1918), två dialoger af Platon (1918) och Vergilius' Æneiden, "Sagan om Æneas" (1921 ff.); en Latinsk grammatik (1916; tills, med N. Lundqvist) och Romersk elokvens och poesi (1913), handlingar rörande en professorstillsättning i Lund, en mängd småskrifter och uppsatser i den periodiska litteraturen, hvarjämte han författat åtskilliga artiklar i Nordisk familjebok. 1903--07 redigerade han kalendern "Nornan". Sedan 1907 är han ordf. i den internationella styrelsen för Bureau interaational contre l'alcoolisme. 1918--19 och sedan 1922 har han varit led. af Första kammaren, där han tillhört liberala samlingspartiet. R--n B. Bergman, Bo Hjalmar, författare, f. 6 okt. 1869 i Stockholm, där han vardt student 1888, aflade jur. prel. examen i Uppsala 1889, inträdde sedan i posttjänsten, där han 1902 befordra- des till postexpeditör och 1919 till förste postexpeditör. B. har offentliggjort diktsam- lingarna Marionetterna (1903;3:euppl. 1920), En människa (1908; 2:a uppl. 1919) och Elden (1917; 2:a uppl. 1920), af hvilka ett ur- val ges i Valda dikter (1919; 2 :a uppl. 1920), samt Livets ögon (1922) och novellsamlingarna Drömmen (1904; 2:a uppl. 1917) och Skeppet (1917). B. är framför allt lyriker. Väl med ut- gångspunkt i Snoilskys konturskarpa poetiska teknik gjorde sig B. alltifrån början bemärkt för sin slipade, klara, sinnrika form, som gaf en hög artistisk valör åt hans stämningsbilder och miniatyrer. Det här- skande sinmesläget i hans diktning är melankoli, hans åskådning en pessimism, som ser hela lifvet som ett mekaniskt och meningslöst spel af marionetter. Fatalistiskt uppfattar han människornas lif som förutbestämda till olycka och lidande; drömmen och dikten äro de illusioner, som ensamma lysa upp ibland den gråa resignationen eller den ut- pinande pliktuppfyllelsen. Med åren har hans vers fått mera af den f rödingska fraseringens sving, och bitterheten har fått djupare innehåll. Förtjusande visor och utomordentligt starka Stockholmsstämnin- gar, torrt ironiska och satiriska samtidsvers, allt af samma målmedvetet säkra konstnärsskap, tillhöra också hans område. Han behärskar både den fyn- diga och skarpa diktionen i kåserande samtidsbe- traktelser på vers, det förtätade, gripande lyriska uttrycket för de inre upplefvanden, som äro hans egentligaste inspirationskälla, och en känsligt böl- jande, djupt musikalisk viston. Prosaberättelserna skildra små förhållandens och små människors tragik, handla om denna världens styfbarm, gärna säregna, excentriska eller subtila naturer, och de missräk- ningar lifvet bereder dem. Lugn, enkel, vederhäftig, är hans prosastil rätt nära släkt med Hjalmar Sö- derbergs, men eger intensivare stämning. B. är af ven verksam som kritiker, sedan 1905 som lit- teratur- och framför allt teatermedarbetare i "Da- gens nyheter", hvarjämte han är litterär rådgifvare åt Dramatiska teatern. B. är ledamot af Bonnier- nämnden. Se 0. Levertin, "Svensk littera- tur" (1908), S. Söderman, '''Böcker och förfat- tare" (1914), och K. Strömberg i "Litteraturen" (1919). R-nB. Bergman, Anders Erik Daniel, förfat- tare under signaturen Dan, f. 21 nov. 1869 i Norrköping, filos. licentiat i Uppsala 1897, var 1897-1900 och 1905-07 medarbetare i "Dagens nyheter", 1901-03 i "Aftonbladet", 1898-1907 i "Strix", redigerade 1907-12 skämttidningen "Kurre" och är sedan 1912 medredaktör af vecko- tidningen "Allt för alla". B. har odlat den korta harmlösa hvardagshumoresken från den enk- lare medelklassens synvikel och därigenom vunnit stor popularitet. Samlingar af hans stycken äro Med vänskap och högaktning (1899), Till tant och fosterlandet (1900), Lilla fröken Söderlund (1909) m. fl. Hans Samlade berättelser äro under utgif- ning (1919 ff.). Han har med framgång uppträdt som humoristisk uppläsare. R-n B. Bergman, Arvid Mattias, veterinär, f. 15 jan. 1872 i Linköping, blef 1890 student och 1895 filos. kandidat i Uppsala och aflade veterinär- examen 1898 från Veterinärinstitutet s. å., där han 1890-1901 var adjunkt. Han var sedermera lektor i anatomi, fysiologi, hippologi och hofbeslag vid Alnarps landtbruksinstitut (1901-04) och direktör vid Malmö stads offentliga slakthus (1903-11) samt utnämndes 1911 till professor och förestån- dare för Statens veterinärbakteriologiska anstalt, på hvars organisation och utveckling han ned- lagt förtjänstfullt arbete. B. är led. af Landt- bruksakad. (1913) och kreerades 1918 till med. hedersdoktor i Lund. E. T. N. Bergman, Karl (Carl) Gunnar, rättslärd, f. 8 maj 1881 i Stockholm, blef juris kandidat 1904, licentiat 1909 och doktor 1911, allt vid Upp- sala universitet, tjänstgjorde 1904-07 i domstols- praxis samt blef docent vid Lunds universitet 1910 och professor i romersk rätt och rättshistoria där 1912. Han har utgett bl. a. Studier i svensk servitutsrätt (1909), Beiträge zum römischen adop- tionsrecht (1912), översikt av svensk rättsutveck- ling (1918) samt Testamentet i 1600-talets rätts- bildning (s. å.). C. G. Bj. Bergman, Hjalmar Fredrik Elgerus, författare, f. 19 sept. 1883 i Örebro, vardt 1900 student i Västerås, tillbragte åren 1902-03, 1905 -06 och 1909-11 i Italien, debuterade 1905 med ett drama, Maria, Jesu moder, som följdes 1906 af en fantastiskt ironisk och svärmisk roman, Solivro, hvilka bägge väckt uppmärksamhet genom sin ursprunglighet. De smärre berättelserna Blå blom- mor (1907) passerade mera obemärkt, men den histo- riska romanen Savonarola (1909) visade stor för- måga af inlefnad i en förfluten tidsålder. Först med den humorfulla romanen Hans nåds testa- mente (1910; 2:a uppl. 1917) fann B. emellertid sin egen personliga ton och ämneskrets. I de följande verken, novellerna Amourer (s. å.), Vi Bookar, Krokar och Rothår (1912), Loewenhistorier (1913), Komedier i Bergslagen (1914), Dansen på Frötjärn (1915), Knutsmässomarknad (1916), Mor i Sutre (1917), En döds memoarer (1918), Mar- kurells i Wadköping (4 uppl. 1919), Herr von Hancken (1920) och Farmor och Vår Herre (1921)