571 Bergroth-Bergslagernas järnvägar 572 kallad som särskild sakkunnig i statsutskottet vid frågans behandling i riksdagem. Nämnas må ock B:s verksamhet i tal och skrift för upprättande af professurer i pedagogik i Uppsala och Lund, och han kallades af bägge universiteten till sakkunnig vid de förste professorernas tillsättande. Han var ordf. vid 9:e Nord. skolmötet i Köpenhamn (1905) och vid det lire i Kristiania (1920). I okt. 1920 in- trädde B. som chef för Ecklesiastikdepartementet i L. De Geers ministär och kvarstod, sedan De Geer (febr. 1921) efterträdts af 0. von Sydow, i dennes ministär till dess af gång (13 okt. 1921). Som stats- råd framlade och genomdref B. en proposition om upprättande af ett rasbiologiskt institut i Uppsala (det första i världen i sitt slag). B. har skrifvit åtskilliga läroböcker samt författat en mängd uppsatser i tidskrifter och skolmöteshand- lingar samt särskildt utgett bl. a. Tankar ang. undervisning och undervisare (1914) och De nya praktiska ungdomsskolorna (1918). B. kallades 1918 till teol. hedersdoktor i Lund och blef 1919 heders- led, af örlogsmannasällsk. På sin 60-årsdag 1920 hyllades han med en festskrift, som innehöll bl. a. ett 30-tal uppsatser i pedagogiska och sociala ämnen samt en förteckning öfver B :s tryckta skrifter. Bergroth, Karl Hugo, finländsk språkman, f. 18 maj 1866 i Helsingfors, student 1884, filos. kandidat 1888 och lektor i svenska språket vid universitetet 1893. Han var amanuens vid uni- versitetsbiblioteket 1890-93 samt bibliotekarie vid Helsingfors stads bibliotek 1892-1907. B. är led. af styrelserna för Svenska litteratursällskapet i Finland sedan 1912 och för Svenska teatern i Helsingfors sedan 1913. Han har nitiskt arbetat för hyfsningen af det svenska tal- och skriftspråket i Finland och särskildt för normerandet af det svenska scenspråket där samt på detta område ut- gett flera arbeten. Det viktigaste är Finlands- svenska, handledning till undvikande af provin- sialismer i tal och skrift (1917-18). Han kreerades 1918 till filos. hedersdoktor vid Lunds universitet och erhöll professors titel 1919. T. C. *Bergsalt. Se Stassfurtsalter och Sänkverk. Bergsbrunna. 1. Herrgård i Danmarks socken, Uppsala län, omfattar med underlydande 3 3/16 mtl; areal 411 har, hvaraf 110 har åker; tax.-v. 150,900 kr. B. har tillhört landshöfding T. Langman (d. 1656), släkterna Nordenhjelm m. fl.; det underlydande Vallby egdes af Karl von Linné och hans arfvingar. Nuv. egare är direktör L. J. Ernfors. -- 2. Tegelbruk i ofvannämnda socken, tillhörande A.-b. Byggnadsvaror i Stockholm (aktiekap. 1 mill. kr.), ombyggdes 1919 och är tax. till 790,000 kr. Det sysselsätter 50 arb. och tillverkar tegel och tegelrör till ett årligt värde af 240,000 kr. 1--2. O. Sjn. *Bergshandtering. Inom bergshandteringen spela järn och stenkol fortfarande de största rollerna. Om världsförrådet af järnmalm se Järnmalmer. Suppl. Järnmalmsbrytningen uppskattades 1913, det sista året med normala siffror, till inalles 173 mill. ton, hvaraf Förenta staterna lämnade 63 mill., Frankrike 21,9, Elsass-Lothringen 21,1 mill., Storbritannien-Irland 