Berustadt säteri Besier 596 fransk författare, f. 20 mars 1866 i Spincourt, Meuse, filos. doktor 1897, vax 1891-1900 gym- nasielärare i Alger, behandlade franskklassicismen i sitt arbete La fin du dassicisme et le retour à Vantique (1897), men har sedan framför allt skildrat Medelhafsländernas, särskildt de franska koloniernas, lefnadsförhållanden och natur i roma- ner och redogörelser: Le sang de races (1899, om spanjorerna i Alger), La cina (1901, den antisemi- tiska rörelsen i Alger), Pépète le bien-aimé (1902) och Le rival de don Juan (1903), Le jardin de la mört (1905), L'invasion (1907, priskrönt af Franska akad.; "Invasionen", 1922, om italienska hamnarbetare i Marseille), La Grèce du soleil et des paysages (1908), Le mirage oriental (1909, studier öfver Orientens sociala frågor och anti- europeiska rörelser), Mademoiselle de Jessincourt (1917), Les pays méditerranéens et la guerre (s. å.), Le sens de Vennemi (s. å.), Uinjante (1920) och Gaspard de la nuit (s. å.) m. fl. 1912 utgaf han ett arbete om Gustave Flaubert, af hvilken han äfven offentliggjort ett otryckt arbete, och 1913 ofverraska.de han med en stor skildring af Saint Augustin, som 1918 följdes af Sanguis martyrum, om nordafrikanska martyrer. B. är en utomordentligt pregnant realist, som dramatiskt och med rik färg ger landskaps- och folkbilder, hvarvid han har till hufvudtes, att det är den gamle latinaren, som fort- lefver i Medelhafsländernas folk och att det är Roms civilisation och icke islam, som är kulturgrunden där. R-n B. Berustadt säteri. Se Säteri, sp. 115. *Berwald. - 2. Franz A. B. Sedan 1890- talet ha hans instrumentalverk högligen kommit till heders, främst genom bemödanden af T. Aulin och H. Marteau (se dessa, och om Franz- Berwald-stiftelsen se Konsertför- eningen). Se A. Hillman, "F. B." (1920), den första svenska biografien öfver B., och upp- satser om B. af Ad. Lindgren i "Musikaliska studier" (1896) och T. Norlind i dennes "All- mänt musiklexikon" (1912-15). - B:s sondotter Astrid B., f. 1886 i Stockholm, är pianist, elev af Rik. Anderssons musikskola och musikhögskolan i Berlin. Hon har med framgång uppträdt som konsertspelerska och verkar som pianolärarinna. *Berzelius, J. J. Hans namnteckning meddelas å pl. IV till art. Autograf. B:s brefväxling utges sedan 1912 af Yet. akad. gemom professor H. G. Söderhamn. Hittills (nov. 1922) ha 8 häften utkommit, omfattande, förutom en samling strödda bref, hans brefväxling med C. L. Berthollet, H. D a vy, P. L. Dulong, G. J. Mulder, Alex. Marcet, Thomas Thomson och W. Hisinger. K. A. V-g. Berömlig. Se Betyg. * Beröringselektricitet. Se Galvanisk elek- tricitet. *Besant. - 2. Annie B :s brytning med det teosofiska modersamfundet egde rum 1894, då hon inträdt i braminkasten och råkat under braminskt inflytande. 1907 valdes hon till president för Theo- sophical society. Hon tog liflig del i den indiska nationella rörelsen och häktades därför i Madras 1917, men lösgafs sedermera. 1918 valdes hon till president för den indiska nationella kongressen. Besantinoopolis. SeAntinoe. Suppl. Besatt (af besätta, intaga och längre eller kor- tare tid behålla) kallades under långa tider den, som ansågs sinnessjuk. Sinnesrubbning och flera sjukdomar troddes nämligen bero på onda andar, som tagit en människa i besittning. Denna vantro hade fått en särdeles stor utbredning bland judarna, sedan de under babyloniska fångenskapen insupit den genom inverkan från persernas demonologi, och djäfvulsbesvärjelse 1. exorcism (se d. o. och D j af v u l, sp. 588) idkades icke minst af fari- séerna. Kristus motsade icke denna folktro, han bo- tade "besatta" (fallandesjuka o. d.) genom makten af sin vilja, på rent andlig väg. På samma förmåga gjorde äfven flera nyplatonska och andra lärors undergörare anspråk. Tron på besatthet spelade sedermera em roll i häxeriprocesserna. Medeltidens konst framställer sporadiskt ända från 400-talet e. Kr. scener ur evangeliernas berättelser om "be- satta". Då den sinnessjuke för äldre tiders råare uppfattning är löjlig, betyder ordet äfven "tok- rolig" befängd, öfvermåttan löjlig. Ännu i dag säga vi: "Det var då för besatt!" J-C. Beschparmàk dag, berg. Se Latmos. Beseler [bes-], Hans Hartwig von, tysk mi- litär och militärförfattare, f. 27 april 1850 i Greifs- wald, d. 20 dec. 1921 i Berlin, blef 1869 officer vid gardespion j ärba- taljonen, deltog i fransk-tyska kriget och förde 1898-99 ett in- fanteriregemente. Han blef öfverkvartermästa- re vid generalstaben 1899, generallöjtnant och divisionschef 1903, generalinspektör för ingenjörkårem och fäst- ningarna 1904 och ge- neral af infanteriet 1907 samt afgick ur ak- tiv tjänst 1911. Vid krigsutbrottet 1914 blef han chef för 3:e reservkåren, hvarefter han fick i uppdrag att som chef för "armégruppen Beseler" leda anfallet mot Antwerpen, och intog 9 okt. fäst- ningen efter elfva dagars belägring. B:s trupper bildade därefter en härafdelning, med hvilken han framryckte till kusten vid Ysers mynning, hvarefter häraf delningen ingick i 4:e armén. I dec. 1914 flyttades B. till östfronten, där hans kår ingick i 10:e armén. Som chef för "gruppen Beseler" intog ham efter tio dagars anfall 20 aug. 1915 den starka fästningen Novogeorgievsk. B. blef därefter generalguvernör i den af tyskarna under förvaltning tagna delen af Polen och utfärdade i Warschau 5 nov. 1916 proklamationen om konungariket Polens upprättande. Efter stilleståndets afslutande med ententemakterna och Polens resning måste B. och alla tyskar lämna landet. - B. har utgett Die all- gemeine wehrpflicht (1913) och Gedanken uber ausbildung und truppenilbung (s. å.). C. O. N. Besier [Wåie], Rudolf, engelsk dramatiker af holländskt ursprung, f. 2 juli 1878 på Java, studerade i Heidelberg, var åtskilliga år tidnings- man och började 1906 skrifva för scenen och har sedan utvecklat en ganska rik alstring, af hvilkem må nämnas The virgin goddess (1906), Oliv e La- timer's husband (1909), Don (s. å.), Lady Patricia