f o r e r), vidare fosfor, kväfve- oxid, svafvelsyrlighet och hydrosvafvelsyrlighet, många lägre metalloxider, t. ex. ferrohydrat, Fe(OH)2, samt i synnerhet många organiska för- eningar, såsom alkylföreningar af fosfor, arsenik, antimon och tenn; aldehyder, torkande oljor (se Oljor, sp. 625), terpentinolja (se T er p en er, sp. 937) och många andra eteriska oljor. Vid fri- villig oxidation af dylika "autoxidabla" ämnen visa dessa den märkliga egenskapen att kunna för- anleda oxidation af andra, samtidigt närvarande ämnen, hvilka i och för sig icke vid vanlig tem- peratur angripas af fritt syre. Dessa senare ämnen kallas i detta sammanhang "acceptorer". Man tillskref därför de autoxidabla ämnena en förmåga att aktivera syret, ett förhållande, hvaraf man be- gagnar sig t. ex. då terpentinolja används för blekning af tvätt eller för att påskynda oljefärgs "torkning". - Engler och Wild, som utfört syn- nerligen viktiga undersökningar öfver autoxidation (i den anförda bemärkelsen), ha uppställt följande förklaring öfver förloppet. Den autoxidabla krop- pen förenar sig icke med enstaka syre atomer, utan med till hälften uppspaltade syre moleky- ler, - O- O -, under bildning af föreningar motsvarande vätesuperoxid, H202, alltså af följande K-O n ^° * konstitution > eller R ^ . (där R betyder en E-O ° envärdig, R en tvåvärdig radikal). Dessa super- oxider kunna i sin ordning, alldeles som väte- superoxiden själf, afge en syreatom till andra oxiderbara ämnen, i det att de själfva öfvergå i i de enklare och mera beständiga oxiderna R20 eller ii RO. Det s. k. "aktiverade" syret förefinnes alltså härvid icke fritt, utan som kemiskt bundet, men lätt afspaltbart syre. De härvid verksamma super- oxidernas beständighet och däraf beroende oxida- tionsförmåga äro mycket olika, alltefter naturen af radikalen R. I somliga fall, t. ex. natriumsuper- oxid, Na202 (vid autoxidation af natrium), kunna de lätt isoleras; i andra fall äro de i följd af sin obeständighet ännu okända. - Yid autoxidation kan det inträffa, att den lägre oxid, R20 1. RO, som återstår, sedan superoxiden af gett sin ena syreatom, i sin ordning kan afge syre, så att den ursprungliga autoxidabla kroppen återbildas och på nytt kan bilda superoxid (genom upptagande af fritt syre) o. s. v. I detta fall kommer den autoxidabla kroppen alltså att verka som oxida- tionskatalysator. Antagligen är det på så sätt, som de viktigaste af alla autoxidationer,