Bakteriologi 428 * Bakteriologi. Sedan hufvudarbetets artikel trycktes, ha i Nordisk familjebok publicerats flera artiklar, som innehålla bakteriologiska upplysnin- gar af intresse. Bakteriernas lifsyttringar af- handlas sålunda bland andra i följande artiklar: Assimilation, sp. 240-242, Brännvins- bränning, sp. 431-432, Fortplantning, sp. 943, Jäsning, sp. 467-474, Kefir, Konserver, Kumys, Mjölk, Mjölk- syra, Ost, P as t or i s er i n g, Penicilli- u m (arsenikmögel), Pressfoder, Termo- gen, Vin, sp. 608-609, och öl. Följande ar- tiklar innehålla uppgifter rörande mikroorganismer- nas morfologi: Involutionsformer, Jäst, sp. 474-475, Mucorineæ, Mycetozoa, Mycobacterium, Mögel, Nitragin, P e- nicillium och Saccharomycetes. Bak- teriologiska upplysningar af intresse meddelas äf- ven i artiklarna K o c h, E., och P a s t e u r samt Damm, Korfförgiftning, Kött- förgiftning, Köttgift o. a. De smittsamma sjukdomar, hvilkas mikroorga- nismer först blefvo kända, äro nedan uppräknade i kronologisk ordning efter året för de resp. sjuk- domsämnenas upptäckt. Upptäckarnas namn äro bi- fogade. Favus, ondskorf (Schönlein 1839), torsk (Berg, Langenbeck 1840), reform, trichofyton (Malmsten, Gruby 1845), mjältbrand (Davaine 1850, 1863, Koch 1876), typhus recurrens (Ober- meier 1873), strålsvamp 1. aktinomykos (Bollinger 1877, Israel 1878), spetälska (Hansen 1879), ma- laria, frossa (Laveran 1880), nervfeber, tyfoidfeber (Eberth 1880, Gaffky 1884), varbildning (Ogston 1880, Eosenbach 1884), rosfeber (Koch 1887, Fehl- eisen 1883), tuberkulos, lungsot (Koch 1882), rots (Löffler, Schiitz 1882), kolera (Koch 1883), dif- teri (Löffler 1884), tetanus (Carle och Rattone, Nicolaier 1884, Kitasato 1889), lunginflammation (Fränkel, Weichselbaum 1886), epidemisk hjärn- hinneinflammation (Weichselbaum 1887), mjuk schanker (Ducrey, Unna, Kreftig 1889), influensa (Pfeiffer 1892), pest (Kitasato, Yersin 1894), rödsot (Shiga 1898, Kruse 1900), afrikanska sömnsjukan 1. trypanosomiasis (Castellani 1903), syfilis (Schau- dinn 1905), kikhosta (Bordet och Gengou 1906). - Om influensans och kikhostans smittämnen har full enighet ännu icke blifvit uppnådd. Kikhostans bacill är en mycket liten mikrob, som förekommer i den sjukes upphostningar under det katarrala stadiet och under första veckan af den kramp- aktiga hostans stadium. Cellerna i stämbandens epitel äro fullproppade med baciller. Genom in- ympning af bakterien har det lyckats att framkalla kikhostliknande anfall hos apor och unga hundar. Bakterien agglutineras af kikhostekonvalescenters serum. Trots allt, som således talar för, att Bordet- Gengous bacill är kikhostans orsak, har denna uppfattning icke godtagits af alla. En allmänt ut- bredd mening bland bakteriologer är numera, att Pfeiffers bacill icke är influensans orsak, utan att denna sjukdom snarare förorsakas af en med våra nu v. mikroskop icke upptäckbar organism. Akut reumatism skall framkallas af en liten streptokock, växande i korta kedjor, som först observerades af Triboulet och af Westphal och Wassermann. Injektion af renkulturer på kaniner alstrar inflammation i flera ledgång-ar (pvlyartrit), i den membran, som bekläder ledgångarnas och ledskålarnas väggar (synovit), inflammation af hjärtvalvler och pericardit utan suppurativa för- ändringar. Sådana symtom framkallas icke af van- liga streptokocker. Chorealiknande rörelser ha äf- ven blifvit iakttagna efter injektion af bakterien. Den har renodlats ur blodet vid akut reumatisk feber, äfvensom ur inflammerade synovialmembra- ner, i hvilkas väfnad den inträngt. Micrococcus melitensis är en oval kock eller kort bakterie, som första gången renodlades af Bruce 1886. Den förorsakar maltafeber (se d. o.). Meningococcus intracellularis (Weichselbaum), en diplokock, framkallar epidemisk hjärnhinnein- flammation (se Hjärnsjukdomar, sp. 851). Den påvisas därigenom, att den varhaltiga vätskan från den sjukes ryggmärgskanal utstrykes på ett objektglas och färgas enligt Gram eller öfverföres i ascitesagar eller ascitesbuljong, i hvilken näring kockerna växa, bäst vid 37°. De skiljas genom ag- glutination i specifikt serum från andra kocker, som färgas på samma sätt (gramnegativt). Kocken före- kommer äfven i nässvalgrummet hos den sjuke och hos personer i dennes omgifning. Flera af de smittämnen, hvilka tidigare uppfat- tades som enhetliga, ha visat sig bestå af grupper af närstående arter, hvilka senare skilja sig från hvarandra genom mer eller mindre tydligt fram- trädande karaktärer. De mest bearbetade af dessa gruppbakterier torde vara tyfus-, dysenteri- och colibakterierna. Tyfusgruppen omfattar utom tyfus- bakterien själf de s. k. paratyfusbakterierna A, B (och C). Dysenterigruppen omfattar åtminstone tre parastammar (af grek. para', bredvid). Coligrup- pen omfattar ett högst betydligt antal arter, som kunna uppdelas i flera grupper, hvar och en med sina undergrupper. Huruvida vissa af dessa para- bakterier kunna uppstå ur hufvudarten under in- verkan af ämnesomsättningsprodukter o. a. i kul- turen (mutation, transformation), är föremål för om- fattande forskningar. Paratyfusbakterien A förorsa- kar tyfoidfeberliknande, i allmänhet lättare sjuk- domsfall. Den liknar tyfusbakterien till utseende och växt på vissa näringssubstrat, men skiljer sig från denna genom olikhet i växt i viss socker- haltig näring och genom agglutinationsprof med ett starkt, specifikt serum. Äfven paratyfusbakterien B (se Köttförgiftning och Paratyfus) liknar tyfusbacillen, men skiljes lätt från denna genom olika växtsätt och genom agglutination i specifikt serum. Paratyfusbakterien B kan icke morfologiskt och kulturellt säkert skiljas från kött- förgiftningsbakterien Bacillus enteritides Gärtner, hvilken Gärtner 1888 isolerade dels ur mjälten på en person, som dog i köttförgiftning, dels ur det kött, som han förtärt. Det af bakterien bildade giftet förstöres icke genom l timmes kokning. Till tyfus- gruppen hör äfven psittakosisbacillen, som för- orsakar tarminflammation och blodförgiftning bland papegojor. Till samma grupp hör äfven bacillus suipestifer, som isoleras från fall af svinpest (eng. hogcholera), utan att likväl vara denna sjukdoms egentliga orsak. Baciller, förorsakande epidemier bland råttor, Danysz bacill o. a., höra äfven till samma grupp. B. dysenteriæ, orsakande epidemisk dysenteri