Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Barthel ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sina partikamrater i regeringen Haase och Dittmann
kom B. snart i konflikt med högersocialdemokraterna,
och alla tre utträdde ur regeringen efter den på
rikskonferensen 17 dec. inträffade brytningen
mellan de båda dittills samverkande socialistgrupperna.
B. var impulsiv och opålitlig som politiker samt
personligen moraliskt vanryktad. Sedan den
socialdemokratiske riksförsvarsministern Noske
på partikongressen i Weimar juni 1919 afslöjat B:s
intriger för att med hjälp af frivilliga
gardeskavalleriskyttekåren störta regeringen, tog de
oafhängige socialdemokraternas partistyrelse offentligen
afstånd från honom, och hans korta politiska roll var utspelad.
V. S–g.
Barthel, Johan Gottfrid Kristian,
jordbruksbakteriolog, f. 5 febr. 1873 i Sundsvall,
genomgick Tekniska högskolan 1892-95, studerade
bakteriologi vid Pasteurinstitutet i Paris 1895
och genomgick mejeriinstitutet vid Alnarp 1897–98.
Han inrättade och förestod A.-b. Separators
kemiska och bakteriologiska laboratorium å Hamra
1899-1907, då han blef öfverassistent och
föreståndare för det bakteriologiska laboratoriet vid
Centralanstalten för försöksväsendet å
jordbruksområdet på Experimentalfältet. 1911 blef han
afdelningsföreståndare där och 1914 professor.
B. har utvecklat omfattande forskningsarbete på den
på mjölkhushållning och jordbruk tillämpade
bakteriologiens och mjölkkemiens område samt författat
ett stort antal af h. inom nämnda områden, en
kortfattad handbok i mejeribakteriologi (1900; öfv. till
ty., ung. och höll.), Die methoden zur untersuchung
von milch und molkereiprodukten (Leipzig, 1907;
2:a uppl. 1911; öfv. till eng. 1910) och
Mikroorganismerna i landtbrukets och industriens tjänst
(1916). Om B:s reduktasprof se Mjölkprofning,
sp. 751. B:s arbeten utmärkas äfven genom
kritisk och framgångsrik tillämpning af moderna
biokemiska metoder på landtbrukskemiens praktiska
problem, t. ex. vid undersökningen af mjölkens
enzym och af aciditetsgraden hos ost (i "Medd. fr.
Centralanstalten för försöksväsendet på jordbruks-
området", Bakt. labor. n:r 1–23). I en intressant
bakteriologisk afh. har B. påvisat en fullständig
öfverensstämmelse mellan bakteriefloran i norra
Grönlands jord resp. i där lefvande djurs
digestionskanaler och motsvarande bakterieflora i
Central-Europa (i "Meddelelser om Grönland", bd 64,
1922). B. är led. af Landtbruksakad. (1905) och
Vet. akad. (1920).
H. J. Dft. H. E.
*Barthélemy. I slutet af 1700-talet anlades till
Gustavias försvar batterierna Gustaf III och Gustaf
Adolf, "Redouten", Karls batteri och Cisternbatteriet,
hvartill kom ett tidigare å östra sidan af
engelsmännen uppfördt defensionsverk.
L. W:son M.
*Barthélemy, A. J. B. A. de, dog 1904.
*Bartholdi, F. A., dog 4 okt. 1904.
*Bartholdy, C. J., dog 5 dec. 1904 i Köpenhamn.
*Bartholomæ, Chr., är sedan 1909 professor i Heidelberg.
