Bernier-Bernström uppträdt i modersroller, iastän hon 1915 måste låta amputera sitt ena ben till följd af en knäskada. Bernier [-nio], Stanislas Louis, fransk arkitekt, f. 21 febr. 1845 i Paris, d. där 2 febr. 1919, var elev af Daumet vid Ecole des beaux-arts och vann Komp riset 1872. Efter sin återkomst till Paris blef han anställd vid Conseil general des bätiments civils. Som hans mest betydande verk namnes Opéra-comique, hållen i ganska stramt akademiska former. B. vann första priset vid täflan om den byggning, som skulle ersätta den 1887 ned- brunna teatern. Den nya byggningen, på den gamlas tomt, invigdes 1898. G~s N. *Bernina. Vid B. byggdes åren 1907-10 en bergbana, hittills den högsta i Alperna, som drifs med elektricitet från kraftverk i Brusio, Pontresina, B., Poschiavo och Campocologno. Banan är l m. bred, och största stigningen, på södra sidan, är 70 m. på l km. Af dess många kurvor har den skar- paste 45-50 m. radie. 20 m. under passet ligger ett hospits, dit en väg leder, delvis med elektriska bergbanam. E. A-t. ""Bernini, G. L. Hans Apollo förföljande Dafne är afbildad å pl. VI till art. Bildhuggar- konst. * Bernkonventionen reviderades 13 nov. 1908 och tillträddes af Sverige 1919. *Bernoulli. Till samma släkt hörde Johan n Jakob B., f. 1831, d. 1913 i Basel, professor i. klassisk arkeologi vid Basels universitet från 1876. Han har gjort sig mest känd genom de gedigna kriti- ska verken Römische ikonographie (4 dir, 1882- 94) och Griechische ikonographie (2 dir, 1901). Bernshammar, herrgård i Heds socken, Västman- lands län, omfattar med underlydande i Hed, Gum- nilbo och Bro 23/4 mtl med en areal af 2,540 har, hvaraf 335 har åker; tax.-v. 603,COO kr. (1922). Hufvudbyggnaden är ett tvåvånings trähus i gam- mal herrgårdsstil med två flyglar, från 1790-talet. B. var från 16uO-talet till 1870 järnbruk, har egts af släkterna Schönström, Hising och sedan 1784 Lorichs. Nuv. egare är brukspatron L. G. Lo- richs. O. Sjn. *Bernstein, E., omvaldes ej vid riksdagsvalen 1907, men var ånyo led. af tyska riksdagen 1912 -18. Hans pacifistiska åskådning och skarpt kri- tiska hållning mot re- geringspolitiken föran- ledde honom att 1917 öfvergå till de oaf- hängige socialisterna. Efter revolutionen nov. 1918 var B. till jan. 1919 anställd i riksfi- nansministeriet "De oafhängiges'' radikala, af ryska mönster på- verkade taktik förmåd- de B. att 1919 återgå till majoritetssociali- sterna. Bland hans skrifter märkas ytterli- gare: Ferdinand Lassalie und seine bedeutung fur die arbeiterklasse (1904), Geschichte der Berliner arbeiterbewegung (1907), Sozialismus und demo- kratie in der grossen englischen revolution (1908), Sozialdemokratische völkerpolitik (1917), Erinner- ungen eines sozialisten, I (4:e uppl. 1918), Zur theorie und geschichte des sozialismus (utvidgad omarbetning, 4:e uppl. 1919), Ferdinand Lassalle (s. å.), Wirtschajtswesen und wirtschaftswerden (1920), Die voraussetzungen des sozialismus (ny ut- vidgad och omarbetad uppl. 1920) och Die deutsche revolution (1921). _ V. S-g. Bernstein [bärnstä7], Henry Leon Gu- stave Charles, fransk författare, f. 20 juni 1876 i Paris, tillhörde som ung de kretsar, som roa sig och göra stora skulder, hvilka omsider tvungo honom att genom litterär verksamhet söka vinna oberoende. Han vardt hastigt populär, och ett dussin af hans pjäser har redan från fram- gångar i Paris blifvit succèser äfven utanför Frank- rike: Le marché (1900), Le détour (1902), Joujou (1903), Le bercail (1904), La griffe (1905), La rafale (1906), Le voleur (1907; "Tjufven", uppf. 1908 i Stockholm), Samson (1907; "Simson", uppf. 1908 i Stockholm), Israel (1909), Apres moi (1911), Uassaut (1912; "Attacken", uppf. i Stockholm 1919), Le secret (1913; "Hemligheten", uppf. 1912 i Stockholm), L'elevation (1917), Toto (1919; uppf. s. å. i Stockholm) och Judith (1922). - B. är jämte Bataille och Kistemæckers en representant för den moderna franska sensationsmelodramen. Han är lugnt och liksom omedvetet cynisk, tecknar utan någon reagens lumpenhet och brottslighet, som om de vore fullt tadelfria egenskaper. Gärna griper han till yttre effekter, och i den värld han skildrar är penningen allt, den sociala ställningen, tillfreds- ställandet af begär och drifter, inflytande och makt helt och hållet afhängiga af penmingen. R-n B. *Bernstorff. - 6. Johann Heinrich von B., grefve, tysk diplomat, f. 14 nov. 1862 i London, son till diplomaten Albrekt von B. (se Bernstorff 5), inträdde på diplomatbanan 1889, var från 1892 legationssekreterare efter hvart- aninat i Belgrad, Dresden, Petersburg och Mim- enen, 1902-06 ambassadråd i London, 1906-08 generalkonsul i Kairo och från dec. 1908 till krigs- utbrottet april 1917 tysk ambassadör i Washington. På sistnämnda post förvärfvade han vidsträckta för- bindelser inom politiska och finansiella kretsar samt arbetade under Världskriget energiskt för att åstad- komma amerikansk medling. I detta syfte var ham angelägen om, att amerikansk opinion ej skulle retas genom alltför hänsynslöst tyskt undervattens- båtskrig, och han kom därigenom i spändt förhål- lande till den tyska krigsledningen. Einligt egen uppgift stod han ogillande utanför den skrupelfria verksamhet tyska agenter genom mordbrandsanlägg- ningar, helvetesmaskiner o. s. v. bedrefvo i Förenta staterna för att försvåra tillverkning och transport af ammunition o. s. v. åt de allierade. Dessa manövrer jämte den tyska un der vattenskrigföringen omöjliggjorde i längden B:s förtviflade försök att hålla Förenta staterna utamför kriget. Han var sedermera sommaren 1917-hösten 1918 tysk am- bassadör i Konstantinopel och är sedan 1920 led. af tyska riksdagen, där han tillhör det demokra- tiska partiet. B. har skrifvit krigsmemoarverket Deutschland und Amerika, erinnerungen aus dem ffinfjährigen kriege (1920) och är en bland utgif- varna af tidskriften "Das demokratische Deutsch- land". V. S-g.