han energiskt för utvecklingen af Frankrikes kanal- system och förbättringei af dess hamnar, hvarjämte han var en bland huvudorganisatörerna af världs- utställningen i Paris 1900. Han tillhörde depute- radekammaren till 1909, då han blef senator-för dep. Ain. I senaten tillhörde han demokratiska vänstern och anlitades träget som utskottsrapportör. B. var marinminister jan.-mars 1913 i ministären Briand samt mars-okt. 1913 i ministären Barlhou. 1915 företog han på officiellt uppdrag en propagandaresa till Argentina. Bland hans många skrifter märkas VAllemagne dans la Méditerranée (1907), Notre armée à Voeuvre (1909) och Uempire allemand et VAllemagne (1912). V. S-g. 'Baudissin. 1. W. H. von B., f. 1597, trädde i svensk tjänst redan 1628 och blef generalmajor 1631. Báii7dissin, W. von, författare. Se S c h l i c h t. Baudissin, Friedrich von, grefve, tysk sjömilitär, f. 3 april 1852 på godset Schierensee i Holstein, d. 5 febr. 1921 i Charlcttenburg, ingick i marinen 1867, var 1885 chef på kryssaren "Alba- tross" vid ön Japs besittningstagande och tjänst- gjorde sedermera i marinministeriet. Från dec. 1898 till aug. 1902 var han chef på kejsaryachten "Hohenzollern" och kom som sådan att stå kejsar Vilhelm II, som gjorde honom till sin adjutant, nära. Konteramiral 1901, blef han 1905 viceamiral, 1907 chef för marinstaben ("der admiralstab"). 1908 amiral och 1909 chef för örlogsstationen vid Nordsjön. 1913 afgick han ur aktiv tjänst. H. J-dt. *Bauditz, S. G., dog natten 15-16 aug. 1915. En lefnadsteckning of ver B. utgafs 1917 af hans son, Gustav Ludvig B. Baudot [båda], Jean Maurice Emil e, fransk telegrafist, f. 1845, d. 1903. Se Tele- graf, sp. 726-727. Baudrillart [bådrijär], Alfred, son till Henri B. (se denne), fransk historiker och präst, f. 6 jan. 1859 i Paris, började 1881 tjänstgöra som historielärare vid högre läroverk, sedan 1883 vid College Stanislas, tillbragte i offentligt uppdrag åren 1886-88 med forskningar i Alcalá de He- nares och Salamanca samt blef 1890 filos. doktor. Han inträdde i oratorianernas orden, prästvigdes 1893 och kreerades 1895 till teol. doktor. Sedan 1894 historielärare vid 1'Institut catholique, blef han 1907 dess rektor. Sedan 19C8 är han där- jämte ärkebiskopens af Paris generalvikarie. B:s förnämsta arbete är Philippe V et la cour de France (5 bd, 1890-19CO), en frukt af hans spanska studier, hvarunder han bl, a. upptäckte Filip V:s dittills okända privatarkiv. B., en påfve- maktens handgångne man och modernismens mot- ståndare, har författat vidare de polemiskt an- lagda Vfiglise catholique, la renaissance de pro- testantisme (1904), Quatre cents ans de concordat (1935), rdnseignement catholique dans la France contemporaine (1910) och Vie de Mgr d'Hulst (2 bd, 1912-14). Tills, med Lecestre har han utgett "Lettres du duc de Bourgogne au roi d'Espagne Philippe V et à la reine" (2 bd, 1912 -16). Utpräglad tyskfiende, stiftade han 1915 Committé catholique de propagande francaise à 1'étranger, som verkade i skrifter, tidningar och föredrag. I La guerre allemande et le catholicisme (1915) t. ex. ville han inför utlandet af slöja germanska kulturens i grund och botten irreligiösa anda, och i U ne campagne jrancaise (1917) med- delade han resultaten af en föredragsturné i Spanien och Amerika. 1918 invaldes han (efter A. de Mun) i Franska akad., där han tog inträde 1919. *Baudry d'Asson, L. A. C h., markis de, om- valdes ständigt till deputerad i Vendée till 1914, då han på grund af hög ålder drog sig tillbaka till förmån för sin son, grefve de B., som nu represen- terar valkretsen. Han dog 12 maj 1915 i Garnache, Vendée. Bauer, Frits Jakob, kirurg, generalfältläkare, f. 17 aug. 1864 i Malmö, blef student i Lund 1883 och med. licentiat 1893. Sina specialstudier å kirurgians område idkade han dels som amanuens och underläkare å Serafimerlasarettet, dels under utländska studieresor m. m. Som t. f. läkare 1896--1901 och därefter som ord. läkare vid Malmö allmänna sjukhus fäste B. uppmärksamheten vid sig såväl genom sina operationsresultat, sin vetenskaplighet och sin praktiska läggning som genom sin framstående organisationsförmåga. I den med. litteraturen meddelade han sina erfarenheter i ett flertal uppsatser, hvari han bl. a. behandlade frågorna om magsårets och blindtarmsinflammationens kirurgi, och han torde som blindtarmsoperatör ha haft hittills lägsta publicerade mortalitetssiffror. Förutom det rent kirurgiska och vetenskapliga intresse, som framträder i hans många uppsatser, är särskildt utmärkande för hans med. författarverksamhet det praktiska syfte han städse eftersträfvar, nämligen att befordra den förebyggande läkekonsten. Men samtidigt med sin kirurgiska verksamhet nedlade B. energiskt arbete äfven som sjukhusorganisatör. 1904--07 och 1912--14 utvidgades och ombyggdes Malmö allmänna sjukhus på ett sätt, som kommit detsamma att stå i främsta ledet bland vårt lands sjukvårdsanstalter. Den i samband därmed vidtagna omorganisationen af sjukhusets förvaltning afsåg framför allt att i de synnerligen tidsenliga sjukvårdsafdelningarna tillgodose tidens kraf på specialsjukvård, hvarigenom Malmö allmänna sjukhus nu kan betraktas som ett mönster för andra liknande anstalter. 1906 blef B., som hela tiden varit den ledande vid dessa utvidgningsarbeten, öfverläkare på den kirurgiska afdalningen och styresman för sjukhuset. 1907 blef han med. hedersdoktor i Lund. -- Under Balkankriget 1912--13 och än mer under Världskriget började B. intressera sig för den militära sjukvården. Han deltog själf som chef för en ambulans i Serbien 1913. Rik på erfarenhet, grundlade B. en svensk krigssjukhusafdelning i Wien, hvars förste chefkirurg han var 1915--17. Som sakkunnig deltog han 1916 i utarbetande af planer för krigssjukhus vid armén. 1917 utnämndes han till generalfältläkare, och han har som sådan funnit rikligt utrymme bl. a. för sin sjukhusorganisatoriska förmåga. R. W. Balter, John Albert, målare, f. 4 juni 1882 i Jönköping, d. (jämte hustru och barn) 20 nov. 1918 vid ångf. "Per Brahes" undergång på Vättern, studerade vid konstakademien i Stock- holm 1900-05, vistades i Italien 1907-09 och blef framför allt sagotecknare, som sådan den ypperste i det samtida Sverige. Hans sagoillustrationer i