Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bakteriologi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bakteriologi
428
* Bakteriologi. Sedan hufvudarbetets artikel
trycktes, ha i Nordisk familjebok publicerats flera
artiklar, som innehålla bakteriologiska upplysnin-
gar af intresse. Bakteriernas lifsyttringar af-
handlas sålunda bland andra i följande artiklar:
Assimilation, sp. 240-242, Brännvins-
bränning, sp. 431-432, Fortplantning,
sp. 943, Jäsning, sp. 467-474, Kefir,
Konserver, Kumys, Mjölk, Mjölk-
syra, Ost, P as t or i s er i n g, Penicilli-
u m (arsenikmögel), Pressfoder, Termo-
gen, Vin, sp. 608-609, och öl. Följande ar-
tiklar innehålla uppgifter rörande mikroorganismer-
nas morfologi: Involutionsformer, Jäst,
sp. 474-475, Mucorineæ, Mycetozoa,
Mycobacterium, Mögel, Nitragin, P e-
nicillium och Saccharomycetes. Bak-
teriologiska upplysningar af intresse meddelas äf-
ven i artiklarna K o c h, E., och P a s t e u r
samt Damm, Korfförgiftning, Kött-
förgiftning, Köttgift o. a.
De smittsamma sjukdomar, hvilkas mikroorga-
nismer först blefvo kända, äro nedan uppräknade i
kronologisk ordning efter året för de resp. sjuk-
domsämnenas upptäckt. Upptäckarnas namn äro bi-
fogade. Favus, ondskorf (Schönlein 1839), torsk
(Berg, Langenbeck 1840), reform, trichofyton
(Malmsten, Gruby 1845), mjältbrand (Davaine
1850, 1863, Koch 1876), typhus recurrens (Ober-
meier 1873), strålsvamp 1. aktinomykos (Bollinger
1877, Israel 1878), spetälska (Hansen 1879), ma-
laria, frossa (Laveran 1880), nervfeber, tyfoidfeber
(Eberth 1880, Gaffky 1884), varbildning (Ogston
1880, Eosenbach 1884), rosfeber (Koch 1887, Fehl-
eisen 1883), tuberkulos, lungsot (Koch 1882), rots
(Löffler, Schiitz 1882), kolera (Koch 1883), dif-
teri (Löffler 1884), tetanus (Carle och Rattone,
Nicolaier 1884, Kitasato 1889), lunginflammation
(Fränkel, Weichselbaum 1886), epidemisk hjärn-
hinneinflammation (Weichselbaum 1887), mjuk
schanker (Ducrey, Unna, Kreftig 1889), influensa
(Pfeiffer 1892), pest (Kitasato, Yersin 1894), rödsot
(Shiga 1898, Kruse 1900), afrikanska sömnsjukan
1. trypanosomiasis (Castellani 1903), syfilis (Schau-
dinn 1905), kikhosta (Bordet och Gengou 1906). -
Om influensans och kikhostans smittämnen har full
enighet ännu icke blifvit uppnådd. Kikhostans
bacill är en mycket liten mikrob, som förekommer
i den sjukes upphostningar under det katarrala
stadiet och under första veckan af den kramp-
aktiga hostans stadium. Cellerna i stämbandens
epitel äro fullproppade med baciller. Genom in-
ympning af bakterien har det lyckats att framkalla
kikhostliknande anfall hos apor och unga hundar.
Bakterien agglutineras af kikhostekonvalescenters
serum. Trots allt, som således talar för, att Bordet-
Gengous bacill är kikhostans orsak, har denna
uppfattning icke godtagits af alla. En allmänt ut-
bredd mening bland bakteriologer är numera, att
Pfeiffers bacill icke är influensans orsak, utan att
denna sjukdom snarare förorsakas af en med våra
nu v. mikroskop icke upptäckbar organism.