16,3 mill., Spanien 9,9 mill., Ryssland 9 mill., Sverige 7,5 mill., Tyskland (utom Elsass-Lothringen) 6,5 mill. samt Österrike-Ungern 5,1 mill. ton. De senare årens siffror äro på grund af Världskriget och den ekonomiska krisen ofullständiga och missvisande. För de europeiska länderna visa de afsevärd nedgång. Under det att i Förenta staterna 1920 brötos 68,9 mill. ton, hade Storbritannien en siffra af 12,9 mill., Elsass-Lothringen 8,1 mill., Frankrike 5,8, Tyskland 5,5 mill., Sverige 4,5 mill. och Luxemburg 3,7 mill. ton. Världsproduktionen af tackjärn var 1913 79 mill. ton, hvaraf för Förenta staterna 31,5 mill., Tyskland 12,9 mill., Storbritannien 10,5 mill., Frankrike 5,2 mill., Ryssland 4,5 mill., Elsass-Lothringen 3,9 mill., Luxemburg 2,5 mill., Belgien 2,5 mill., Österrike-Ungern 2,4 mill. och Sverige 0,73 mill. ton. Krigs- och krisåren med sina växlande konjunkturer och valutarubbningar uppvisa stora förskjutningar, och siffrorna äro därför föga belysande. 1920 producerade Förenta staterna 37,5 mill. ton tackjärn, under det att Storbritannien nådde 8,1 mill., Tyskland (utom Saarområdet) 5,5 mill., Frankrike 2,1 mill., Elsass-Lothringen 1,4 mill., Belgien 1,1 mill., Luxemburg 0,7 mill., Sverige 0,47 och Ryssland 0,04 mill. ton. -- Om detaljerna af Sveriges bergshandtering se Sverige, sp. 1159--60. Om världens stenkolsförråd och brytning se Stenkol, sp. 1248--49. O. Sjn. *Bergsjö. 1. Socken i Bergsjö och Forsa tingslag. -- 2. Tingslag, är sedan 1908 förenadt med Forsa tingslag till Bergsjö och Forsa tingslag. Bergsjö och Forsa tingslag, i Gäfleborgs län, ingår i Norra Hälsinglands domsaga och Hudiksvalls fögderi samt omfattar socknarna Harmånger, Jättendal, Gnarp, Bergsjö, Hassela, Hälsingtuna, Idenor, Forsa, Hög, Rogsta, Ilsbo. 2,221 kvkm. 26,301 inv. (1919). Bergskanon, artill. Se Kanon. *Bergskedjebildning, geol. Nyare forskningar i denna fråga ha på de senaste tiderna ledt till nya åskådningar, som nu alltmer torde vinna terräng. De arbeten, som ligga till grund härför, ha utförts af geologer, som arbetat i Alperna, och en kort framställning af de nyare teorierna finnes i art. Alperna. Suppl. K. A. G. Bergskemi. Se Metallurgi. *Bergskollegium. Se J. A. Almquist, "Bergskollegium och bergslagsstaterna 1637--1857. Administrativa och biografiska anteckningar" (i "Medd. fr. Svenska riksarkivet. Ny följd." II: 3; 1909). Bergskred, geol. Se Fjällskred. Bergskäddan, zool. Se Flundresläktet. Bergskäret, blixtfyr vid inloppet till Kågefjärden af Bottenviken på 64° 48' 30" n. br. och 21° 7' 17" ö. lgd fr. Gr., i ett hvitt, rundt fyrhus, uppfördt 1893. *Bergs-lag. Se "Bilder från bruk och grufvor i Bergslagen. Teckningar av Ferdinand Boberg, text af Carl Sahlin" (1921). *Bergslagernas järnvägar förlängdes 1912 genom den då färdigbyggda sträckan Rämshyttan--Idkerberget (spårvidd 1,435 m.), hvilken linje utgår från Rämshyttans station vid Bergslagernas järnväg mellan Ludvika och Falun, går därefter i en kurva öfver en vik af sjön Rämen samt följer dennas strand till Håldammsviken, vidare till Rämens bruk, i hvars närhet det från Rämen kommande