521 Belgrad-Beiinuridæ 522 skattad för den poetiska realismen och stilfulländ- ningen i sin allmogenovellistik, Cyril Buysse (se denne. Suppl.), en lidelsefull, robust flamländare, har kallats "Belgiens Maupassant". Typiska för den samtida flamska lyriken äro René de Clercq och Karel van de Woestvne (se d. o.), den förre en folklig, kraftfull, lefnadsfrisk för- fattare, den senare en mera sammansatt natur, ojämnare, spiritualist och mystiker. Den popu- läraste af de yngre berättarna är F e l i x Tim- mermans. Se J. Stecher, "Histoire de la littérature néerlandaise en Belgique" (1886), T. Coopman och L. Scharpé, "Geschiedenis der vlaamsche letterkunde van het jaar 1830 tot heden" (1899). III. Den vallonska litteraturens äldsta text är ett ode till staden Liège från 1620. Under 1700-talet skrefvos åtskilliga farser och lustspel af grof komik och kraftig humor, en art, hvars sista prof härstam- mar från 1789. Sedan låg litteraturen nere till omkr. midten af 1800-talet, då Henri Joseph Forir (1784-1862), som skref en ordbok öfver dialekten, den populäre C. E. E. DuVivier de S t r e e l (1799-1863) och framför allt N i c o l a s Defrecheux (1825-74) konstnärligt tolkade vallonskt känslolif med allvar och finhet. Af ven en dramatisk litteratur har skapats på vallonska; dess ryktbaraste namn är E d o u a r d Remou- champs (f. 1836). Se A. Le Roy, "Littérature wallone" (1875), och Ch. och J. Defrecheux och Ch. Gothier, "Anthologie des poètes wallons" (1895). Jfr vidare om den belgiska litteraturen 0. Hau- ser, "Die belg. lyrik von 1880-bis 1900" (1906); Bithell, "Contemporary belgian poetry" (1904), Horrent, "Écrivains beiges d'aujourd'hui" (s. å.), Liebrecht, "Histoire de la litt. beige" (1910), Heu- mann, "Le mouvement litt. beige depuis 1880" (1913), och Remy de Goumont, "La Belgique litt." (1919). R-nB. * Belgrad, hufvudstad i Jugo-Slavien (Serbernas, Kroaternas och Slovenernas konungarike), ligger på högra stranden af Save vid dess utlopp i Donau (se situationspl., sp. 523-524). 111,740 inv. (1920). I n. v., i själfva vinkeln mellan de båda floderna, lig- ger på en höjd dem gamla fästningen, som af parken Kalemegdan skiljes från staden. Denna har vuxit upp vid fästningsbergets fot, och dess äldsta delar äro belägna där, under det att de nyare stadskvar- teren dragit sig mot s. o. fram mot sluttningen af Avalahöjden. B. bjuder på en blandning af gammalt och nytt, orientaliskt och västerläcdskt. De turkiska husen äro dock nu inskränkta till några kvarter in- vid Save och Donau, och endast en moské, Barjak- tar-moskén (uppf. af Sulejman II), finns kvar; f. ö. är staden bebyggd på västerländskt sätt, men har i allmänhet låga hus omgifna af trädgårdar, öfver hvilka höja sig åtskilliga offentliga byggnader, till större delen uppförda under de senare årtiondena. Stadens hufvudgator äro breda och försedda med elektriska spårvägar. De förnämsta utgå från cita- dellet i sydöstlig riktning. Nära citadellparken ligger katedralen (byggd 1845) med furstarna Mi- loschs och Mikaels grafvar. Kring Kungstorget (Kraljev trg) ligga universitetet med Nationalbiblio- teket och Nationalmuseet; längre mot s ö. vid Tea- tertorget märkas Nationalteatern och furst Mikaels ryttarstaty; vid Kung Milans gata Nya konakem (konungapalatset) och vid kung Alexanders gata midt emot konaken det nya riksdagshuset. Där är stadens nu v. centrum med många offentliga bygg- nader, såsom olika ministerier, legationer och kaser- ner, samt mot s. v. järnvägsstationen och flera sjuk- hus. I n. ö. ligga gamla kyrkogården med den lilla S. Marcuskyrkan, i hvilken det mördade konunga- paret Alexander och Draga äro begrafna, botaniska trädgården samt stora slakthus. Efter Världskriget, till följd hvaraf B. blifvit hufvudstad i ett rike med omkr. 14 mill. inv., har betydande byggnadsverk- samhet börjat. B:s betydelse som handelscentrum har vuxit, och af ven industrien har börjat taga fart. - B:s fästningsverk särskildt vid Save midt emot Semlin hade före Världskriget aisevärdt förstärkts under lednimg af engelska ingenjörofficerare. Under nämnda krig intogs dock B. 2 dec. 1914 af öster- rikarna under general v. Frank, men utrymdes åter 12 dagar senare. Varfvet vid B. besköts sedan af österrikarna 29 juni 1915, och B. bombarderades af deras flygare 23 juli, hvarefter en mera ihållande beskjutning påbörjades 19 sept., och 9 okt. intogs B. af de förbundne under v. Kövess, som den 16 af ven bemäktigade sig högslätten s. om B. med de serbiska ställningarna på Avalaberget. Först l nov. 1918 kumde serberna åter intåga i sin hufvudstad. (Jfr Världskriget, sp. 181, 197 och 249.) O. Sjn. L. W:son M. Belgrave [be^gréiv], viscount. Se G r o s v e n o r. Belice [belitje], forntidens Hypsas, flod på västra delen af Sicilien, har sina källor på bergen s. om Palermo och faller efter 82 km. lopp ut i Medel- hafvet s. ö. om Mazzara. Belimarkovic [-vitj], J o v a n, serbisk general och politiker, f. 1828 i Belgrad, d. där 29 aug. 1906, utbildades 1849-52 i Preussen till ingenjörofficer, blef efter hemkomsten lärare vid Belgrads militär- akademi, slöt sig 1858 till dynastien Obrenovitjs anhängare och blef efter dess tronbestigning ledare af Serbiens befästningsarbeten, generalstabschef och krigsminister (1868-73). Han förde i kriget mot turkarna 1877 befäl öfver en armékår, tog 1880 afsked ur armén och utsågs 1882 till medlem af trema.nnaregenskapet för den omyndige konung Alexander. Då detta störtades genom Alexanders statskupp 13 april 1893, drog sig B. tillbaka till privatlifvet. V. S-g. Beiinuridæ, paleont., en familj tillhörande led-