Bakteriologi 430 demi i Japan 1898 och 10 år senare af Kruse i en epidemi i Westfalen. Flexner fann en liknande bakterie på Filippinerna, Hiss och Eussel en annan och slutligen Strong en tredje dysenteribacill under en epidemi i Nord-Amerika. De tre sistnämnda bacillerna äro giftfattiga, kallas allmänt para- dysenteribaciller Grupp I och II och förhålla sig till Shiga-Kruses dysenteribacill ungefär som para- tyfusbacillerna till tyfusbacillen. Af ven i Sverige och Norge har nian under rödsotsepidemier funnit paradysenteribaciller Grupp III (öbnell, Thjötta). Shiga-Kruses dysenteribacill liknar tyfusbacillen, men är orörlig. Den finnes icke, såsom tyfusbacil- len, i den sjukes blod. Den agglutineras starkt af den sjukes serum (se Eödsot). Paradysenteribacil- lerna framkalla en sjukdom med liknande symtom som dysenteri, men lindrigare. De skilja sig från Shiga-Kruses bacill genom olika växtsätt och ag- glutination i specifikt serum. Pseudodifteribakterien har fått detta namn till följd af en viss yttre likhet med difteribakterien. Man har funnit den i hals och näsa liksom dif- teribacillen. Den skiljer sig från denna genom att icke innehålla färgbara korn (Neisser), genom att icke vara patogen för marsvin och genom att bilda endast ringa mängd syra ur drufsocker. En annan difteribacill-liknande mikrob, Xerosbacillen, har anträffats i ögonens bindehinnor i friskt och sjukt tillstånd. Den skiljes från difteribacillen genom samma egenskaper, som nämnts för pseudodifteri- bacillen. Man har äfven iakttagit koleraspirillen närstå- ende spirillarter, som framkalla mildare epidemier, likna till växtsätt och utseende kolerabakterier med undantag vid kultur på biodagar och dessutom skilja sig från dessa genom sitt förhållande till specifikt serum. Man talar äfven här om para- kolera, parakolerabacillen. Andra koleraspirillen närstående spiriller, ehuru icke patogena för män- niskor, äro vibrio Metschnikovi, Finklers och Priors spirill samt Denekes spirill. Kolerabacillen dödas ej genom f rysning vid -10°. Den dödas ögon- blickligen genom kokning vid 100°, inom 5 minu- ter vid 80° och inom l timme vid 56°. Den dödas lätt äfven genom solljus och de vanliga desinfektionsmedlen. I flod- och brunnsvatten lef- ver bacillen månader och år; i vin och öl dödas den däremot rätt snart. I mjölk, på grönsaker, frukter och andra lifsmedel håller den sig vid lif några dagar. I exkrementer och i smutsigt linne kan den hålla sig månader. Bacillen diagnosticeras i uttömningarna 1) genom direkt mikroskopisk un- dersökning af en slemflocka från de risvattenlik- nande exkrementerna, 2) genom odling i pepton- vatten, hvari kolera bakteriens växt särskildt gyn- nas, 3) genom odling på starkt alkalisk agar, 4) geinom agglutination i starkt specifikt serum, och 5) genom Pfeiffers reaktion (se d. o. Suppl.). Aknebacillen, en kort smal staf, ofta i stort antal funnen i akneutslag och i komedoner, för- modas förorsaka varbildning af dessa. Koch-Weeks bacill, en mycket kort staf, anses vara en af de vanligaste orsakerna till akut kon- junktivit. En annan mikrob, som äfven anses för- orsaka samma sjukdom, är Morax' diplobacill. Syfilismikroben (Spirochæte pallida, Treponema pallidum} har formen af en korkskruf med tättlig- gande, regelbundna skrufgängor, i allmänhet 6-12 till antalet. Den utför rörelser af olika art: rota- tion, rörelse fram och tillbaka och pendelrörelser. Den färgas svart med anilinfärger, skiljes lätt från flertalet andra spirochætearter, men är svår att skilja från några i munhålan förekommande, sär- skildt spirochæte dentium. Den förekommer i färska syfilitiska sår och utslag; om dessa skrapas med en skarp slef, utsipprar en droppe serum, i hvilken mikroben efter intorkning och färgning kan stu- deras under mikroskopet. Den kan odlas medelst samma metod, som används för barnförlamningens mikrob (se nedan). Om öfverförande genom vissa insekter af Typhus recurrens' smittämne (Spirochæte Obermeieri) se Typhus recurrens. Spirochæten skall kunna gå genom oskadd hud, h vilket skulle förklara öfver- föring af smitta vid obduktioner, utan närvaro af klädlöss eller andra parasiter. Andra sjukdomar, som öfverföras genom olika spirochætearter, äro: Frambæsia och Weilska sjukdomen (se dessa ord) och Rät bite fever (se d. o. Suppl.). Se äfven Spirochæte. Om protozoer se Coccidiaria, Infu- sionsdjur; rörande tropisk dysenteri se Röd- sot, sp. 136; vidare bl. a. ock Trypanoso- miasis, Flagellata, Frossa, Malaria, Piroplasmos, Protozoer. Se äfven K a l a- a z a r. Suppl. I flera af våra viktigaste smittsjukdomar känna vi ännu icke smittämnet, t. ex. i scharlakansfeber, mässling, koppor, fläcktyfus, gula febern, skytte- grafsfebern m. fl. Man har lyckats öfverföra vissa af dessa sjukdomar på djur och därvid funnit, att smittämnena äro så små, att de passera porerna i vanliga porslinsfilter. Man har därför antagit, att mikroberna skulle vara så små, att de icke kunna ses i våra nu använda mikroskop, och har betecknat dem som ultravisibla, invisibla eller ultramikroskopiska smittämnen. Detta namn kan i någon mån vara vilseledande. På senare år har man funnit, att åtminstone vissa utvecklingsformer af de ultravisibla virus kunna påvisas mikroskopiskt och i kultur. Barnförlamningens (poliomyelitens) mikrob, som tidigare har räknats bland de invi- sibla, har det lyckats Flexner och Noguchi att odla i ascites, försatt med ett stycke färsk steril kanin- njure. Mikroorganismerna äro så små, att de pas- sera porerna i ett Berkefelds filter (0,oooi-0,ooos mm.). Mikroben är rund till formen, förekommer i kedja, då den växer i flytande medier. Smittämnens öfverförande genom stick eller bett af insekter har särskildt under senare åren varit föremål för forskningar. Smittämnet kan händelse- vis häfta vid insekternas mundelar och mekaniskt följa med och inympas i blodet nästa gång in- sekten biter. Af större epidemiologisk betydelse äro de fall, då mikroben utvecklar sig i insektens inre. Sådant är förhållandet, då loppor öfverföra pest, och kanske äfven, då löss öfverföra den europeiska återfallsfebern och fläcktyfus. Den afrikanska återfallsfebern öfverföres genom en fästing (Ornithodorus monbata). Vägglusen (Cimex lectularius) öfverför den tropiska sjukdomen kala- azar. Löss öfverföra äfven skyttegrafsfeber och Rocky-mountain-feber. Myggor öfverföra phlebo-