Béchamel [besam'l]. Se Sås, sp. 50. *Beche, H. Th. dela, var led. af svenska Vet. akad, (1852). *Bec-Hellouin bör uttalas bäkäloå'. *Bechgaard, Julius, dog i mars 1917. *Beck, D. Se Kristina, sp. 1417, där ett af B. måladt porträtt är återgifvet. *Beck (B.-Rzikowsky), Friedrich von, dog 9 febr. 1920. Han innehade i 25 år (1881-1906) den maktpåliggande befattningen som chef för öster- rikiska generalstaben. Efter erhållet afsked ur aktiv tjänst blef han 1906 grefve och 1916 generalöfver- ste. 1918 lämnade han h. o. h. krigstjänsten. - Som generalstabschef verkade han synnerligen nitiskt och framgångsrikt för såväl generalstabens som hela härordningens tidsenliga utveckling. Så- lunda omorganiserades under hans tid som general- stabschef infanteriet, artilleriet (som högst väsent- ligt utökades) och ingenjörtrupperna fullständigt, hvarjämte såväl österrikiska som ungerska landt- värnet erhöll en fast organisation och utvecklades till en med linjen nära nog jämställd armé, hvilket allt blef af största betydelse för höjandet af härens krigsberedskap och användbarhet i fält. H. J-dt. Beck, Max Wladimir von, friherre, öster- rikisk politiker, f. 6 sept. 1854 i Wien, inträdde 1876 i administrativ statstjänst och avancerade inom jordbruksministeriet till afdelningschef. Han var juni 1906-nov. 1908 österrikisk ministerpresi- dent och genomförde på denna post 1906 års på allmän rösträtt grundade valreform samt 1907 års "ausgleich" med Ungern (se Österrike, sp. 250). V.S-g. Beck, Hans Johannes Christian, dansk dansör, f. 31 maj 1861 i Haderslev, ut- bildades från 1869 vid k. teaterns i Köpenhamn balettskola, blef 1881 solodansör och var 1894- 1915 balettmästare. Han utförde efter hand alla hufvudpartierna i Bournonvilles baletter, och fram- för allt var han mimiskt framstående som Loke i "Trymskviden". Spänstig ungdomskraft och glädtig elegans ha f. ö. utmärkt hans dans. B. har själf diktat baletter, bl. a. Den lille havfrue. E. Ebg. Becke, Friedrich Johann, österrikisk mineralog och petrograf, f. 31 dec. 1855 i Prag, blef 1882 privatdocent i petrografi i Wien och 1890 professor i Prag, men kallades 1898 till Wien som professor i mineralogi och petrografi. B. har företrädesvis egnat petrografien sitt arbete med mycket stor framgång, och särskildt har han sysslat med de stora frågorna om magmornas diffe- rentiation och utbildning, men äfven riktat veten- skapen med mineralogiska arbetsmetoder och spe- cialforskningar. Som lärare i petrografi är B. myc- ket framstående, och många lärjungar ha utgått från hans institut. Han utger Tschermaks "Mi- neralogische und petrographische mitteilungen". Sedan 1899 är han led. af Österrikes vet. akad. och sedan 1911 dess generalsekreterare. Han är led. af Fysiogr. sällsk. i Lund (1906) samt korresp. led. af Geol. fören. i Stockholm (1916), inför hvil- ken han i april 1920 höll föredrag. K. A. G. Becker, Trajan, artilleriofficer och fästnings- ingenjör, ingick först vid svenska fältartilleriet i Pommern, där han 1631 var löjtnant, men i aug. 1636 blef han tygmästare på Kalmars, Jönköpings och Älfsborgs slott. Denna befattning hann han dock knappast tillträda, förrän han i dec. s. å. utnämndes till ingenjör öfver Ingermanland och tygmästare öfver alla därvarande fästningar. B. ledde sedan nybyggnads- och förstärkningsarbeten vid Narva efter af honom själf utarbetad ny dessein, vid Ivangorod, Nöteborg, Kexholm, likaledes enligt egen dessein, och Viborg samt utförde åtskil- liga svåra grundläggningsarbeten på djupt vatten, byggde en 114 famnar lång bro mellan Narva och Ivangorod samt sågkvarnar vid Kexholm och Nöte- borg. Om inspektionsrätten öfver nu nämnda fäst- ningar råkade han snart i delo med den härsk- lystne geueralingenjören Johan v. Rodenburgh (se d. o.), och den heta tvisten slutade först med B:s död, 1644. L. W:son M. *Becker. - 7. Adolf von B. (sp. 1143) dog 23 aug. 1909 i Vevey. *Becker, Jean (sp. 1146). - Sonen Hugo B. blef 1909 förste violoncell-lärare vid musikhög- skolan i Berlin. Han har företagit vidsträckta konsertresor. Led. af Mus. akad. i Stockholm 1906. Becker, Karl Heinrich, tysk orientalist och politiker, f. 12 april 1876 i Amsterdam, filos. doktor i Heidelberg 1899, docent i semitiska språk 1902 och e. o. professor 1906 där, utnämndes till ord. professor 1908 i Hamburg och 1913 i Bonn. 1916 inträdde han i preussiska kultusministeriet som "personalreferent fur die universitäten" och blef samtidigt ord. honorarprofessor vid Berlins universi- tet. I april 1921 blef han preussisk kultusminister i Stegewalds ministär. Genom eggande idérikedom och vaken historisk blick har B. utöfvat djupgående inflytande på den moderna islamforskningen i Tysk- land, för hvilken den af honom 1910 uppsatta tidskr. "Der Islam" är ett betydelsefullt språkrör. Bland hans skrifter märkes Beiträge zur geschichte Ägyptens unter dem Islam I-II (1902-03). H. S. N. Beckershof, herrgård i Ö. Vingåkers socken, Södermanlands län, belägen på en udde i sjön Tislången, har en areal af 735 har, hvaraf 161 har åker; tax.-v. 133,000 kr. B., som tidigare lydt under Julita kloster och Barksäter, tillföll 1663 släkten Beckerfelt samt har senare egts af bl. a. släkterna Ryding, Indebetou, Arfwedson och Lewenhaupt. Nuv. egare är G. Francke. O. Sjn. Beckett, Francis, dansk konstförfattare och museiman, f. 1868 i Köpenhamn, blef student 1886, filos. doktor 1897 och docent vid universitetet 1909. Han blef inspektör vid afgjutningssamlingen i konst- museet 1897 och denna samlings föreståndare 1915. B. har företagit långvariga och omfattande resor för konststudium. Bland hans arbeten, som utmärkas af lärdom, grundlighet och rikedom på nya uppslag och iakttagelser, märkas Florentinske kunstnere (1897), Renaissancen og kunstens historie i Danmark (s. å.), Danske herreborge (1904), Aarhus domkirke (s. å.), de båda praktverken Köbenhavns raadhus (1908) och Frederiksborgs historie (1914), af del- ningarna om 1500-talets konst och om det samtida måleriet i det af K. Madsen utg. verket "Kunstens historie i Danmark" (1901-07) och den samman- fattande öfversiktea Verdenskunstens historie i grundtræk (1911). G-g N. * Beck-Friis. - 2. K. A. B. - Hans son Lave Joakim B. blef 1905 envoyé i Wien (1906 äfven generalkonsul där och 1915 äfven envoyé