Akut reumatism skall framkallas af en liten
streptokock, växande i korta kedjor, som först
observerades af Triboulet och af Westphal och
Wassermann. Injektion af renkulturer på kaniner
alstrar inflammation i flera ledgång-ar (pvlyartrit),
i den membran, som bekläder ledgångarnas och
ledskålarnas väggar (synovit), inflammation af
hjärtvalvler och pericardit utan suppurativa för-
ändringar. Sådana symtom framkallas icke af van-
liga streptokocker. Chorealiknande rörelser ha äf-
ven blifvit iakttagna efter injektion af bakterien.
Den har renodlats ur blodet vid akut reumatisk
feber, äfvensom ur inflammerade synovialmembra-
ner, i hvilkas väfnad den inträngt.
Micrococcus melitensis är en oval kock eller kort
bakterie, som första gången renodlades af Bruce
1886. Den förorsakar maltafeber (se d. o.).
Meningococcus intracellularis (Weichselbaum),
en diplokock, framkallar epidemisk hjärnhinnein-
flammation (se Hjärnsjukdomar, sp. 851).
Den påvisas därigenom, att den varhaltiga vätskan
från den sjukes ryggmärgskanal utstrykes på ett
objektglas och färgas enligt Gram eller öfverföres
i ascitesagar eller ascitesbuljong, i hvilken näring
kockerna växa, bäst vid 37°. De skiljas genom ag-
glutination i specifikt serum från andra kocker, som
färgas på samma sätt (gramnegativt). Kocken före-
kommer äfven i nässvalgrummet hos den sjuke och
hos personer i dennes omgifning.
Flera af de smittämnen, hvilka tidigare uppfat-
tades som enhetliga, ha visat sig bestå af grupper
af närstående arter, hvilka senare skilja sig från
hvarandra genom mer eller mindre tydligt fram-
trädande karaktärer. De mest bearbetade af dessa
gruppbakterier torde vara tyfus-, dysenteri- och
colibakterierna. Tyfusgruppen omfattar utom tyfus-
bakterien själf de s. k. paratyfusbakterierna A, B
(och C). Dysenterigruppen omfattar åtminstone tre
parastammar (af grek. para’, bredvid). Coligrup-
pen omfattar ett högst betydligt antal arter, som
kunna uppdelas i flera grupper, hvar och en med
sina undergrupper. Huruvida vissa af dessa para-
bakterier kunna uppstå ur hufvudarten under in-
verkan af ämnesomsättningsprodukter o. a. i kul-
turen (mutation, transformation), är föremål för om-
fattande forskningar. Paratyfusbakterien A förorsa-
kar tyfoidfeberliknande, i allmänhet lättare sjuk-
domsfall. Den liknar tyfusbakterien till utseende
och växt på vissa näringssubstrat, men skiljer sig
från denna genom olikhet i växt i viss socker-
haltig näring och genom agglutinationsprof med ett
starkt, specifikt serum. Äfven paratyfusbakterien
B (se Köttförgiftning och Paratyfus)
liknar tyfusbacillen, men skiljes lätt från denna
genom olika växtsätt och genom agglutination i
specifikt serum. Paratyfusbakterien B kan icke
morfologiskt och kulturellt säkert skiljas från kött-
förgiftningsbakterien Bacillus enteritides Gärtner,
hvilken Gärtner 1888 isolerade dels ur mjälten på
en person, som dog i köttförgiftning, dels ur det
kött, som han förtärt. Det af bakterien bildade giftet
förstöres icke genom l timmes kokning. Till tyfus-
gruppen hör äfven psittakosisbacillen, som för-
orsakar tarminflammation och blodförgiftning bland
papegojor. Till samma grupp hör äfven bacillus
suipestifer, som isoleras från fall af svinpest (eng.
hogcholera), utan att likväl vara denna sjukdoms
egentliga orsak. Baciller, förorsakande epidemier
bland råttor, Danysz bacill o. a., höra äfven till
samma grupp.
B. dysenteriæ, orsakande epidemisk dysenteri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
