Bergsskola -Bergstrand 576 förmåga än den abstrakta intelligensen, skaffa oss en omedelbar, konkret åskådning af vårt andliga jag. Möjligheter därtill finnas, ty i vår natur ingå både instinkt och reflexion. I instinkten slumrar ett medvetande, då den anvisar det för varelsen nyttiga. I våra känsloyttringar, i oreflekterade sympatier och antipatier, kunna vi hos oss själfva erfara något lik- artadt, låt vara i sväf vande form. Insekten fattar just det han har praktiskt intresse af; han fattar det på ett helt annat sätt än genom reflexion, genom en intuition, som påminner om hvad vi hos oss själfva kalla anande förmåga, divinatorisk sympati. Kunde ett sådant om konstnärens sätt att se hos oss tillräckligt utvecklas och vi på det sättet gjorde vårt inre lif till föremål för iakttagelser samt kritiskt sofrade och bearbetade dessa, så skulle den kunna ge oss nyckeln till lif vet. Det är på en sådan för- ening af intuition och reflexion, som B. söker bygga sin filosofi. - En af B:s filosofiska motståndare har om honom sagt, att "han inlåter sig ej på em fråga, utan att ge den en originell prägel, och han möter icke en traditionell lösning utan att ge den en ny färgläggning". Liksom innehållet i hans filosofi ut- märkes af en genial originalitet, så gäller detta också om dess form och det stilistiska mästerskap, hvar- med han framställer sina tankar. Med underbar fantasirikedom förstår han att finna träffande sym- boler för de andliga föreställningar han vill med- dela. Och haes skrifter äro lika mycket mättade af stämning, af kärlek till lif vet, som utmärkta af subtilt skarpsinne. När han föreläste vid College de France, trängdes "hela Paris" i lärosalen, och ingen nutida filosof torde ha en så stor läsekrets som han. En föreställning om det uppseende, som hans filosofi väckt bland fackmännen, erhålles, när i en förteckning öfver tidskriftsartiklar och böcker om eller med anledning af denna filosofi upptas en- samt från 1911 79 n:r och från 1912 126. Bland hans många franska efterföljare intar särskildt Edouard Le Roy en själfständig ställning i sin prag- matiskt färgade religionsfilosofi. För kännedomen om B. har i Sverige särskildt A. Ruhe gjort sig myc- ket förtjänt genom alla ofvan nämnda öfversättnin- gar af B:s skrifter och genom en åt honom egnad monografi, "H. B., tänkesättet Bergson i dess grunddrag" (1914; i något vidgad uppl. utkommen på engelska under titeln "H. B., an account of Ms lif e and writings", s. å.). Af den of riga omfattande Bergson-litteraturen må nämnas J. Maritain, "La philosophie Bergsonnienne" (1914), A. Keller, "Eine philosophie des lebens" (s. å.), och H. Höffding, "H. B:s filosofi" (s. å.). S-e. *Bergsskola. Bergsskolan i Stockholm är sedan 1869 införlifvad med Tekniska högskolan (f. d. Teknologiska institutet) och motsvaras af dess fackskola för bergsvetenskap, som dock ännu i dagligt tal ofta benämnes "Bergsskolan" (se vidare Tekniska högskolan). Falu bergsskola inflyttade 1909 i en på bekostnad af disponent E. J. Ljungberg m. fl. uppförd välordnad läroverksbyggnad. Enligt 1913 och 1914 vidtagna ändringar i reglementena för bergsskolorna i Filipstad och Falun är benämningen bergsskola förbehållen endast de öfre afdelningarna, medan de nedre afdelningarna benämnas yrkesskolor. -- Litt.: Rich. Åkerman, "Historik om bergsskolornas uppkomst och utveckling i Sverige" (i "Järnkontorets annalers minnesskrift" 1917). Fmn. Bergstedt, Karl Hugo Brynolf, brorson till K. F. Bergstedt (sp. 1501), skolman, antik- forskare, f. 16 aug. 1855 i Borås, vardt 1874 student i Uppsala, 1882 filos. doktor och docent i klassisk arkeologi där, 1884 lektor i latin och grekiska i Norrköping och var 1895-1920 lektor i svenska och latin vid Högre latinläroverket på Norrmalm i Stockholm. Yid af skedstagandet s. å. tilldelades B. professors n. h. o. v. - Utom en hel del smärre tidskriftsuppsatser har B. författat Studia archæologica (1881), Anmärkningar rörande Dionysoskulten (1887; i "Årsberättelse" för Norr- köpings högre allm. läroverk), Quæ uno tempore fiunt qua tenus in Iliade narrentur (ibidem, 1891), Hufvuddragen af grekernas och romarnes mytologi (1894; 4:e uppl. 1918), Backylides (1900), Sam- hällsstrider och samhällsutopier i det gamla Grek- land (1902), Kort grekisk kulturhistoria (1906; 2:a uppl. 1921), Meter och rytm i Tegnérs prosa- tal (1913), Kort romersk kulturhistoria (1915) och Grekiska motiv i Per Hallströms diktning (1917), hvarjämte han öfversatt klassiska diktverk i Schiicks "Världslitteraturen" (1902) och fyra af Plutarchos' biografier (1921) m. m. - Hans kusin Jakob Adrian B., son till K. F. B., f. 8 jan. 1853 i Stockholm, filos. doktor i Lund 1887, är sedan 1904 Vet. akadis bibliotekarie. Bergstedt, Harald Alfred, dansk förfat- tare, f. 10 aug. 1877 i Kjöge, vardt 1896 student i Roskilde och filos. kandidat 1897, verkade sedan som lärare i Skagen 1907-14, var 1915-19 redak- tör af "Vendsyssels venstreblad" i Sæby och har sedan varit uppläsare och folktalare. - B:s diktsam- lingar Sange fra provinsen (hittills 4, 1913, 1915, 1920 och 1921), den längre berättande dikten Hans og Else (1916), äfventyrsspelen F anden i Gammelby (1917) och komedien Peter Gormsens store dag (s. å.), den satiriska berättelsen Alexandersen (1918), äfventyrsromanen Jörgensfesten (1919), dikt- samlingen Bredere vinger (s. å.) och skådespelet Aabys rose (1920) ha snabbt fört B. fram till en uppmärksammad ställning inom den danska littera- turen. Med humor och vemod skildrar han lif och verkligheter från den lilla landsortsstaden, med fantasiburen älskvärdhet förenar han karikatyr- spotsk kvickhet och satiriserar beskt den mänskliga dårskapen. B:s skådespel Ungdomskilden, 1922, har s. å. getts i Stockholm som "18 år". B-n B. Bergsten, Karl Gustaf, arkitekt, f. 10 maj 1879 i Norrköping, studerade vid Tekniska högskolan i Stockholm 1897--1901 och vid konstakademien 1901--03, då han erhöll kungl. medaljen. Med statsstipendium reste han 1907 till Italien och Turkiet, men afsade sig stipendiet 1908 för att hemma utföra beställda arbeten. Bland hans verk märkas byggnader vid utställningen i Norrköping 1906, Kapellet vid Hjorthagen (fullb. 1910), bankbyggnader i Norrköping och Lund, privathus i Stockholm, bland dessa den byggnad vid Birger jarlsgatan, som bl. a. inrymmer nuv. Mindre dramatiska teatern (1911), och Liljevalchs konsthall på Djurgården (utförd efter täflan 1913, fullb. 1916). B. redigerade tidskriften "Arkitektur" åren 1912--16. G-g N.