543 Beograd-Berchtold 544 efter hörande af Regeringsrätten i st. f. Högsta domstolen, men eljest af denna senare. Åtgörandet sker fortfarande alltid i statsrådet, men ej längre i den nu afskaffade särskilda s. k. justitiekon- seljen. Rid- Beograd. Se Belgrad. *Beräbra (plur. af ber ber i), arabiska nam- net på nubierna, boende i Nildalen från Assuan till Ambukol, hvilka tala ett eget språk, nubiska, hvars släktskapsförhållanden änmu äro tämligen outredda. (K. V. Z.) Bèrain [berä'], Jean, fransk dekoratör, f. 1637 i S:t Mihiel i Lothringen, d. 1711 i Paris, kom 1674 i Ludvig XIV:s tjänst som "kammar- och kabimetts- tecknare" och gjorde en mängd ritningar till rumut- styrsel, festdekorationer, teaterscenerier, möbler, allehanda smycken o. a. Hans stil är starkt påver- kad af italienska mönster, utgångspunkten för hans ornamentik är Rafaels grottesker, men hans linje- föring är yppigare på samma gång som tyngre än förebilderna. Hans möbler utmärkas för tung prakt. B. utgaf en mängd ritningar till rumdekorationer o. a. - Hans son, Jean B. d. y., f 1678, d. 1726, var faderns lärjunge och biträde och har ofta blifvit förväxlad med honom. B. d. y. utförde bl. a. en del af den utsökta ornamentiken i Apollongalleriet i Louvre. G-g N. *Berat besattes under Världskriget 23 jan. 1916 af österrikarna (v. Kövess' armé), men eröfrades 10 juli 1918 af italienarna. 22 aug. s. å. återtogs sta- dem af österrikarna (under. v. Pflanzer-Baltin), som dock i samband med Albaniens utrymmande (i sept. s. å.) åter måste lämna den ifrån sig. Se Alba- nien. Suppl. H. J-dt. Berber, provins i Anglo-Egyptiska Sudan med distrikten Abu-Hamad, Berber, Ed-Damer och Schendi. Hufvudstad var före 1905 Berber (se d. o.), därefter Ed-Damer vid sammanflödet af Nilen och Ätbara. Areal omkr. 238,000 kvkm. 122,600 inv. * Berberis. Den vanliga berberisbusken, B. vul- garis, samt den odlade formen blodberberis och den närbesläktade Mahonia aquijolium äro värd- plantor för svartrostsvampen, Puccinia graminis, som å deras blad utbildar sin skålrost-(æcidie-) generation, hvars roströda sporer kunna sprida svampen tillbaka till de gräsarter (däribland sädes- slagen), å hvilka dess öfriga generationer före- komma. (Se U r e d i n e æ.) Redan tidigt trodde man sig finna, att sädesfälten svårare än eljest härjades af rost, där berberisbuskar funnos i när- heten, och utfärdade påbud om buskens utrotande (först i Frankrike, 1660), utan att dock iaktta dessa påbud så noga, att någon af gjord verkan visade sig. Genom tyske botanisten de Barys 1865 offentliggjorda undersökningar bevisades sam- bandet mellan svartrost å säd och skålrost å ber- beris, men först på senaste tid har dock verksam lagstiftning mot berberisbusken genomförts. Detta skedde i Danmark genom lag 1869, hvilken haft till följd, att svartrosthärjning å säd där så godt som upphört. I Sverige, hvarest det påvisats, att dylika härjningar icke förekomma i Norrland (där berberis saknas), utfärdades 1918 lag, som på- bjuder att utrota berberis, h var helst den förekom- mer inom 200 m. afståmd från åker, dock så att lagen i hvarje län blir gällande först efter fram- ställning af länets landsting eller hushållnings- sällskap. H.J.Dft, Berberlejonet, zool. Se Lejon, sp. 114. Berbice [bäobfs]. 1. Flod i distriktet B. i brit- tiska kolonien Guyana i Syd-Amerika, omkr. 560 km. lång, i sitt nedre lopp segelbar omkr. 280 km. för smärre fartyg. I dess öfre lopp fann Schom- burgk 1837 Victoria regia (se d. o.). - 2. Stad i distriktet B. (se d. o.), vanligen benämnd New Amsterdam. Omkr. 8,9CO inv. *Berch. 1. K. R. B. blef student 1722. Han var led. af Vitterhetsakad. (1754). 1912 präglade Sv. akad. en minnespenning öfver B. Se H. Schiick, "Minne af C. R. B." (i "Sv akad:s handl. ifrån år 1886", 28, 1916). - 2. A. B. var led. af Vet. akad. (1746) och Vet. soc. i Uppsala (1755). Berchem, förstad till Antwerpen (se d. o. Suppl.). Berchhill, egendom i össjö socken, Kristianstads län, omkr. !2/s mtl; areal jämte össjöfarm 327 har, hvaraf 216 har åker; tax.-v. 441,700 kr. Nuv. egare är öfverste H. Berchs arfvingar. Jfr össjö. O. Sjn. BeYchtold [-alt], Leopold von, grefve, österrikisk-ungersk diplomat, f. 18 april 1863 i Wien, tillhör en märisk adelssläkt, som 1673 erhöll greflig värdighet. Han var först administrativ ämbetsman i Mähren, inträdde 1893 på diplo- matbanan, blef 1903 le- gationsråd i Petersburg och var österrikisk-un- gersk ambassadör där dec. 1906-mars 1911. B. hade goda förbindel- ser i ryska hof- och aristokratkretsar och verkade energiskt för en utjämning mellan rysk och österrikisk po- litik under den genom annekteringen af Bosnien och Hercegovina 1908 föranledda krisen. Det var på hans märiska slott Buchlau, som sept. 1908 det ryktbara mötet mellan utrikesministrarna Aehrenthal och Isvolskij egde rum, hvarvid förhandlades om ryskt medgif- vande af annekteringen mot österrikiskt stöd åt Rysslands Dardanellpolitik. B. utsågs febr. 1912 till Aehrenthals efterträdare som österrikisk-ungersk utrikesminister och uppställde som sådan för sig till hufvuduppgift stärkandet af Österrike-Ungerns ställning på Balkanhalfön och undertryckande af den storserbiska, en upplösning af dubbelmonar- kien åsyftande propaganda. Om denna hans poli- tik, som 1913 hotade att framkalla ett allmänt krig och 1914 utmynnade i Världskriget, se Världskriget, sp. 137-146. Genom den im- transigenta formuleringen af Österrike-Ungerns ulti- matum till Serbien 23 juli, påskyndandet af krigs- förklaringen mot Serbien 28 juli och tillbakavisan- det af Greys medlingsförslag 29 juli har B. dryg andel i ansvaret för krigsutbrottet. Från utrikes- ministerposten af gick han 13 jan. 1915, främst för- modligen på grund af motvilja mot tyska påtryck- ningar om nödvändigheten att genom betydande eftergifter åt Italien söka köpa dess fortsatta neu-