601 Betain-Bethmann-Hollweg 602 dunstningen därifrån måhända är oproportioner- ligt stark i förhållande till vattenupptagningen genom rötterna, gör plantorna särskildt disponibla för sjukdomen. - 7. Rotfiltsjuka (se d. o. och Rhizoctonia). - 8. Sotdagg å bet- blast. De äldre bladen bli gula, sedan bruna och falla torra ned mot jorden. Till sist synas de öfvertäckta af ett olivbrunt-svart öfverdrag. I roten kunna uppstå fläckar, som gå djupt in i köttet och bli härdar till förruttnelse. Sjukdomen framkallas af svamparten Sporidesmium putre- faciens (Pleospora putrefaciens). -9. S v art- fläcksjuka å betblas t. Å bladskifvan upp- stå små, bruna, utan ordning strödda, rödkantade fläckar. Fläckarnas färg öfvergår snart i grått och slutligen i svart. Samtidigt uppstå bristningar af bladväfnaden. Till sist blir hela bladet torrt och faller ned. Sjukdomen kan visa sig af ven på stam- delar och på blomsamlingar i de fall, där sådana komma till utveckling. Sjukdomen framkallas af svamparten Cercospora beticola. Rostade betor nyttjades under Världskriget all- mänt som kaffesurrogat. Foderbetor kommo då af ven hos oss till användning som människoföda, som ersättning för potatis. J- E-n. G. L-m. Betain, kem., Trimetylglykokoll (jfr Glykokoll), är ett med kolin (se d. o.) nära besläktadt ämne, som anträffats i en mängd växter, först i hvitbetan, hvaraf namnet. Omogna betor hålla 0,25, mogna 0,i proc. betain. Vid betsocker- tillverkning anrikas betaimet i melassen. Betain bildar stora, lättlösliga, neutralt reagerande kri- staller, af söt smak. Det är icke giftigt. Då betain är en mycket svag bas, äro dess salter, t. ex. klor- hydratet, i vattenlösning starkt hydrolyserade (se H y d r o l y s) till fritt betain och motsvarande fria syra (jfr Acidol. Suppl.). K. A. V-g. Beta-naftol-vismut, farm. med. Se Orphol. Betäniastiftelsen, förening för sjukvård, som på initiativ af metodistkyrkan bildades i Göteborg 1900 och i Stockholm 1906. Föreningen tillhanda- håller sjuksköterskor för vård af sjuka i privata hem och sjukvårdsinrättningar. Den har l sjukhem i Göteborg (8 sköterskor för vård af sinnessjuka), hvilket lyder direkt under Medicinalstyrelsen, l i Stockholm (12 sköterskor, hvaraf 2 i ett nyuppfördt sjukhem i Stocksund för kroniskt sjuka) samt l i Alimgsås, för lungsotspatienter. Betarsjön, sjö, 196 m. ö. h., i Junsele soc- ken, Ångermanland, med en areal af 32,5 kvkm., belägen strax n. om Junsele kyrka, af rinner genom Röån till Ängermanälfven. Sjön, som af Ramsön delas i två flikar, omges af rätt höga berg. O. Sjn. Betastrålar (β-strålar). Se Radioaktivitet, sp. 868—870. Betel-kateku, farm. tekn. Se Kateku. Betesfisk, fisk., kallas sådana fiskar, hvilka användas som agn vid fångsten af roffiskar. De hos oss vanligaste betesfiskarna äro nors, löja, mört, id, sarf, elritsa och aborryngel. <tab>L—e. Betesfiske, fisk., benämning på sådant fiske, som bedrifves med användning af agn af något slag; jfr Metspö. Betflugan, zool. Se Hvitbetflugan. 'Bethlehem i Pennsylvania har nu omkr. 68,000 inv. *Bethlen. - 7. István (Stefan) B. af B., grefve, ungersk politiker, f. 1874, blef 1901 depu- terad och tillhörde först det liberala partiet, där- efter Andrassys författningsparti, arbetade 1919 som den ungerska motrevolutionära ledningens re- presentant i Wien på störtandet af Bela Kiins bolsje- vikvälde och blef april 1921 ungersk ministerpresi- dent. Som sådan motsatte han sig kraftigt konung Karls försök att åter bestiga Ungerns tron (okt. 1921; jfr Ungern. Suppl.) och genomdref under påtryckning från ententen en lag om hela den habs- burgska dynastiens förlust af sina rättigheter till Ungerns krona. I samband med Karls statskupps- försök afgick B:s ministär (15 nov.), men han bil- dade en ny (3 dec.) och genomförde (dec. s. å.) den folkomröstning i Oedenburg (Sopron), hvarigenom denna stad med omnejd vid Burgenlands (se d. o. 1 Suppl.) öfverlämnande till Österrike bevarades åt Ungern. De 1922 företagna parlamentsvalen be- fäste B:s maktställning. V. S-g. *Bethmann-Hollweg, M. A. von, tillhörde en hessisk släkt Hollweg; hans fader, köpmannen Johann Jakob Hollweg (f. 1748, d. 1808), hade 1780 gift in sig i den rika frankfurtska, urspr. judi- ska bankirsläktee Bethmann (se d. o.), hvarpå dennes efterkommande antogo namnet Bethmann- Hollweg. B. adlades 1840. 2. Theobald von B., den föregåendes sonson, tysk statsman, rikskansler, f. 29 nov. 1856 på släktgodset Hohenfinow i Bramdenburg, d. där 2 jan. 1921, studerade juridik i Leipzig och Strassburg, vann juris doktorsgrad, blef 1886 lamdtråd i kretsen Ober- barnim, 1896 öfverpre- sidialråd i Potsdam samt 1899 först rege- ringspresident i Brom- berg och kort därpå oberp resident i prov. Brandenburg. B. ut- sågs af Vilhelm II, som kände honom se- dan ungdomsåren, mars 1905 till preussisk inri- kesminister, juni 1907 till tysk statssekreterare för inrikesärenden och vicepresident i preussiska stats- ministeriet samt 14 juli 1909 till furst Biilows efter- trädare som tysk rikskansler och preussisk minister- president. B. hade under sin dittills tillryggalagda bana visat sig vara en duglig ämbetsman, god ta- lare, finbildad och redbar personlighet, men egde knappast den högre statsmannabegåfning den nya posten kräfde och var oerfaren på det utrikespoliti- ska området. Om den nye rikskanslerens inrikespo- litiska verksamhet före Världskriget se närmare Preussen, sp. 231-232; och Tyskland, sp. 690-691. Hans föga genomgripande förslag till preussisk valrättsreform 1910 var en halfmesyr, som ej tillfredsställde någon och togs tillbaka, sedan det under behandlingen i landtdagens bägge hus för- vandlats till oigenkännlighet. Däremot lyckades B. genomföra en ny författning för Elsass-Lothringen 1911, tre betydelsefulla förslag till ökning af ar- méns styrka 1911, 1912 och 1913 samt en tidigare bestämmelser sammanfattande och utvidgande riks- försäkringsordning 1912. Försiktig, rent praktisk