503 Bedusta-Beernem 504 inledande. Med hänsyn härtill har lagen beträf- fande samtliga dessa åtgärder för ackordsgäldenärs straffbarhet uttryckligen uppställt fordran på under- låtenhet att bland tillgångarna uppge egendom, som varit föremål för sådan åtgärd. Brott enligt Straffl. 23 : l hör under allmänt åtal. O. J3. Bedusta, flod. Se J h e l a m. *Bedöfningsmedel 1. Anestètiska medel, lat. anestetica, användas naturligtvis fortfarande vid smärtsamma operationer, undersökningar och andra ingrepp, men delvis på annat sätt än förr, i det att lokala bedöfningsmedel nyttjas mer med undanträngande af de allmänna, särskildt af den jämförelsevis farliga kloroformen. Denna medför risk ej blott under själfva söfningen. Har opera- tionen räckt länge och patienten fått inandas större mängder kloroform, kan inträffa, att han ej vaknar riktigt, utan faller i dvala och dör inom do närmaste timmarna, eller ock att han visser- ligen vaknar, men under de följande dagarna svårt insjuknar med symtom af hjärtsvaghet, stark kraftnedsättning, ofta gulsot, och dör efter några dagar intill en vecka (sen kloroformdöd), beroende på, att kloroformen framkallat svår f e 11- degeneration i lifsviktiga organ (hjärta, lefver, njurar m. m.). - Med afseende på bruket af lustgas (k v ä f o x i d u l, se d. o.) märkes, att denna för att ge narkos och smärtlöshet för opera- tioner fordrar, att gasen tillföres utan tillblandning af luft och under stegradt tryck - sådan den- samma utströmmar ur den metallbehållare, hvari den förvaras i starkt komprimeradt tillstånd (under 30 atmosfärers tryck inpressad vid mycket låg temperatur) i form af en islik massa. Inandas man lustgas, blandad med tillräcklig mängd luft (21 proc. syre), uppstår det uppsluppna rus, som gett anledning till namnet "lustgas", men däremot ej smärtlöshet, hvarför sådan användning af medlet ej är tillräcklig för utförande af smärtfria opera- tioner. - För lokal bedöjning ha, utom kokain (se d. o.) samt vissa mindre giftiga ersättnings- medel för detta (tropa-kokain, novokain och stovain, se dessa ord), af ven tillkommit al y p i n (se d. o. SuppL), o r t o f o rm (se d. o.), anestesiin (se d. o. SuppL), holokain (se d. o. Suppl.) m. fl. C. G. S. Beecher [birtjo], Charles Emerson, ame- rikansk paleontolog, f. 9 okt. 1856, d. 14 febr. 1904, blèf 1878 assistent hos professor James Hall vid staten New Yorks naturhistoriska museum. 1888 flyttade han till Yale university i New Haven, där han 1902 blef universitetsprofessor i pale- ontologi. Hans arbeten behandla paleozoiska everte- brater, särskildt brachiopoder och trilobiter (se d. o.), hvarvid han gjorde mycket viktiga fynd såväl med hänsyn till dessa djurgruppers embryo- nalformer och ontogeni som särskildt ang. trilobi- ternas organisation med extremiteter och andra ventrala delar. Genom sina rön kunde han också uppdraga nya linjer för brachiopodernas och tri- lobiternas indelning och systematik. Vid sin död hade B. icke fullständigt utarbetat de slutsatser, till hvilka hans insamlade material kunde leda, men senare ha andra forskare fortsatt hans arbeten, och 1920 har Raymond slutbearbetat hans trilobit- material. K. A. G. Beechey [bftji], William, engelsk målare. f. 1753 i Oxfordshire, d. 1839 i London, på- verkades starkt af Joshua Reynolds och var från 1772 anställd som kopist af dennes målningar. Han blef sedan en mycket anlitad porträttmålare, adlades och valdes till led. af akademien, utförde en mängd porträtt af konungahusets och den högsta societetens medlemmar. Målningar af B. finnas i National gallery och National portraitgallery i London, i Louvre m. fl. st. Nationalmuseum i Stockholm eger ett porträtt af öfverstelöjtnant Charles Qvist (som var svensk och eg. hette Klaes Svinhufvud) i sin röda uniform. Utan att kunna jämföras med sin förebild är B. i sin konst en god representant för dennes riktning. G-g N. *Beefeaters äro icke att förväxla med lifgar- disterna, yeomen of the guard (se Y e o- m a n). Beer [ber], Johan Adolf Ferdinand, tysk violinist, f. 1792 i Hamburg, d. 1864 i Berlin, elev af Spohr, var 1822-34 konsertmästare i hof- kapellet i Stockholm och gjorde då en icke ringa insats i musiklifvet här, dels genom att införa sub- skriberade stråkkvartettsoaréer (i Frimurarordens sal), dels genom den finhet, hvarmed han och hans tyskfödda hustru Henriette (pianist, född Grund) utförde Beethovens och Mozarts violin- sonater. B. var 1834-44 konsertmästare vid operan i Petersburg och gästade Stockholm ånyo 1860-61. Led. af Mus. akad. 1827. E. F-t. Beerbohm [biVbåumJ, Max, engelsk tecknare, halfbror till sir Herbert Beerbohm Tree (se d. o.), f. 1872 i London, har gjort sig känd genom konst- närliga karikerade porträtt af dristig fantasi och öfverlägset originell karakteristik. Flera samlingar ha utkommit: The works oj M. B., The happy hypocrite, More, Caricatures of 25 gentlemen m. fl. B. är af ven spirituell satirisk kåsör och kritiker; af hans böcker kunna nämnas The works oj Max Beerbohm (1896), A dejence oj cosmetics (s. å.), The happy hypocrite (1897), Zuleika Dobson (1911), Seven men (1919) och And even new (1920). G-gN. Beerenbrouck, Ruys de. Se Ruys de Beerenbrouck. Suppl. Beer-Hofmann [ber-], Richard, österrikisk författare, f. 11 juli 1866 i Wiem, studerade juri- dik, men har egnat sig åt författarskaip. Hans epik omfattar Novellen (1893; 2:a uppl. 1894) och Der tod Georgs (1900), hans dramer äro Der gra} von Charolais (1904; 8:e uppl. 1920) och Jaakobs traum (1918; 22 :a uppl. 1920), den förra belönt med folk-Schil- ler-priset, den senare med Raimundspriset, hvilka tillhöra det mo- derna Tysklands för- nämsta idealistiska dra- matik. Se monografi af Reik(1919). R-n B. *Beernaert, A. M. Fr., fick 1909 halfva Nobelfredspriset och dog 6 okt. 1912 i Luzern. Beernem [ber-], kom- mun i belgiska prov. Väst-Flandern, vid ka- A. M. Fr. Beeraaert.