549 Berg 550 uppdelning inom folkskolan, hvilket fått namnet | "Mannheimersystemet". Till de kungliga röst- rättsförslag på proportionalistisk grund, hvilka framlades vid riksdagarna 1904 och 1905, var B. liksom den af Staaff ledda majoriteten af liberala samlingspartiet en be- stämd motståndare. Fr. o. m. 1905 började B., som förut egentligen yttrat sig endast i folk- bildmingsfrågor och all- mänt humanitära spörs- mål, att ta verksam del i de politiska striderna. Efter unionsupplösnin- gen uttalade han sig bestämdt mot hvarje våldsamt ingripande i konflikten mellan Sveri- ge och Norge. Yid höstvalen 1905 bekäm- pades han på denna grund, ehuru utan framgång, af högern och en del högerliberaler. I Staaffska ministären af 7 nov. 1905, hvars främsta upp- gift blef att söka åstadkomma en rösträttsre- form på majoritetsvalens grund, inträdde B. som ecklesiastikminister. Som statsråd lyckades han förverkliga en del för folkundervisningen och den allmänna kulturen betydelsefulla önskemål. Bland dem kunna nämnas förenkling af stafsättet (på- bjuden i k. cirk. 7 april 1906, "stafningsukasen" ; se K ät t st af ning, sp. 115), hvilken inom åt- skilliga kretsar väckte stor förbittring, folkskollä- rarkårens representation inom de lokala skolsty- relserna och statsanslag till skönlitterära förfat- tare. 29 maj 1906 af gick B. jämte ministärens of riga medlemmar. I den politiska agitationen sommaren och hösten 1906 tog B. mycket verksam del och försvarade både i tal och skrift såväl Staaffska ministärens allmänna politik som dess rösträttsförslag. (Talen samlades i boken Inför genombrottet, 1906.) Det proportionalistiska Lind- manska rösträttsförslaget bekämpades af B. både i föredrag inom olika delar af landet och i riks- dagsdebatterna våren 1907. Sedan förslaget en gång antagits af riksdagen, ställde han sig liksom Staaff på den ståndpunkten, att striden mellan proportionsval och majoritetsval borde få hvila. Beträffande parlamentarismen, försvarsfrågan och nykterhetsfrågan, de tre stora stridsspörsmålen 1909-H? anslöt sig B. helt till Staaff och var lik- som denne anhängare af Andra-kammar-parlamen- tarism samt utredningar rörande försvaret och det allmännas ställning till rusdryckshandeln. Det arbete B. utfört som ecklesiastikminister blef inom vida kretsar högt uppskattadt. Universitetens upp- fattning fick ett klart uttryck i B:s promoverande till filos. hedersdoktor vid Linnéjubileet i Uppsala 1907. Året förut hade han af Lindmanska mini- stären gjorts till ordf. i en kommitté för reforme- ring af folkskoleseminarierna. Småningom vidgades kommitténs uppdrag, så att det kom att omfatta af ven andra frågor rörande folkundervisningen, såsom förändring af folkskoleinspektionen och upp- rättande af en central ledning för undervisnings- väsendet. Till vissa delar af propositionen om kommunala mellanskolor 1909 var B. motståndare, och han lyckades motionsvis genomdrifva, att de föreslagna skolorna frigjordes från sambandet med de enskilda skolorna och närmare anslötos till de högre folkskolorna. Inom skolvärlden var B. af ven efter sin statsrådstid mycket verksam. 1907 blef han redaktör af "Svensk läraretidning" och 1910 ordf. i Sveriges allmänna folkskollärarförening, som nästan enhälligt anslöt sig till hans i boken Rättvisa lönegrunder (1911) framställda uppfatt- ning, att familjeförsörjare borde tillerkännas större inkomster än icke familjeförsörjare. Då Staaff 7 okt. 1911 bildade sin andra ministär, blef B. åter ecklesiastikminister. Han framlade nu bl. a. pro- position (bifallen af riksdagen) om reformering af folkskoleseminarierna, proposition om en för hela rikets undervisningsväsen gemensam skolöfversty- relse, hvilken närmast ledde till upprättande af en särskild folkskoleöfverstyrelse, och proposition om folkskoleinspektionens omläggning, hvars be- handling blef genom de politiska händelserna 1914 tills vidare uppskjuten. De önskemål, som fram- förts i de båda sistnämnda propositionerna, blefvo senare helt uppfyllda. Andra för folkbildningen viktiga riksdagsbeslut under B:s statsrådstid gällde höjda anslag till folkhögskolor och folkbibliotek. Sedan Staaffska ministären 10 febr. 1914 störtats, blef B., som under statsrådstiden föga deltagit i de politiska debatterna, en af förgrundsfigurerna i valrörelsen. Sina då hållna politiska tal utgaf han under titeln Under 19H års kris. Vid urtima riksdagen s. å. författade han motiveringen till den liberala motionen beträffande landtförsvaret, hvil- ken äfven från motståndarhåll rönte ett visst er- kännande. Vid höstvalen 1914 var han lifligt verk- sam och behöll vid sidan af Staaff sin plats som representant för hufvudstadens frisinnade. Med 1915 års början återgick B. till redaktörskapet för "Svensk läraretidning" och ordförandeposten i Sveriges allmänna folkskollärarförening. Inför offentligheten framträdde han endast i skolfrågor. I den polemiska artikelserien Religionsundervis- ningen i folkskolan (i tidskr. "Forum" och i "Svensk läraretidning") gjorde han gällande, att religionsundervisningens beskaffenhet ytterst icke bestämmes af föreskrifter, utan måste bero på gra- den af lärarens religiösa fördragsamhet och peda- gogiska takt. B. afled 29 febr. 1916 i Stockholm. Bland hans skrifter märkas vidare Adolf Hedin (1906) och Nutidsfrågor på uppfostrans område (h. I, 1911; h. II : l, II : 2 utg. af J. Franzén, 1919). Litt.: "Minnesskrift tillägnad F. B. på 60-årsdagen den 20 mars 1911", "F. B. Några minnesblad" (1916), "Stockholms folkskollärareför- enings minnesfest över F. B. den 20 mars 1916", och N. 0. Bruce, "F. B." (i "Sv. biografiskt lexikon", d. 3, 1922). 2. Yngve B., den föregåendes son, konstnär, f. 23 dec. 1887 i Stockholm, studerade vid Göte- borgs musei rit- och målarskola 1906-07, vistades i Paris 1908-13 samt reste i Spanien 1910 och 1913. B. har gjort sig känd hufvudsakligen som teck- nare: Kleopatra (26 planscher 1913), Spanskt (il- lustrerade reseskildringar; 1915), Fredmans sånger och Fredmans epistlar (hans yppersta arbete hit- tills, 1917-18), har dessutom lämnat illustratio- ner till K. Asplunds "En munksaga" (s. å.), har