505 Beer-Walbrunn-Befästningskonst 506 nålen och järnvägen Bruges-Gent. Omkr. 5,000 inv. Förbättringsa/nstalt (uppr. 1853). Beer-Walbrunn [ber välbronn], Anton, tysk tonsättare, f. 1864 i Ober-Pfalz, utbildad i Miin- chen och på resor, blef 1901 lärare vid musik- akademien i München (med professors titel 1908). Han har komponerat operorna Die siihne, Don Qui- xote och Das ungeheuer, symfoniska verk, körverket Mahomet, körsånger, visor, pianokvartett, stråk- kvartett, piano- och orgelstycken, musik till Shak- speres "Hamlet" och "Stormen" m. m. E. F-t. Beeth [bet], Lola, österrikisk sångerska, f. 1864 i Krakau, anställdes redan 1881 vid Berlins hofopera och 1887 vid Wiens hofopera, fortsatte sin utbildning hos fru Yiardot-Garcia och Lam- perti samt gaf framgångsrika gästspel i Paris, London, Nord-Amerika, Ryssland o. s. v. Efter att ha lämnat Wienoperan bosatte hon sig i Berlin. Till hennes roller hörde bl. a. Margareta i "Faust", Fidelio, Eva i "Mästersångarna" och Elsa i "Lohengrin". E. F-t. *Beethoven, L. van. Hans namnteckning med- delas å pl. II till art. Autograf. En nyare, god biografi of ver B. är P. Bekkers (1911; sv. of v. 1916 af A. Hillman). Vidare märkas R. Rollands "Vie de Beethoven" (1903, flera uppl.; sv. öfv. 1917) samt en kortare svensk B.-biografi af T. Norlind (1907). Se Wien, fig. 18 och 26. B:s byst (mod. af Naum Aronson) af täcktes i trädgår- den till hans födelsehus i Bonn 1905. Beets [bits]. 1. Adriaan B., holländsk språkforskare, son till skalden Nicolaas Beets (se hufvudarbetet), f. 28 juli 1860 i Utrecht, är sedan 1888 medlem af, sedan 1912 ordf. och sekreterare i redaktionen för "Woordenboek der Nederlandsche taal", där han redigerat bokstäfverna H, I, J, hälften af G samt K (under utgifning; se N e d e r- ländska språket och De V r i e s). Bland B:s vetenskapliga skrifter må nämnas många upp- satser i "Tijdschrift voor Nederlandsche taal- en letterkunde" (hvars redaktionssekreterare han är) m. fl. tidskr. och De disticha Catonis in het Middel- nederlandsch (1885). I tidskr. "Museum" (1898 -1922) har B. offentliggjort en serie art. rörande de nordiska språken och vetenskapliga arbeten af skandinaver, bl. a. om E. Wrangel ("Sveriges litte- rära förbindelser med Holland", 1898), A. Kock ("Om språkets förändring"), Griiner-Nielsen ("Dan- ske viser") och A. Nilsson ("Fru Nordenflychts religiösa diktning"). Jfr äfven art. Te W i n- kel, L. A. 2. Helbertine (Tine) Anna Cornelia B.-Damsté, den föregåendes hustru, f. 11 maj 1871 i Wilsum, Overijssel, har på uppdrag af Maatschappij der Nederlandsche letterkunde i Lei- den till höll. öfverflyttat E. Wrangels ofvannämnda verk, "De betrekkingen tusschen Zweden en de Nederlanden öp het gebied van letteren en weten- schap" (1901), skrifvit recensioner i "Museum" (t. ex. af G. Ström, "Holländsk-svensk ordbok", 1916) och utgett åtskilliga öfv. till höll. af J. Ahren- berg ("Onze landsman", 1899, och "Kleinere schetsen", 19"2), J. Aho ("Heusch een dame", 19^4) och F. Hedberg ("Öp een dwaalspoor" och "De vastelander", 1911). 1-2. Hj. P-r. Befordringsafgift, admin. och postv. Se F ö r- skrifningsafgift. Befraktare. Se Befrakta och Frakt- af tal. Befryndade tal, mat. Se T ha bi t -b en- ko r r a. * Befälstecken. Flottans befältstecken ändrades efter unionsupplösningen genom unionstecknets er- sättande med blå flaggduk (å vimpel blå och gul). Samtidigt uppflyttades kommandostafvarna och s jär- norna till det öfre, fyrkantiga, blå fältet. Sedermera har bonämningen underofficersgaljadet utbytts mot benämningen örlogsgaljadet. I öfrigt kvarstå be- stämmelserna rörande befälstecken. H. W-1. Befäst linje. Se Linje 4. * Befästningskonst. Att erfarenheterna från Världskriget skulle utöfva stort inflytande på be- fästningskonsten, kunde förutses. I intet föregående krig (mellan stormakter) hade nämligen befästnin- gar af skilda slag spelat en så viktig roll. Visser- ligen betvingades de på tyska anfallsfronten i v. befintliga belgiska och franska fästningarna öfver- raskande snart, och detsamma var förhållandet på östfronten med flertalet ryska fästningar, men sedan detta skett och de första stora fältslagen utkämpats, "stelnade" krigshandlingarna på båda fronterna efter hand i strider om befästa ställnin- gar: milslånga, sammanhängande 2-3-dubbla lin- jer af starka fältbefästningar, delvis af provisorisk, ja t. o. m. af permanent, natur. Dessutom före- kommo äfven sedermera under krigets fortgång strider om fästningar eller permanenta befästnin- gar (Pfzemyál, Verdun, befästningarna på Cóte Lorraine), hvarvid dylika befästningars motstånds- kraft kom att framstå i en annan dager än i kri- gets början. Redan af sistnämnda förhållande synes framgå, att de på vissa håll under kriget framförda påståendena att, särskildt med anledning af de ofvannämnda bel- giska, franska och ryska fästningarnas kortvariga motstånd, permanenta landbefästningar ej längre skulle ha något berättigande, utan med fördel kunna ersättas af under kriget uppförda fältbefästnings- eller provisoriska anläggningar, voro förhastade. Vidare bör beaktas, att de nämnda fästningarna, till större delen uppförda under 1880-90-taleai, icke voro beräknade att motstå kraftigare beskjutning än från 24 cm. haubitser, men utsattes för eld från 30,5-42 cm. kastpjäser med ända till 5 gånger så stor verkan, att nära nog samtliga fästningar icke voro krigsrustade, då de anföllos, att artilleri- utrustningen var otillfredsställande, i det att fäst- ningspjäserna med af seende på skottvidd, eldver- kan, eldhastighet och of riga ballistiska egenskaper i allmänhet icke motsvarade tidens kraf, hvarför- utom antalet pjäser i många fall var otillräckligt, att det tunga fästningsartilleriets uppställning - i på långt håll synliga fästen och batterier - var nära nog undantagslöst olämplig, att anord- ningar - befästningar, hinder, röjningar o. s. v. - i fästenas mellanrum till stöd för besättningens strid mot anfallsinfanteriet ofta saknades, att be- sättningstruppernas utbildning och moraliska halt voro afsevärdt underlägsna anfallstruppernas samt att de ifrågavarande fästningarnas luftförsvar till skydd mot bombkastning och rekognoscering från luftskepp och flygplan var i hög grad otill- fredsställande. Alldeles utan inflytande på krigs-