*Barbier de Meynard, Ch. A. C., dog 30 mars 1908 i Paris. Barbizon [barbiṡ<over>å</over>'], by i franska dep. Seine-et-Marne, vid randen af Fontainebleauskogen, bekant som hemvist för vissa franska landskapsmålare ("Barbizonskolan") på 1800-talet, bl. a. Th. Rousseau, Millet, Corot, Troyon och Daubigny. Barbosa-Rodrigues, João. Se Rodrigues, sp 595. Barbotinspel, skpsb. Se Gångspel. Barboza, Ruy, brasiliansk rättslärd, f. 5 nov. 1849 i Bahia, var finansminister i den efter revolutionen 1889 tillsatta provisoriska regeringen, har vunnit stort anseende genom folkrättsliga arbeten och blef 1921 led. af den då genom Nationernas förbund upprättade Permanenta internationella domstolen i Haag. *Barbro Stigsdotter. 16 juni 1907 invigdes en minnessten öfver henne i Lodstöparbo, Säter. Stig Hansson afrättades 1523 för förräderi. Jfr S. Samuelsson, "Källorna för Gustaf Vasas äfventyr i Dalarna" (1907). *Barbuda bildar tills. med Antigua och Redonda ett presidentskap i brittiska kolonien Leeward islands (ej Windward islands). Barbusse [-by'ss], Henri, fransk författare, f. 17 maj 1873 i Asnière, dep. Seine, var litterärt och konstnärligt biträde hos förläggare, sedan redaktör af "Je sais tout", deltog 1914--17 som simpel soldat i Världskriget. B. debuterade 1895 med diktsamlingen Pleureuses (1895). Bland hans tidigare arbeten äro romanerna Les suppliants (1903) och L'enfer (1908) samt novellsamlingen Nous autres (1914; "Vi människor", 1919). Ryktbar vardt B. först med krigsskildringarna Le feu (1916; "Elden", 1917; 3:e uppl. 1918), hvilken belöntes med årets Goncourtpris, Clarté (1919; "Klarhet", 1920), La lueur dans l'abîme (1920) och Paroles d'un combattant (s. å.). I Le couteau entre les dents (1921) predikar han kommunismen, L'illusion (1922) är en samling noveller från B:s yngre år. -- B:s krigsbok har tragisk styrka och öfverväldigande verklighetsmakt; "Clarté" utvecklar den humanistiska åskådning, som författaren vunnit under Världskriget och som ledt honom ifrån den fördärfliga nationalismen till det utopiska framtidsidealet af en världsrepublik med rättfärdighet som grundval och kriget afskaffadt. Hans åskådning har vunnit åtskillig anslutning och ledt till bildningen af en mellanfolklig sammanslutning, som efter hans bok bär namnet "Clarté" (se d. o. Suppl.). Se W. Küchler, "Rolland, Barbusse, von Unruh" (1920). ^{R--n B.} *Barcelona. 1. Provinsen hade 1,300,039 inv., 169 på 1 kvkm. 1920. -- 2. Hufvudstaden B. hade 694,672 inv. 1920. -- 3. (Nueva B.) B. är numera hufvudstad i staten Anzoátegui i Venezuela. 10,883 inv. (1920). Barchan, geogr., geol., ökendyner af halfmån- eller hästskoform med konvex lovart- och konkav läsida. De äro sällan mera än 10 m. höga och vandra med den härskande vindriktningen. Namnet härrör från Turkestan. ^{K. A. G.} *Barck. 1. Samuel B. Se Bref från S. B. till Olof Hermelin 1702--1703 (2 bd, 1912--15), utg. af Carl von Rosen. Barcklind, Karl, skådespelare, f. 1 juni 1873 i Sala, var först anställd på kontor, debuterade 1896 på Södra teatern i Stockholm, där han hade engagemang till 1898, då han öfvergick till A. Ranfts teatrar, som han sedan tillhört med ett par korta afbrott. Som förste älskare i operetter (Brummel i "Vackra ladyn", Danilo i "Glada änkan", kalfaktorn i "Min toreador", m. fl.) har han vunnit ovanlig popularitet tack vare sitt käcka och sympatiska uppträdande. B. har äfven löst dramatiska uppgifter med talang. Barclay [b<over>a</over>'kli], sir Thomas, engelsk rättslärd och politiker, f. 1853 i Dunfermline, filos. doktor och juris kandidat, studerade vid universiteten i London, Paris och Jena, var 1876--82 "Times'" korrespondent i Paris, där han stiftade en internationell juristförening och under många år arbetade på att vinna handels- och politiska kretsar för fransk-engelskt närmande. 1903--04 agiterade han i Förenta staterna för en engelsk-amerikansk skiljedomstraktat och egnade sig sedan åt arbetet på att närma England och Tyskland till hvarandra. B. har i sitt författarskap flitigt sysslat med den internationella rättens problem (Problems of international practice and diplomacy, 1907, Law and usage of war, 1914, International law and practice, 1917, New methods for adjustment of international disputes, 1918). 1914 utgaf han Thirty years anglo-french reminiscences. *Bard. Det som grundval angifna keltiska bardos är en språkhistoriskt konstruerad form. Den äldsta belagda formen är bardus (hos Lucanus). Bardai, Chand, indisk författare. Se Hindi, sp. 719. Bardeleben, Karl von, son af H. A. Bardeleben (se denne), tysk anatom, f. 7 mars 1849 i Giessen, d. 19 dec. 1918 i Jena, blef 1888 honorar- professor i anatomi vid universitetet där. B. är känd som författare till några större handböcker rörande människans anatomi (Lehrbuch der anatomie des menschen, 1906; Atlas der topographischen anatomie des menschen, 4:e uppl. 1908) och utgifvare af det stort anlagda, oafslutade verket Handbuch der anatomie des menschen (1896--1915). B:s största förtjänst ligger i hans verksamhet som generalsekreterare i det 1886 stiftade Anatomische gesellschaft samt som redaktör af "Anatomischer anzeiger", hvilken tidskrift under hans ledning utvecklat sig till ett världsblad på sitt område; den innehåller många bidrag äfven af svenska morfologer. ^L--e. Bardera, stad i italienska kolonien Somaliland, vid floden Juba, omkr. 620 km. från Indiska oceanen. Bardu, härad och socken under Målselv pastorat, Troms fylke (före 1919 Tromsö amt), Norge. 2,577,03 kvkm. 1,758 inv. (1920). Häradet gränsar i s. till Sverige. Boskapsskötsel, skogsbruk, jakt. ^{K. G. G.} Barduelv, stort vattendrag längst söderut i Troms fylke, Norge, är en biflod till Målselv; dess nederbördsområde är 6,663 kvkm., representerande i utbyggdt skick 147,000 effekt. hkr, hvaraf 1921 äro utbyggda 16,500 hkr. Samtliga vattenfall i B. egas af norska staten. ^{K. G. G.} Bardunjungfru. Se Jungfru, sjöv. *Barfod, J. K. G., vistades sedan 1771 i Lund, där han 1778 aflade juris kandidatexamen. B:s