Axel och Valborg, tragedi af Öhlenschläger (se denne samt Axel och Valborg), uppf. i Stockholm f. g. 1829. Axelskelett, zool., benämnas hos ryggradsdjuren ryggraden och kraniet eller ock raden af kotkropparna, resp. ryggsträngen (se Vertebrater) och dess fortsättning framåt: kraniets bas. L-e. Axelson, Henrik Albert, affärsman, f. 28 aug. 1856 i Stockholm, genomgick handelsskola och utbildade sig å handelskontor i Sverige och utlan-det 1874-84. 1884-85 var han svensk handels-agent i Spanien och 1885-1905 anställd hos kolo-nialvaruimportfirman Lovén & co. 1906-09 var han verkst. direktör för Stockholms transport- och bogseringsbolag. A. har dessutom varit mycket anlitad för offentliga uppdrag, 1904-10 stadsfull-mäktig i Stockholm, ordf. i Sveriges kontoristför-ening, v. ordf. i Sveriges allmänna handelsför-ening m. m. Axeltofta, herrgård invid Öresund, i Tofta socken, Malmöhus län, 3 km. s. ö. om Landskrona, omfattande omkr. 2 mtl, areal 155 har, tax.-v. 283,700 kr. Egare är W. Weibull. Gården har tidigare under 1800-talet tillhört släkterna Hamilton och von Segebaden. O. Sjn. Axeltorp, järnvägsstation på Sölvesborg--Elmhults järnväg, belägen i Näsums socken vid nordöstligaste bukten af Ifösjön. Där finns fabrik för förädling af kaolin. Förekomsten af kaolin vid A. upptäcktes 1886--87, och anstalter för fyndets tillgodogörande företogos snart; 1903 bildades ett aktiebolag med kaolinslamning och tillverkning af eldfasta lervaror som syfte, och 1908 var fabriken utbyggd för en produktion af 18,000 ton eldfasta varor om året. Verksamheten hade emellertid föga framgång under den då rådande depressionsperioden, och 1911 försattes bolaget i konkurs. 1913 inköpte Höganäs-Billesholms a.-b. förekomsten med därtill hörande fabriksanläggningar, men sedan dess ha de endast i mycket obetydlig grad varit i verksamhet. Kaolinen vid A. är bildadt genom omvandling af en ljus leptit, och ombildningsprocessen har utgått från ytan, så att kaolinen nedåt småningom öfvergår i oförändrad bergart. Kaolinen täckes dels af kaolinlera, som utslammats ur densamma, dels af gruskalk, tillhörande kritformationen. K. A. G. Axeltryck, tekn. Se Hjultryck. Axenberg. Se fig. i art. Tellsagan. *Axevalla hed. Där öfvades och mönstrades 1701--1916 Västgöta kavallerireg., eller, som det sedermera hette, Västgöta linjedragonreg., Västgöta infanterireg., Västgöta reg., såsom den å heden 1916 resta stenen intygar. A. var lägerplats äfven för Skaraborgs reg. till 1913; 10 aug. s. å. restes på heden en sten till minne däraf. Axgroende, bot. Se Vivipari. Axgräs, bot., gräs, hvilkas småax äro oskaftade, fästa omedelbart vid hufvudaxeln. Exempel på axgräs äro hvete, korn, råg m. fl. G. L-m. Axholm, egendom vid Fläcksjön i Fläckebo socken, Västmanlands län, omfattar numera blott 3/4 mtl, tax.-v. 55,000 kr. Den har emellertid varit en betydande skogsegendom med gamla anor. Under medeltiden, då Rörbro var huvudgård, tillhörde den på 1300-talet fogden Lars Ingebjörnson Ekeblad, kom så till Nils Bosson (Natt och Dag), under 1400-talet till släkten Svarte-Skåning. 1593 egdes A. af Magnus Brahe, som på en holme i Fläcksjön lät uppföra ett stort stenhus, Axholms slott, som i början af 1800-talet skattade åt förgängelsen. Genom Ebba Brahe kom A. till ätten De la Gardie och har senare tills nyligen haft samma egare som Svanå (se Surahammar, sp. 770). Nuv. egare är V. G. Lundqvist. O. Sjn. Axhögarna, berg i Storsjö socken, Härjedalen, 20 km. s. om Helagsfjället, når 1,321 m. ö. h. O. Sjn. Axillärknopp, bot. Se Knopp. *Axminster hade 12,338 inv. 1911. Axsugaren, zool. Se Ängsskinnbaggar. Axvall, municipalsamhälle (jämlikt k. br. 24 febr. 1899) i Norra Vings (till en mindre, obebodd del i Skärfs) socken, Skaraborgs län, vid Lidköping--Skara--Stenstorps och Sköfde--Axvalls järnvägar, 8 km. från Skara och 21 km. från Sköfde, invid Axevalla hed (se d. o., äfven i Suppl.). 13 har. 255 inv. (1920). Tax.-värde å bevillningsskyldig fast egendom 240,900 kr., tax. inkomst af kapital och arbete., 236,640 kr. (1920). På platsen finans distriktsveterinär, bankkontor, flera handlande och handtverkare samt ett par smärre industriella anläggningar. L. Wll. Axvippgräs, bot., gräs med axliknande vippa. Som exempel kunna nämnas timotej och vårbrodd. G. L-m. Ayasoluk (Ajasoluk). Se Efesos. Ayen [aiã'], grefvar och hertigar af. Se Noailles 2, 4, 6 och 10. Aylmer [êilma], sir Fenton John, engelsk militär, f. 5 april 1862 i Hastings, officer i ingenjörkåren 1880, deltog i 3:e Burmakriget 1886-87, i Hazaraexpeditionen 1891 och, med stor utmärkelse, i Hunzaexpeditionen 1891-92 samt, såsom regementsofficer, äfvenledes med ut-märkelse, i Chitralexpeditionen 1895. Befordrad till generalmajor i nämnda kår (1909), utnämndes han 1915 till generallöjtnant och erhöll befäl öfver den armé, som 4 jan. 1916 uppbröt från El Garbi i Mesopotamien för att undsätta den i Kut-el- Amara vid Tigris inneslutne general Townshend. Den relativt svaga och illa utrustade undsättnings-armén kunde dock icke betvinga turkarnas starka ställningar på flodens båda stränder, utan blef slagen vid Umm-el-Hanna (på norra stranden) 21 jan. och Es-Sinn (på den södra) 8 mars, hvarefter A. frånträdde sitt befäl. (Jfr Världskriget, sp. 216.) Han erhöll 1916 knightvärdighet. fl. J-dt. Aynard [änar], Êdouard, fransk politiker, f. l jan. 1837 i Lyon, d. 25 juni 1913, tillhörde en ansedd bankirfamilj, inträdde vid unga år i ban-kens styrelse, blef sedermera dess chef och gjorde sig bemärkt som en bland sin hemstads främsta kom-munalmän. Han invaldes i deputeradekammaren 1889 och tillhörde den till sin död (han afled i Pa-lais Bourbon, drabbad af en hjärtattack, då han stod i begrepp att taga till orda i en skollags- debatt). A. var ifrig frihandlare af Léon Says skola och tog liflig del i debatter om finans- och skolfrågor, bekämpande radikalerna (så bl. a. äf-ven i frågan om skilsmässa mellan stat och kyrka 1905). A. var jämväl en finbildad konstsamlare, lät restaurera cistercienserklostret i Fontenay och