5. Knut Jakob B., fabriksledare, statsråd, f. 13 jan. 1876 i Stockholm, aflade 1896 afgångsexamen vid Tekniska högskolan (kemisk teknologi), var 1900--05 fabriksföreståndare för Skånska superfosfat-a.-b. och blef 1918 chef för Höganäsverken. Han inträdde 23 febr. 1921 som finansminister (efter Henr. Tamm) i O. von Sydows ministär och afgick med denna 13 okt. s. å. B. var 1917--18 led. af industrikommissionen. Han är led. af Fysiogr. sällsk. i Lund (1918) och Ingenjörsvet. akad. (1919). *Besksöta, bot. Ett annat namn på Solanum dulcamara är läkekvesa. Besmittelig blodgång, med. Se Rödsot. *Besparingar å hufvudtitlarna. Om en 1904 vidtagen inskränkning i dispositionen af besparingar på de fasta anslagen se Statsanslag. *Bessarabien bildar nu östligaste delen af Rumänien. I dec. 1917 proklamerade sig B. som själfständig republik och begärde rumänsk hjälp mot bolsjevikerna. Rumänska trupper besatte hufvudstaden Kisjinev i jan. 1918, men måste efter Bukarestfreden åter utrymma landet i maj s. å. Efter tyskarnas nederlag besattes åter området af rumänerna och erkändes i mars 1920 af de allierades högsta råd tillhöra Rumänien. Ryssland och sovjetregeringen i Ukraina ha emellertid ej erkänt B:s införlifvande med Rumänien. V. S--g. Bessemer [besime], stad i nordamerikanska sta- ten Alabama, s. v. om Birmingham. Omkr. 10,900 inv. Järn- och stålindustri. Bessemerera (af Bessemer, H., se d. o.), underkasta den s. k. bessemerprocessen (se d. o.). Besson [-så], C h., pseudonym. Se F il Ii as, A. E. Besthorn [-håra], Rasmus Olsen, dansk orientalist och tidningsman, f. 29 okt. 1847, d. 20 aug. 1921, blef 1867 student, egnade sig åt orientaliska studier och skaffade sig lefvebröd som tidningsman, aflade 1880 filologisk ämbetsexamen och blef 1889 filos. doktor (på en af h. om Ibn- Zaidin). 1881--1921 skötte han på ett utmärkt sätt utrikesafdelningen i "Nationaltidende" och senare i "Berlingske tidende". B. utgaf (i förening med J. L. Heiberg) "Codex leidensis" (en arabisk hand- skrift af stor betydelse för matematikens historia) samt skref Alexander III og Nicolaus II (1895), Den store krigs mænd (1916) och Aarsagerne til Verdenskrigen (1918). E. Ebg. Bestridande, jur. Se Invändning. Bestöttyg, boktr. Se Färdiggöringsbord. *Besvär. -- 3. Förv. Numera af dömas de administrativa besvärsmålen i sista instans i allmänhet af den 1909 inrättade Regeringsrätten (se d. o.), som ock slutgiltigt af gör besvär öfver riksdagsmannaval och kommunala val. I mål och ärenden, som afses i lagen om fattigvården, och i mantalsskrifningsfrågor är dock Kammarrätten högsta instans. N. H. *Besökare kallas ock personer, som biträda vid fattigvården (se d. o.). *Beta, bot. De sjukdomar, som hemsöka soc- kerbetan, äro: 1. Bakterios (se d. o., sp. 737-738). -- 2. Betmögel (se d. o.). -- 3. Betrost (se d. o.). -- 4. Groddbrand, som ter sig på så sätt, att de späda groddplantorna bli slappa, böja sig ned mot marken och dö. Denna sjukdom synes kunma framkallas af flera olika svamp- arter (Pythium Barianum, Phoma Betæ och Aphanomyces lævis, sv Betbrand). -- 5. Gulsot 1. Mosaiksjuka, då bladskifvan visar omväxlande mörkt gröna och ljust gula fläckar. Den får därigenom ett mosaikartadt utseende, som framträder skarpast, om man håller bladet mot dagen.

Gulsot (mosaiksjuka) å betblad.

Från bladskifvan sprider sig sjukdomen ned uti bladskaftet, som blir gult, glasaktigt genomskinligt, först upptill, sedan helt ned. Vid beröring kännes skaftet slemmigt. Snart är hela bladet dödt, och roten upphör att växa. Sjukdomen, som framkallas af en bakterieart, Bacillus tabificans, och sålunda är ett slag af bakteries (se d. o.), iakttogs första gången i norra Frankrike 1896 och är känd från Sverige (Skåne) sedan 1909. Den har under åtskilliga år visat sig särskildt elakartad å betfröodlingar i Skåne såväl som i Danmark. Smittämnet (bakterierna) å fröhylsorna, med hvilket sjukdomen sprides från år till år, säges först efter förloppet af 3 år ha förlorat sin smittande förmåga, hvadan det tillrådes att ej till utsäde använda betfrö, som kommit från veterligen sjuk plats eller som man har anledning misstänka vara sjukt, tidigare än fjärde året efter det att detsamma skördats. -- 6. Hjärtröta, som fram- träder på högsommaren å enstaka spridda plantor eller ock fläckvis å betfälten. De yngsta bladen i rosetten svartna och dö. Snart går sjukdomen af ven i närsittande äldre blad genom skaften, som ofta visa breda ljusa tvärband, upp i skifvan. Efter hand dö af ven dessa blad, ja det kan inträffa, att betorna mot sommarens slut äro beröfvade så godt som alla sina ursprungliga blad. I stället utvecklas å rothufvudet många små bladrosetter med förkrympta blad. Under tiden börjar sjukdomen visa sig af ven på roten, vanligen först i ytterpartierna af rotens tjockaste del. Den bildar där bruna fläckar, hvilka gå mer eller mindre djupt in i köttet, eller oregelbundna sprickor i detta. I de flesta fall går betan till sist till förruttnelse. Sjukdomens orsak är outredd. Somliga söka denna i parasitsvampar af olika slag, andra hålla före, att ihållande stark torka på högsommaren, då bladverket växer som starkast och