519 Belgiska Kongo-Belgiska litteraturen 520 taire de la Belgique 1831-1880" (6 bd, 1878-80; fortsatt af P. Hymans och A. Delcroix till 1910, 1913), Wilmotte, "La Belgique morale et politique 1830-1900" (1902) och "La culture francaise en Belgique" (1912), Colenbrander, "De belgische omwenteling" (1905), G. Siösteen, "Det moderna B." (19C6; tysk uppl. 1909), Vandervelde, "La Belgique et le Congo" (1911), K. Hampe, "Bel- giens vergangenheit und gegenwart" (1916) och "B. und Holland vor dem weltkriege" (1918), E. Hagmann, "Studien zur geschichte Belgiens seit 1815" (1917), E. Payen, "Belgique et Congo" (1918), A. van de Perre, "The language question in Belgium" (1919), och Brand Whitlock, "Bel- gium under the german occupation" (1919). E. N-nn. Belgiska Kongo. Se K o n g o 3 (äfvem i Suppl.). Belgiska litteraturen. Deladt i en fransktalande och en flamskspråkig del, har Belgien en litteratur på hvartdera språket. Den förra har gifvetvis allt- ifrån 1100-talet utgjort en del af den franska littera- turen (se d. o.), och den senare, som tog sin början på 1200-talet, ingick under äldre tider i den hol- ländska (se d. o.). Därtill kommer den vallonska litteraturen, em dialektdiktning af mindre betydelse. Efter det att Belgien 1830 blifvit en stat, ha samt- liga dessa litteraturer fått en rik utveckling. I. Den belgiska litteraturen på franska var vid 1800-talets ingång starkt påverkad af de romantiska strömningarna i de ledande europeiska litteratu- rerna. André van H assel t (se d. o.) var en medelpunkt för den belgiska romantiken, hvars främsta namn voro romanförfattaren Charles De C o s t e r (se d. o.), moralisten OctavePirmez (se P i r m e z 2), romanförfattarinnan Estelle R u e l e n s (1821-78, signaturen C a r o l i n e G r a v i è r e), lyrikern Édouard Wacken (1819-61), hvars skådespel "André Chénier" till- hör dåtidens berömdaste inom landets dramatik, som redan med Édouard Smits' (1789-1852) ro- mantiska sorgespel hade fått nationella ämnen be- handlade med scenisk framgång. Folkskald var A n- toine Cl e ss e (se d. o.), "Belgiens Béranger". Den romantiska riktningen angreps redan tidigt ur nationalistisk synpunkt afFrancois Grand- gagne (1797-1877), och sedan De Coster (d. 1879) och Pirmez (d. 1883) gått bort, var den nya skolan, det s. k. la jeune Belgique, härskande. Dess organ var dels en tidskrift med nämnda titel, ut- gifven af M. Warlomont (1860-89, signaturen Max W all er), där närmast "les parnassiens'" åskådning råder, dels den 1882 uppsatta "L'art mö- derne". Inbördes långt ifrån enig, men omfattande grundsatsen 1'art pour 1'art, bestod denna skola vä- sentligen af flamländare, hvilka valt franskan till ut- trycksmedel. Dess ledare voro CamilleLemon- n i e r (se d. o.) och EdmondPicard(f. 1836, se d. o. Suppl.), hvars "Pro arte" (1886) var ett slags programskrift för den moderna riktningen. Mest flamländsk af dessa yngre var Georges E e k h o u d (se d. o.), som med hetsig realism skild- rade allmogelif i Flandern och liksom Lemonnier gärna valde ohyggliga och upprörande ämnen. Georges Rodembach (se d. o.) skref stäm- ningsrika, subtila och svårmodiga skildringar af nerv- och känslolifvets tragiska spel. Den mest be- tydande var E m il e .V e rh a e r em (se d. o.), hvars mäktiga alstring både tolkade en rik indivi- dualitets inre lif och gaf uttryck åt samtidens so- ciala rörelser. Albert Giraud (pseudonym för M. É. A. Kayenbergh, se d. o.) är en tung- sint, reflekterande lyriker, Iwan Gilkin (se d. o.) har i Baudelaires fotspår tolkat det moraliska lifvets ödeläggelse, medan Charles van L e r- berghe (se d. o.) var en eterisk romantiker, erin- rande om gamla flamska och italienska helgonmålare. Som romanförfattare intar Eugène Demol- d e r (se d. o. Suppl.) ett af de främsta rummen ge- nom sina färgmättade historiska skildringar. Infly- tande på äfvetn den utländska litteraturen har M a u- r i c e M a e t e r l i n c k (se d. o.) haft genom sin mystik och sin nya sceniska form. Fernand Se- verin (f. 1867) sträivar i sin lyrik efter klassiskt enkel stil, Max Elskamp (f. 1862) är den för- nämste religiöse skalden, bland en skara likasinnade (Georges Ramaekers, Thomas Braun m. fl.); Georges Le Roy (f. 1862), Valère Gille (f. 1867), E d mom d Gles en er och Blanche Rousseau må vidare nämnas bland poeter och berättare från nutiden. Bland de yngre dramatikerna äro de bekantaste FernandCrom- melynck, Gustave van Zype och Paul G era l dy. Se Gilbert, "Les lettres francaises dans la Belgique d'aujourd'hui" (1906), Chot och Dothier, "Histoire des lettres francaises de Belgi- que" (1910), ett liknämndt verk af M. Gauchez (1921) och 0. Rabenius i "Vår tid" (1920). II. Den belgiska litteraturen på flamländska tog ett betydande uppsving efter 1830. Regeringens åt- gärder syftade till att trycka ner språket till en dialekt utan litterär och politisk betydelse, men den af J a n F r a n s W i 11 e m s (se denne) framkallade flamländska rörelsen (se Flamländska) åstad- kom såväl, att flamländskan småningom vann lika- berättigande med franskan som att det litterära lifvet höjdes och stärktes genom hänförda flamskt natio- nella författare. Hendrik Conscience(se denne) utgaf 1837 den patriotiska historiska roma- nen "Im't wonderjaar 1566", som är af grund- läggande betydelse för landets prosaepik, och gaf genom sina berättelser från det flamska folklifvet de viktigaste impulser för den följande nationella epiken på landets båda språk. Karel Lode- wijk Ledeganck (se denne), Jan T h e o- door va m R i j s w i j k (se denne) och Jan van B e e r s (se denne), rörelsens mest betydande skalder, deltogo ifrigt i språkstriden, medan P r u- dens van Duyse (se denne) skref populär lyrik och epik. JanLambrecht Damien S l e e c k x (1818-1901), tidningsman och littera- turkritiker, skapade en rik realistisk novellistik, hvars motiv ofta hämtades från Antwerpens sjö- manskvarter, Yirginie Loveling (se d. o. 2) skildrade med fin iakttagelse modernt lif bland de högre klasserna. Af de senare årtiondenas författare äro att nämna lyrikerna abbé Guido Gezelle (se denne), re- ligiös och patriotisk skald på västflandrisk dialekt, Emanuel Hiel (se denne), en alsterrik och mångsidig sångare, och Karel Maria Pol de Mön t (f. 1857), litteraturhistoriker och skald, af hvars omfattande vittra produktion landsbygds- idyllerna kanske åtnjuta den största omtycktheten. Stijn Streuvels (pseudonym för P. M. F.