Bartholomew [bäthålomjö], John, skotsk
kartograf, f. 1831 i Edinburgh, d. 1893 i London, öfvertog
1856 efter en lärotid under tyske kartografen
A. Petermann sin faders kartogranska anstalt, Edin-
burghs geografiska institut, och utvecklade detta till
Storbritanniens främsta. Hans mycket omfattande
och i vissa afseenden oöfverträffade produktion
fortsattes och utvecklades af sonen John George
B. (f. 1860, d. 1920), bl. a. i "The Times atlas" (1922).
O. Sjn.
*Barthou, J. L., var arbetsminister i Sarriens
(1906) och Clemenceaus första ministär (1906-09),
justitieminister i Briands första (1909-10) och
tredje (1913) kabinett och mars–dec. 1913
undervisningsminister och kcmseljpresident. Under
Världskriget, då han i tal och skrift var outtröttlig i att
hålla sina landsmäns mod uppe och värfva ut-
landets sympatier, var han statsminister, medlem
af krigskommittén och (några veckor efter Ribots
afgång) utrikesminister i Painlevés kabinett
(sept.–nov. 1917). B. blef jan. 1921 krigsminister
i ministären Briand, öfvergick jan. 1922 till
ministären Poincaré som justitieminister och
vice-konseljpresident samt var april-maj 1922 Frankrikes
förste delegerade vid konferensen i Genua, där hans
uppträdande i allt väsentligt dirigerades af Poin-
caré genom täta detaljinstruktioner från Paris.
Han blef okt. 1922 framsk led. af Skadeståndskom-
missionen (se d. o. Suppl.) och dennas ordf.
B. har utgett bl. a. en studie of ver Mirabeau
(1913), Impressions et essais (1914), Lamartine
orateur (1916) och Les amours d’un poète (1918;
med begagnamde af otryckta handlingar rörande
V. Hugo). 1918 invaldes han i Franska akad.
(efter H. Roujon).
Bartin, stad. Se Bartan. Suppl.
Bartlett [bätlet]. Se Burdett 3.
Bartolo, Doktor, mansroll (basbuffo) i operorna
"Figaros bröllop" af Mozart och "Barberaren i Sevilla" af Rossini.
Bartolomeusmässan. Se Bärsmässan.
*Barton, sir Edmund, dog 7 jan. 1920 i Blue mountains.
Bartsch, Rudolf Hans, österrikisk författare,
f. 11 febr. 1873 i Graz, vardt 1895 officer,
anställdes 1911 vid krigsarkivet i Wien och deltog
som frivillig i Världskriget. Anonymt utgaf han
först Wald- und jeldbrevier (1901) och Als
Österreich zerfiel – 1848 (1905; omarb. 1913 som Der
letzte student) och slog igenom med den opti-
mistiska tidsskildringen Zwölf aus der Steiermark
(1908, många uppl.; "De tolf från Steiermark",
1920). Af hans senare arbeten, som alla åtnjuta
stor spridning, äro att nämna Die haindlkinder
(1908), V om sterbenden rococo (1909, pasticher;
"Från den döende rococon", 1921), Elisabeth Kött
(s. å., en skådespelerskeroman; sv. öfv. 1912),
Bittersusse liebesgeschichten (1910; "Bitterljuva
kärlekshistorier", 1921), Das deutsche leid (1911),
som skildrar slovenernas framträngande med det
katolska prästerskapets hjälp, Schwammerl (1912,
en Schubertroman; sv. öfv. 1919), Die geschichte von
Hannerl und ihren liebhabern (1913), Frau Uttaund
der jäger (1914; "Fru Utta och jägaren", 1921),
Ohne Gott (1915), ER (s. å.; en Kristusroman),
Der flieger (s. å.), Lucas Rabesam (1918), Der
junge dichter (s. å.), Unerfullte geschichten (1919),
Heidentum (s. å.), Ewiges Arkadien! (1920), Der
geiger von Salzburg (1921) och Seine jüdin (s. å.).
B. kan räknas till hembygdsförfattarna, det är
Steiermark och särskildt staden Graz, som i hans
romaner skildras och förhärligas med frisk
stämning och soligt lynne. Han har något lätt och
ljust öfver sin berättartyp; han är väl i viss mån
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
