Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - *Belgien - Belgiska Kongo ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
519
Belgiska Kongo-Belgiska litteraturen
520
taire de la Belgique 1831-1880" (6 bd, 1878-80;
fortsatt af P. Hymans och A. Delcroix till 1910,
1913), Wilmotte, "La Belgique morale et politique
1830-1900" (1902) och "La culture francaise en
Belgique" (1912), Colenbrander, "De belgische
omwenteling" (1905), G. Siösteen, "Det moderna
B." (19C6; tysk uppl. 1909), Vandervelde, "La
Belgique et le Congo" (1911), K. Hampe, "Bel-
giens vergangenheit und gegenwart" (1916) och
"B. und Holland vor dem weltkriege" (1918), E.
Hagmann, "Studien zur geschichte Belgiens seit
1815" (1917), E. Payen, "Belgique et Congo"
(1918), A. van de Perre, "The language question
in Belgium" (1919), och Brand Whitlock, "Bel-
gium under the german occupation" (1919). E. N-nn.
Belgiska Kongo. Se K o n g o 3 (äfvem i Suppl.).
Belgiska litteraturen. Deladt i en fransktalande
och en flamskspråkig del, har Belgien en litteratur
på hvartdera språket. Den förra har gifvetvis allt-
ifrån 1100-talet utgjort en del af den franska littera-
turen (se d. o.), och den senare, som tog sin början
på 1200-talet, ingick under äldre tider i den hol-
ländska (se d. o.). Därtill kommer den vallonska
litteraturen, em dialektdiktning af mindre betydelse.
Efter det att Belgien 1830 blifvit en stat, ha samt-
liga dessa litteraturer fått en rik utveckling.
I. Den belgiska litteraturen på franska var vid
1800-talets ingång starkt påverkad af de romantiska
strömningarna i de ledande europeiska litteratu-
rerna. André van H assel t (se d. o.) var
en medelpunkt för den belgiska romantiken, hvars
främsta namn voro romanförfattaren Charles De
C o s t e r (se d. o.), moralisten OctavePirmez
(se P i r m e z 2), romanförfattarinnan Estelle
R u e l e n s (1821-78, signaturen C a r o l i n e
G r a v i è r e), lyrikern Édouard Wacken
(1819-61), hvars skådespel "André Chénier" till-
hör dåtidens berömdaste inom landets dramatik, som
redan med Édouard Smits’ (1789-1852) ro-
mantiska sorgespel hade fått nationella ämnen be-
handlade med scenisk framgång. Folkskald var A n-
toine Cl e ss e (se d. o.), "Belgiens Béranger".
Den romantiska riktningen angreps redan tidigt ur
nationalistisk synpunkt afFrancois Grand-
gagne (1797-1877), och sedan De Coster (d.
1879) och Pirmez (d. 1883) gått bort, var den nya
skolan, det s. k. la jeune Belgique, härskande. Dess
organ var dels en tidskrift med nämnda titel, ut-
gifven af M. Warlomont (1860-89, signaturen
Max W all er), där närmast "les parnassiens’"
åskådning råder, dels den 1882 uppsatta "L’art mö-
derne". Inbördes långt ifrån enig, men omfattande
grundsatsen 1’art pour 1’art, bestod denna skola vä-
sentligen af flamländare, hvilka valt franskan till ut-
trycksmedel. Dess ledare voro CamilleLemon-
n i e r (se d. o.) och EdmondPicard(f. 1836,
se d. o. Suppl.), hvars "Pro arte" (1886) var ett
slags programskrift för den moderna riktningen.
Mest flamländsk af dessa yngre var Georges
E e k h o u d (se d. o.), som med hetsig realism skild-
rade allmogelif i Flandern och liksom Lemonnier
gärna valde ohyggliga och upprörande ämnen.
