målarkonsten spelade bandån med sin ofta mystiska inskrift en ej oviktig dekorativ roll, och denna detalj möter ofta på medeltida religiösa målningar, t. ex. i kyrkor och kloster. Äfven å bokegarmärken (se Exlibris) förekomma dylika inskriftsbandslingor, innehållande valspråk, sentenser, motton, egarens namn eller initialer o. s. v. Jfr Devis och Valspråk. R. G. *Banér, släkt. Eskil Isaksson, f. omkr. 1415, blef riksråd senast 1445, var höfvitsman på Raseborg 1457--63 och dog 1488 eller något dessförinnan. -- Knut Eskilsson, f. på 1440-talet, var äldre halfbroder till Nils Eskilsson; han var ej lagman i Västergötland. Han dog senast 1518, hvadan uppgiften, att han blef ett af offren i Stockholms blodbad, är oriktig. 5. Axel Gustafsson B. blef 1527 ståthållare öfver Västerås slott och län (Västmanland, Väster-Dalarna och Västerbergslagen). 6. Johan B. blef 1622 öfverste för Östgöta fotfolk och slogs redan 1625 till riddare. 1638 blef han generalguvernör i Pommern. Bland lefnadsteckningar öfver B. intas främsta rummet af G. Björlin, "J. B." (3 dlr, 1908--10; med en mängd porträtt och kartor). 9. Gustaf Adam B. blef 1678 generalguvernör öfver Ingermanland. 11. Axel Klasson B. dog 29 juli 1742. Banerjea [bä^edjö], sir S u r e n d r a n a t h, in- disk politiker, f. 10 nov. 1848, blef 1870 förvalt- ningstjänsteman, men nödgades 1872 taga af sked på grund af ett obetydligt ämbetsfel, blef då skolföre- ståndare i Calcutta och grundade 1879 den reform- ifrande tidningen "Bengalee". B. tillhörde sedan 1876 den nationella indiska reformrörelsens ledande män, vann stort rykte för glänsande politisk väl- talighet, deltog 1883 i upprättandet af den till nationalkongressema knutna refonnorganisationen och presiderade vid flera kongresser. Han var framskjuten kommunalman i Calcutta 1876-99, mångårig led. af provinsen Bengalens lagstiftande råd och 1913-20 led. af Indiens lagstiftande råd. Mot delningen af Bengalen 1905 ställde han sig i häftig opposition, men skilde sig snart från ytter- lighetsmännen inom kongressrörelsen, medverkade vid förberedelserna till Montagus själfstyrelselag för Indien och blef vid dess ikraftträdande 1921 led. af Bengalens nya lagstiftande råd och provinsmini- ster för lokalförvaltning och hälsovård. S. å. erhöll han knightvärdighet. V. S-g. Banff, by i prov. Alberta, Canada, i Canadas nationalpark, vid kanadiska pacifikbanan, 142 km. v. om Calgary, vid floden Boro. Berömdt för sin naturskönhet och sina svafvelhaltiga källor, är B. en mycket besökt rekreationsort om somrarna. 1,350 m. ö. h. Omkr. 900 inv. Jfr Nationalpark. *Bánffy, D., dag 24 maj 1911 i Budapest. - Grefve Miklos B., f. 1873, blef ungersk utrikes- minister i ministären Bethlen april 1921 och ledde okt. 1922 i Genève förhandlingarna om Ungerns upptagande i Nationernas förbund. *Bang. - 6. H. J. B. dog 29 jan. 1912 i Ogden, Utah. - B. skref ytterligare En dejlig dag (1904), De uden fædreland (1906) och Masker og mennesker (1910). 1918 utgafs ett urval af hans bref, Vandreaar, jortalt i breve til Peter Nansen. Herman J. Bång. Se P. A. Rosenberg, "H. B." (1912), och P. Nansen, "Portræt- ter" (1918). *Bang, A. C hr. (sp. 842), tog afsked l jan. 1913 och dog 29 dec. s. å. i Kristiania. Han utgaf Erindringer, som blefvo föremål för star- ka angrepp (1909; 3 uppl.). *Bang, B. L. F. (sp. 843), lämnade 1914 professuren. Om hans system för bekämpande af tuberkulos se d. o., sp. 248. *Bang, G. (sp. 843), dog 31 jan. 1915 i Horn- bæk. Han var från 1910 till sin död folketingsman. Bång, Jacob Peter, dansk teolog och uni- versitetslärare, f. 13 jan. 1865 i Rönne, blef 1888 teol. kandidat och 1894 licentiat (på afh. Tros- artiklens begreb], 1904 docent i nytestamentlig exe- getik och 1910 professor i dogmatik vid universi- tetet. Han har varit starkt påverkad af Ritschl (A. Ritschls theologi, 1893), senare af Grundtvig. Sedan 1903 redigerar han "Dansk kirketidende". Bland hans många skrifter må nämnas Paulus og troens ord (1900), Om kristendommens væsen (1902), Det religiöse sjæleliv (2 bd, 1911-12) och Om försoningen i Kristus (1913), Troen og livet (3 bd, 1917-20). Flera gånger (särskildt i Hurra og halleluja, 1916) under Världskriget utta- lade han sig skarpt mot tyskarnas uppfattning af krig. E. Ebg. Bång, Ivar Christian, son till biskop A. Chr. Bång (se denne), norsk kemist, f. 28 okt. 1869 i Gran, d. 12 dec. 1918 i Lund, aflade 1895 med. ämbetsexamen, förordnades 1902 att förestå professu- ren i med. och fysiologisk kemi i Lund och utnämn- des 1904 till ord. professor i detta ämne. Han blef 1905 med. hedersdoktor i Lund. B. idkade ett betydande författarskap (om nukleinsyrorna, hemo- lysen, sockerbildningen i lefvern, socker i blodet m. m.), som vid honom fäste stor uppmärksamhet. Jfr Arsenikförgiftning. Bangala, stad i Kongo. Se Nouvelle-Anvers. *Bangalore. 1. Distrikt i brittisk-indiska vasallstaten Mysore. 7,945 kvkm. 759,522 inv. (1911). -- 2. Staden B. hade 238,111 inv. 1921, garnisonen inbegripen. Bangalow. Se Bungalow. Banganapalle [bäŋgənəpä'li]. 1. Vasallstat i brittisk-indiska presidentskapet Madras. 660 kvkm. 39,344 inv. (1911), mest hinduer. Hvete-, ris- och silkesmaskodling. -- 2. Hufvudstad i staten B. 144 km. ö. om Bellary, nära Southern mahrattajärnvägen. I närheten ligga diamantgrufvor. Bangar, stad i prov. La Union, Luzon, Filippinerna, 27 km. n. ö. om San Fernando. Där finns alluvialt guld. Omkr. 10,000 inv. *Bange, C h. T. M. V. R. d e, dog 8 juli 1914 i Chesnay. Bangi. Se Bangui. Suppl. *Bangkok. Befolkningen i B. med tillhörande