491 Bauer-Baumé-areometer 492 helt personlig karaktär, de tilltala barnen genom den friska gestaltningsförmågan af ljusalfer, täckn sagoprinsessor, godmodigt humoristiska trollkärin- gar och klumpigt lustiga trollungar ("Humpe"), och de vinna den full- vuxne genom sin ljusa romantik, sin konstnär- liga kultur och behag- fulla linjekonst, påver- kad af Karl Larsson och af ven af engelska illustratörer. B. utgaf 1907 ff. bilderboken Bland tomtar och troll och 1915 Troll (10 litografier), gjorde illu- strationer (af föga nor- disk hållning) till V. Rydbergs "Fädernas gudasaga" 1913, utför- de etsningar och träsnitt och äfven skulptur (Sol- Humpe) och författade och iscensatte barnspelet Mats och Petter (uppf. på Skansen 1915 och på Blancheteatern s. å.). Han målade i olja porträtt af barn och unga kvinnor, och hans sträfvan gick till dekorativt väggmåleri. Till hans uppslag åt detta håll höra Sagoprinsessan (porträtt af en gullhårig ung kvinna stående i ett björk- landskap 1905), Sagoflickan, som sitter och reder sitt hår (1912) och Blå prinsessa (från hans se- naste tid). Utförda väggmålningar äro Den helige Martin och tiggaren (i Oddfellows' lokal i Ny- köping, 1913) och Freja (i en flickskola i Karls- krona, 1917). - Han är representerad i National- museum af akvareller och var led. af Konstakade- mien sedan 1916. Äfven B:s hustru, Ester B., född El l q vi s t, f. 1880, var målarinna, elev af akademien. G-g N. Báu'er, Max, tysk mineralog, f. 13 sep t. 1844 i Gnadenthal, Schwäbisch Hall i Württemberg, d. 4 nov. 1917 i Marburg, blef privatdocent 1871 i Göttingen och 1872 i Berlin, professor i mine- ralogi och geologi 1875 vid universitetet i Königs- berg och i mineralogi och petrografi 1884 i Mar- burg. Sedan 1885 var han medredaktör och senare hufvudredaktör för "Neues jahrbuch fur mineralo- gie, geologie und paläontologie". B. egnade sig hufvudsakligen åt speciell och fysisk mineralogi, särskildt åt ädelstenarna. Bland hans arbeten märkes Handbuch der edelsteinskunde (2:a uppl. 1909). K. A. G. Báii'er, Gustav Adolf, tysk politiker, f. 6 jan. 1870 i Darkehmen i Ostpreussen, var son till en domstolsvaktmästare, hade i sin ungdom vakt- mästaranställning vid ämbetsverk, slöt sig till socialdemokratien och var 1903-08 sekreterare vid centralarbetarsekretariatet. Han blef 1908 vice ordf. i de tyske arbetarnas landsorganisation (fack- föreningarnas "generalkommission") och utöfvade på denna post i samverkan med ordf. Legien stort in- flytande på fackföreningarnas hållning under kri- get. Sedan 1912 var han medlem af tyska riks- dagen. B. inträdde 5 okt. 1918 som arbetsminister i prins Max' af Baden ministär, bibehöll efter revolutionen samma post i ministären Scheidemann och valdes 1919 till medlem af tyska nationalför- samlingen. Som fackminister gaf han prof på goda socialpolitiska insikter och lugn moderation. Vid socialdemokraternas öfverläggningar i juni 1919 om de allierades ultimatum i fredsfrågan uppträdde B. först för de hårda fredsvillkorens af visande, men han åtog sig, sedan riksdagsledamöternas majoritet bestämt sig för fredens undertecknande, 21 juni ministerpresidentskapet (sedan aug. s. å., efter den nya författningens ikraftträdande, med den gamla titeln rikskansler) och genomdref 23 juni i national- församlingen beslutet om fredstraktatens underteck- nande utan förbehåll, hvarvid han på tal om det nödtvungna erkännandet af, att tyska folket skulle vara upphof till kriget, yttrade, att "här blir ett besegradt folk våldfördt till kropp och själ som aldrig något folk tillförene". B. af gick från riks- kanslersposten efter "Kapp-kuppen" i mars 1920, men kvarstod till juni s. å. som riksskatteminister i sin efterträdare Mullers ministär. B. är sedan maj 1921 riksskatteminister i koalitionsministären Wirth. V. S-g. Bau'er, Otto, österrikisk socialdemokratisk po- litiker, f. 5 sept. 1881 i Wien, studerade national- ekonomi under Böhm-Bawerk och var mångårig medarbetare i "Arbeiter-zeitung". I Världskriget deltog han som soldat 1914, tillfångatogs och vista- des 1915-17 som krigsfånge i Ryssland. Vid hem- komsten fick han genast en ledande ställning inom socialdemokratiska partiets vänstra flygel, och efter revolutionen i nov. 1918 efterträdde han Viktor Adler som den nya republiken Österrikes utrikes- minister. B. var ifrig anhängare af planen på Österrikes förening med det republikanska tyska riket, och hans starka partitagande härför gjorde under fredsförhandlingarna hans ställning som ut- rikesminister ohållbar, hvadan han afgick juli 1919. Han tog emellertid alltjämt betydande andel i den konstituerande nationalförsamlingens förhand- lingar och är äfven i den nya folkrepresentationen, nationalrådet, en bland det socialdemokratiska par- tiets inflytelserikaste talare. Bland B:s skrifter mär- kas Die nationalitätenfrage und die sozialdemo- kratie (1908), Die russische revolution und das europäische proletariat (1917) och Bolschewismus öder sozialdemokratie ? (1920). V. S-g. *Bauhinia, bot. De vågiga stammarna hos vissa arter (se fig.) kallas "aptrappor". Släktets art- antal uppgår nu till omkr. 200. G. L-m. Báuli, forntida romersk villastad, mellan Mise- num och Lucrinska sjöin. Talaren Hortensius hade där en villa. Kejsar Caligula byggde därifrån till Puteoli sin beryktade skeppsbrygga. J- C. *Baumbach. 1. R u dolf B. dog 21 sept. 1905. Baumé-areometer [båme-] är en i kemiska fabri- ker mycket använd areometer (se d. o.), hvars skala konstruerats af Baumé (se d. o.). På den ursprungliga Baumé-areometern (för vätskor tyngre än vatten) betecknade O-strecket (O grader Baumé) vattnets specifika vikt, medan 10° motsvarade eg. v. hos en 10-procentig koksaltlösning. Afståndet mellan dessa 2 punkter på skalan var deladt i 10 lika delar, hvarjämte graderingen fortsattes med lika stora grader på andra sidan om 10 :e strecket. Sedermera har emellertid Baumé-areometern på olika tider och orter undergått en sådan mångfald af förändringar, att enligt Lunge (1910) "ingen människa med bestämdhet kan säga, h vad Baumé-