Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Belgrad ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
521
Belgrad-Beiinuridæ
522
skattad för den poetiska realismen och stilfulländ-
ningen i sin allmogenovellistik, Cyril Buysse
(se denne. Suppl.), en lidelsefull, robust flamländare,
har kallats "Belgiens Maupassant". Typiska för
den samtida flamska lyriken äro René de Clercq
och Karel van de Woestvne (se d. o.),
den förre en folklig, kraftfull, lefnadsfrisk för-
fattare, den senare en mera sammansatt natur,
ojämnare, spiritualist och mystiker. Den popu-
läraste af de yngre berättarna är F e l i x Tim-
mermans. Se J. Stecher, "Histoire de la
littérature néerlandaise en Belgique" (1886), T.
Coopman och L. Scharpé, "Geschiedenis der
vlaamsche letterkunde van het jaar 1830 tot heden"
(1899).
III. Den vallonska litteraturens äldsta text är ett
ode till staden Liège från 1620. Under 1700-talet
skrefvos åtskilliga farser och lustspel af grof komik
och kraftig humor, en art, hvars sista prof härstam-
mar från 1789. Sedan låg litteraturen nere till
omkr. midten af 1800-talet, då Henri Joseph
Forir (1784-1862), som skref en ordbok öfver
dialekten, den populäre C. E. E. DuVivier de
S t r e e l (1799-1863) och framför allt N i c o l a s
Defrecheux (1825-74) konstnärligt tolkade
vallonskt känslolif med allvar och finhet. Af ven
en dramatisk litteratur har skapats på vallonska;
dess ryktbaraste namn är E d o u a r d Remou-
champs (f. 1836). Se A. Le Roy, "Littérature
wallone" (1875), och Ch. och J. Defrecheux och
Ch. Gothier, "Anthologie des poètes wallons" (1895).
Jfr vidare om den belgiska litteraturen 0. Hau-
ser, "Die belg. lyrik von 1880-bis 1900" (1906);
Bithell, "Contemporary belgian poetry" (1904),
Horrent, "Écrivains beiges d’aujourd’hui" (s. å.),
Liebrecht, "Histoire de la litt. beige" (1910), Heu-
mann, "Le mouvement litt. beige depuis 1880"
(1913), och Remy de Goumont, "La Belgique litt."
(1919). R-nB.
* Belgrad, hufvudstad i Jugo-Slavien (Serbernas,
Kroaternas och Slovenernas konungarike), ligger på
högra stranden af Save vid dess utlopp i Donau (se
situationspl., sp. 523-524). 111,740 inv. (1920). I
n. v., i själfva vinkeln mellan de båda floderna, lig-
ger på en höjd dem gamla fästningen, som af parken
Kalemegdan skiljes från staden. Denna har vuxit
upp vid fästningsbergets fot, och dess äldsta delar
äro belägna där, under det att de nyare stadskvar-
teren dragit sig mot s. o. fram mot sluttningen af
Avalahöjden. B. bjuder på en blandning af gammalt
och nytt, orientaliskt och västerläcdskt. De turkiska
husen äro dock nu inskränkta till några kvarter in-
vid Save och Donau, och endast en moské, Barjak-
tar-moskén (uppf. af Sulejman II), finns kvar; f. ö.
är staden bebyggd på västerländskt sätt, men har
i allmänhet låga hus omgifna af trädgårdar, öfver
hvilka höja sig åtskilliga offentliga byggnader, till
större delen uppförda under de senare årtiondena.
Stadens hufvudgator äro breda och försedda med
elektriska spårvägar. De förnämsta utgå från cita-
dellet i sydöstlig riktning. Nära citadellparken
ligger katedralen (byggd 1845) med furstarna Mi-
loschs och Mikaels grafvar. Kring Kungstorget
(Kraljev trg) ligga universitetet med Nationalbiblio-
teket och Nationalmuseet; längre mot s ö. vid Tea-
tertorget märkas Nationalteatern och furst Mikaels
ryttarstaty; vid Kung Milans gata Nya konakem
(konungapalatset) och vid kung Alexanders gata
midt emot konaken det nya riksdagshuset. Där är
stadens nu v. centrum med många offentliga bygg-
nader, såsom olika ministerier, legationer och kaser-
ner, samt mot s. v. järnvägsstationen och flera sjuk-
hus. I n. ö. ligga gamla kyrkogården med den lilla
S. Marcuskyrkan, i hvilken det mördade konunga-
paret Alexander och Draga äro begrafna, botaniska
trädgården samt stora slakthus. Efter Världskriget,
till följd hvaraf B. blifvit hufvudstad i ett rike med
omkr. 14 mill. inv., har betydande byggnadsverk-
samhet börjat. B:s betydelse som handelscentrum
har vuxit, och af ven industrien har börjat taga fart.
- B:s fästningsverk särskildt vid Save midt emot
Semlin hade före Världskriget aisevärdt förstärkts
under lednimg af engelska ingenjörofficerare. Under
nämnda krig intogs dock B. 2 dec. 1914 af öster-
rikarna under general v. Frank, men utrymdes åter
12 dagar senare. Varfvet vid B. besköts sedan af
österrikarna 29 juni 1915, och B. bombarderades af
deras flygare 23 juli, hvarefter en mera ihållande
beskjutning påbörjades 19 sept., och 9 okt. intogs
B. af de förbundne under v. Kövess, som den 16
af ven bemäktigade sig högslätten s. om B. med de
serbiska ställningarna på Avalaberget. Först l nov.
1918 kumde serberna åter intåga i sin hufvudstad.
(Jfr Världskriget, sp. 181, 197 och 249.)
O. Sjn. L. W:son M.
Belgrave [be^gréiv], viscount. Se G r o s v e n o r.
Belice [belitje], forntidens Hypsas, flod på västra
delen af Sicilien, har sina källor på bergen s. om
Palermo och faller efter 82 km. lopp ut i Medel-
hafvet s. ö. om Mazzara.
Belimarkovic [-vitj], J o v a n, serbisk general och
politiker, f. 1828 i Belgrad, d. där 29 aug. 1906,
utbildades 1849-52 i Preussen till ingenjörofficer,
blef efter hemkomsten lärare vid Belgrads militär-
akademi, slöt sig 1858 till dynastien Obrenovitjs
anhängare och blef efter dess tronbestigning ledare
af Serbiens befästningsarbeten, generalstabschef och
krigsminister (1868-73). Han förde i kriget mot
turkarna 1877 befäl öfver en armékår, tog 1880
afsked ur armén och utsågs 1882 till medlem af
trema.nnaregenskapet för den omyndige konung
Alexander. Då detta störtades genom Alexanders
statskupp 13 april 1893, drog sig B. tillbaka till
privatlifvet. V. S-g.
Beiinuridæ, paleont., en familj tillhörande led-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
