ordade Eisner på valmöten öppet en massresning för att göra slut på kriget och införa republikanskt statsskick. I München utbröt resningen 7 nov.; efter ryskt mönster bildades ett arbetar- och soldatråd, soldaterna sympatiserade med rörelsen, och konung Ludvig flydde från München. Där utsågs 8 nov. en revolutionär provisorisk regering med Eisner som ministerpresident och ett par borgerligt radikala medlemmar vid sidan af de socialistiske, och 9 nov. proklamerades republiken med tillfogad förhoppning, att det öfriga Tyskland skulle följa exemplet. Bajerska republiken (fram nov. 1918) kom från början på spänd fot med den nya republikanska regeringen i Berlin, särskildt till följd af Eisners försök att genom långt drifven undfallenhet för ententen på egen hand framkalla ett snabbt fredsslut. Den nya bajerska regeringen höll 12 jan. 1919 val till en konstituerande nationalförsamling, och i denna fingo socialdemokraterna 62 platser, mot centrums 66, demokraternas 25, bajerska bondeförbundets 15 och de konservativa gruppernas 9. Jäsningen mellan partierna växte raskt, och på väg till nationalförsamlingens öppnande blef Eisner 21 febr. nedskjuten af en f. d. officer, grefve Arco. En upphetsad folkhop stormade nationalförsamlingen, där den högersocialdemokratiske inrikesministern E. Auer (se d. o. Suppl.) svårt sårades af ett revolverskott. En tids förvirradt rådsvälde följde i München, medan en af nationalförsamlingen med utomordentliga befogenheter utrustad socialistisk ministär under högersocialisten Hoffmann slog sig ned i Bamberg och därifrån, stödd på riksregeringen i Berlin och befolkningens flertal i Nord-B., med hjälp af preussiska, württembergska och lojala bajerska trupper, organiserade ett formligt fälttåg mot München, som återeröfrades från de röde l-3 maj. Hänsynslösa repressalier på de rödes terror följde nu och gingo i flera fall ut öfver oskyldiga. De oberoende socialisterna utträdde ur ministären Hoffmann, som i stället stärktes genom inträde af två borgerliga demokrater och två representanter för den katolska bondegruppen bajerska folkpartiet. Denna vänsterblockministär genomdref en ny författning (se ofvan sp. 422), som utfärdades 14 aug. 1919. - Mot de rödes excesser hade regeringen uppmuntrat bildandet af lokala skyddskårer (einwohnerwehren), och ur dessa framgick småningom en omfattande frivillig organisation, som snart nog fick rätt utprägladt borgerlig-antiradikal karaktär. Den politiska strömkantringen markerades af ett ministärskifte i samband med "Kapp-kuppen" i Berlin, då en helt borgerlig koalitionsministär von Kahr bildades, och valen i juni stärkte de borgerliges ställning i landtdagen. En ny koalitionsministär von Kahr bildades juli s. å., och i den inträdde äfven en representant för de konservative; den katolska bondegruppen bajerska folkpartiet var tongifvande för den nya ministären, hvilken äfven stöddes af bondeföreningen, ett mera frisinnadt bondeparti under ledning af d:r Hein. Ententen betraktade B:s "einwohnerwehren" med stark misstro och kräfde med åberopande af Versaillestraktaten deras upplösning. Bajerska regeringen förklarade dem oumbärliga för ordningens upprätthållande och sökte uppvisa deras förenlighet med traktatbestämmelserna. Då emellertid ententen i ett ultimatum (maj 1921) vidhöll sitt kraf och fransk ockupering af Ruhrområdet befarades, nödgades Kahr låta sitt motstånd falla, och dessa "Orgesch-formationer" (så kallade efter en af skyddskårsrörelsens ledare vid namn Orgesch) upplöstes äfven i B. Under den starka politiska spänning denna fråga föranledde i B. föll vänstersocialisternas ledare i München, Gareis, offer för ett politiskt attentat. Kahr, som vid flera tillfällen råkat i skarp konflikt med riksregeringen i Berlin, afgick i sept., och en ny borgerlig koalitionsministär bildades med grefve Hugo von Lerchenfeld som ministerpresident. Den nya ministären har starkt betonat sin rikstrohet, men gynnar äfven den till en viss grad de partikularistiska bajerska strömningar, som gå ut på segt motstånd mot hvarje centraliseringssträfvan från Berlinregeringens sida. De ha ej sällan gett upphof till grundlösa eller öfverdrifna rykten om bajerska planer på skilsmässa från Tyska riket. Starkare äro nog då de till huset Wittelsbach knutna monarkiska sympatierna inom rätt vida kretsar af den bajerska befolkningen. Litt.: W. Götz, "Landeskunde des königreichs Bayern" (1904), Th. Bitterauf, "Bayern als königreich 1806-1906" (1906), "Die wasserkräfte Bayerns" (1907), F. J. Bromner, "Volkssitten und volksgebräuche in Bayern" (1908), S. Riezler, "Geschichte Bayerns" (bd 5-6, 1903; går till 1651), M. Doeberl, "Entwickelungsgeschichte Bayerns", I (3:e uppl. 1916; går till 1648), och J. Luebeck, "Die wirtschaftliche entwicklug Bayerns" (1919). V. S-g. Bajerska dialekten. Se Fornhögtyska. Bakelit, tekn., ett af L. H. Baekeland i Yonkers, New York, uppfunnet konstharts, som sedan 1909 fått användning som ersättning för ebonit, galalit, schellack, celluloid, elfenben, stennöt, horn etc. och som i stor skala begagnas för tillverkning af elektriska isoleringsartiklar och en mängd andra föremål, såsom knifskaft, grammofonplattor, handtag, knappar m. m. Bakelit framställes genom kondensering af fenoler med formaldehyd, hvarvid enligt Baekeland närvaron af baser eller alkaliskt reagerande salter verkar katalytiskt påskyndande på processen. Bakelitbildningen försiggår i 3 stadier under successivt aftagande af produktens löslighet och smältbarhet sålunda, att första kondensationsprodukten, benämnd produkt A, som är trögflytande, men äfven kan vara fast och spröd, är löslig i alkohol, aceton m. m. samt i natronlut och smälter vid försiktig upphettning. Nästa, produkt B, är vid vanlig temperatur fast, spröd och olöslig, men sväller i aceton; den är osmältbar, men mjuknar vid upphettning, så att den blir elastisk och gummiartad samt kan formas. Vid afsvalning blir den åter hård och spröd. Slutprodukten C är osmältbar och olöslig i alla lösningsmedel, äfven alkaliska. -- I följd häraf kan bakelit i stadierna A och B lätt formas, t. ex. genom pressning, hvarpå föremålen genom ett slags härdningsprocess öfverföras i produkt C eller fullt färdig bakelit. Detta åstadkommes genom försiktig upphettning under några timmar vid ungefär 160° i tryckkärl, uti hvilka luft eller kolsyra inpressas till omkr. 8 atmosfärers tryck. Den rena bakeliten är en färglös till ljusgul, luktlös,