Georges Rodembach (se d. o.) skref stäm-
ningsrika, subtila och svårmodiga skildringar af
nerv- och känslolifvets tragiska spel. Den mest be-
tydande var E m il e .V e rh a e r em (se d. o.),
hvars mäktiga alstring både tolkade en rik indivi-
dualitets inre lif och gaf uttryck åt samtidens so-
ciala rörelser. Albert Giraud (pseudonym för
M. É. A. Kayenbergh, se d. o.) är en tung-
sint, reflekterande lyriker, Iwan Gilkin (se
d. o.) har i Baudelaires fotspår tolkat det moraliska
lifvets ödeläggelse, medan Charles van L e r-
berghe (se d. o.) var en eterisk romantiker, erin-
rande om gamla flamska och italienska helgonmålare.
Som romanförfattare intar Eugène Demol-
d e r (se d. o. Suppl.) ett af de främsta rummen ge-
nom sina färgmättade historiska skildringar. Infly-
tande på äfvetn den utländska litteraturen har M a u-
r i c e M a e t e r l i n c k (se d. o.) haft genom sin
mystik och sin nya sceniska form. Fernand Se-
verin (f. 1867) sträivar i sin lyrik efter klassiskt
enkel stil, Max Elskamp (f. 1862) är den för-
nämste religiöse skalden, bland en skara likasinnade
(Georges Ramaekers, Thomas Braun
m. fl.); Georges Le Roy (f. 1862), Valère
Gille (f. 1867), E d mom d Gles en er och
Blanche Rousseau må vidare nämnas bland
poeter och berättare från nutiden. Bland de yngre
dramatikerna äro de bekantaste FernandCrom-
melynck, Gustave van Zype och Paul
G era l dy. Se Gilbert, "Les lettres francaises
dans la Belgique d’aujourd’hui" (1906), Chot och
Dothier, "Histoire des lettres francaises de Belgi-
que" (1910), ett liknämndt verk af M. Gauchez
(1921) och 0. Rabenius i "Vår tid" (1920).
II. Den belgiska litteraturen på flamländska tog
ett betydande uppsving efter 1830. Regeringens åt-
gärder syftade till att trycka ner språket till en
dialekt utan litterär och politisk betydelse, men den
af J a n F r a n s W i 11 e m s (se denne) framkallade
flamländska rörelsen (se Flamländska) åstad-
kom såväl, att flamländskan småningom vann lika-
berättigande med franskan som att det litterära lifvet
höjdes och stärktes genom hänförda flamskt natio-
nella författare. Hendrik Conscience(se
denne) utgaf 1837 den patriotiska historiska roma-
nen "Im’t wonderjaar 1566", som är af grund-
läggande betydelse för landets prosaepik, och gaf
genom sina berättelser från det flamska folklifvet
de viktigaste impulser för den följande nationella
epiken på landets båda språk. Karel Lode-
wijk Ledeganck (se denne), Jan T h e o-
door va m R i j s w i j k (se denne) och Jan
van B e e r s (se denne), rörelsens mest betydande
skalder, deltogo ifrigt i språkstriden, medan P r u-
dens van Duyse (se denne) skref populär
lyrik och epik. JanLambrecht Damien
S l e e c k x (1818-1901), tidningsman och littera-
turkritiker, skapade en rik realistisk novellistik,
hvars motiv ofta hämtades från Antwerpens sjö-
manskvarter, Yirginie Loveling (se d. o.
2) skildrade med fin iakttagelse modernt lif bland
de högre klasserna.
Af de senare årtiondenas författare äro att nämna
lyrikerna abbé Guido Gezelle (se denne), re-
ligiös och patriotisk skald på västflandrisk dialekt,
Emanuel Hiel (se denne), en alsterrik och
mångsidig sångare, och Karel Maria Pol de
Mön t (f. 1857), litteraturhistoriker och skald, af
hvars omfattande vittra produktion landsbygds-
idyllerna kanske åtnjuta den största omtycktheten.
Stijn Streuvels (pseudonym för P. M. F.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
