591 Berntsen-Berthelot 592 tor ända till 1915, med undantag af 1911-12, då platsen bekläddes af hans son, Per Rikard B. (f. 1875, d. 1919, löjt- nant, generalkommis- sarie vid världsutställ- ningen i San Fran- cisco 1915). Han var 1906-08 led. (höger- man) af Första kam- maren, vald af Stock- holms län, och 1909 blef han hedersled, af Landtbr. akad. Han efterträddes 1915 i di- rektörskapet af bror- sonen Erik An- dreas B. (f. 1875 i Göteborg, kapten vid John P. F. Bcrnströin. Flottan 1904, i dess re- serv 1910, generalkommissarie vid utställningen i Rio de Janeiro 1921-22), som 1922 lämnade be- fattningen. Berntsen, Klaus, dansk politiker, konseljpre- sident, f. 18 juni 1844 inom en gammal fynsk bondsläkt, fick vägledning af K. Köld (se denne) samt upprättade 1862 och ledde till 1882 en ansedd "friskole" och var därefter till 1889 föreståndare för folk- högskolan i Særslev. Han valdes till led. af sogne- (1871-76) och amtsråd (1880-87) samt har varit ordf. se- dan 1884 för Odense amts skytteförening och sedan 1910 för de dan- ska skytteföreningarnas öfverstyrelse. Som vän- sterled, af folketinget sedan 1873 gjorde han sig snart bemärkt för egendomlig vältalighet och slagfärdighet, blef medlem af försvarsutskottet och medverkade 1880 till införandet af den nya härordningen. Miss- nöjd med "visnepolitiken" (se d. o.), antog han ej kandidatur vid 1884 års val, men har sedan 1886 åter haft säte i folketinget. Han har varit led. af kommittéerna ang. landbohöjskolen (1887), k. teatern (1893) och försvarets organisation (1902). Han har alltid varit en af ledarna för den mode- rata vänstern, var inrikesminister (sept. 1908 -okt. 1909), konseljpresident och försvarsminister (juni 1910-juni 1913), då han i okt. 1912 fram- lade det första förslaget till grundlagsändringar (de- finitivt antagna 1915), försvarsminister (maj 1920- hösten 1922) och är f. n. minister utan portfölj. 1921 utgaf han sina Erindringer (8 uppl.). E. Ebg. *Beroea. 1. B. hör nu till Grekland. Berr, Georges, fransk författare och skåde- spelare, f. 1867 i Paris, engagerades 1886 vid Thóåtre francais, där han vardt societär 1891 och där han gjort lycka i komedien (han ärfde flera af den äldre Coquelins roller). Han har författat åt- skilliga komedier och farser, dels ensam, dels i samarbete med andra; flera af hans lustspel ha getts i Stockholm, bl. a. Madame Flirt (1900; uppf. här 1903), "En miljon" 1911, "Kvinnoröfvaren" 1915 och "Häxmästaren" 1918. 1900 vardt han lärare vid Konservatoriet. R-n B. Berry-au-Bac [barn' å ba'kk], by i franska dep. Aisne vid Aisne-floden, 20 km. n. v. om Reims, 815 inv. (1914). Den efter tyskarnas återtåg från Marne i sept. 1914 af dem intagna starka ställningen vid och på höjden 108 s. ö. om B. (själfva byn återtogs af fransmännen), där den tyska frontlinjen skar Aisne, blef sedermera under det långvariga ställ- ningskriget föremål för upprepade strider mellan tyskarna och fransmännen. Särskildt var detta fallet 12-15 okt. 1914, 16 april 1917 och 27 maj 1918. I stort sedt lyckades tyskarna hålla ställningen ända till i början af okt. 1918, då de måste ut- rymma densamma. H. J-dt. Bertarid, konung. Se Langobarder, sp. 1152. Bertaux [bärtå], Helena. Se Berteaux (äfven i Suppl.). * Berteaux, oriktig form i st. f. Bertaux, H., dog 22 april 1909 på Cháteau de Lassay. Berteaux [bärtå], M a u r i c e, fransk politiker, f. 3 juni 1852, blef 1879 växelmäklare i Paris och var sedan 1893 led. af deputeradekammaren. Till sina politiska åsikter var han radikal. Som krigsminister no v. 1904-no v. 1905 i Combes' och Rouviers kabinett genomdref han lagen om tvåårig tjänstetid. Mars 1911 blef han åter krigsminister, men dödades 21 maj s. å. i Issy-les-Moulineaux af en flygmaskin, som slog ned och samtidigt sårade konseljpresidenten Monis. * Berthelot, M. P. E., dog 18 mars 1907 i Paris. Han var enligt Nernst "en af alla tiders störste naturforskare". Om hans upptäckt af kväfve- bindning genom jordorganismer se K v ä f v e. Suppl. Om hans princip för största arbetet se äfven Termokemi, sp. 923. Biogr. af C. Græbe i "Berichte der deutschen chemischen gesellschaft" 1908. - Hans son P h i l i p p e B., f. 9 okt. 1866, fransk diplomat, inträdde 1889 för kort tid i kon- sulatstjänst, företog sedan vidsträckta resor och egnade sig sedan 1895, då hans far blef utrikes- minister, åt diplomatbanam. Han var en tid am- bassadsekreterare i Bruxelles, sändes 1902 på en diplomatisk mission till Öst-Asien och anställdes 1904 i franska utrikesministeriets politiska afdel- ning. 1906 var han utrikesministerns chef du cabi- net, blef 1907 under direktör för asiatiska ärenden, tog framträdande del i ministeriets omorganisation och fick med åren allt större inflytande på utrikes- ärendenas faktiska ledning. Som t. f. politisk di- rektör i juli 1914 var B. under den Världskrigets utbrott närmast föregående kritiska veckan, då presidenten Poincaré och utrikesministern Yiviani befuoino sig på hemfärd från Ryssland, ministeriets faktiske chef, och den maktställning han därigenom befäst bibehöll han orubbad till ministären Briands af gång i mars 1917. Ställd i skuggan under mi- nistärerna Ribot och Painlevé, återfick han sitt stora inflytande under Clemenceau, blef direktor för politiska ärenden och var 1919, Särskildt sedan utrikesministern Pichon insjuknat, faktiskt ett slags interimistisk utrikesminister. Han trängdes 1920 i bakgrunden af Millerands skyddslimg Paléologue, men återfick under Leygues sin maktställning och utsågs till ministeriets generalsekreterare med am-