B. af engelsmännen (under general Allenby) utan strid 7 dec. 1917. *Betong. Detta material har under de senaste årtiondena kommit till allt större användning för olika ändamål, sedan dess egenskaper genom prof och undersökningar å de ingående ingrediensernas beskaffenhet och ämnets sammansättning blifvit alltmer kända och utvecklade. Sålunda har bindemedlet; portlandcementet, genom förbättrade fabrikationsmetoder och skärpta profningsbestämmelser blifvit allt bättre och kraftigare och de öfriga ingredienserna, sand och småsten, samt deras proportioner genom systematiska undersökningar blifvit bättre utstuderade, så att betongens sammansättning och konsistens blifvit allt bättre lämpade för sitt ändamål. Den förr gällande principen att använda betong af minsta möjliga fuktighetshalt, motsvarande jordfukt i s. k. stampbetong, har alltmer modifierats, så att man numera för arbeten ovan vatten skiljer mellan fuktig, våt och blöt betong med olika hög vattenhalt. Den relativt mindre vattenhaltiga betongen används till större murar och pelare, för grunder o. d., där en kraftig stampning kan åstadkommas, hvaremot den vattenhaltigare betongen används till föremål af mindre utsträckning, där stampning ej kan ske, eller när betongen skall förses med järnimlägg för bildande af s. k. armerad betong (se d. o., äfven i Suppl.) l. järnbetong. För betongens hållfasthet och bearbetning uppställas numera andra och mera skärpta bestämmelser än vid ämnets tidigare användning. Sålunda anges efter verkställda prof vid de vanligaste betongblandningarna i volym af cement (c), sand (s) och stenskärf (st) -- 4 veckor gamla -- tryckhållfastheten efter vattenhalten att vara för <table> <td>1<td>c<td>+<td>1<td>s<td>+<td>2<td>st<td>--<td>180 à 200 <td>kg. <td>per<td>kvcm. <td>1<td>» <td>+<td>2<td>» <td>+<td>3<td>» <td>--<td>150 à 190 <td>» <td>» <td>» <td>1<td>» <td>+<td>3<td>» <td>+<td>3<td>» <td>--<td>120 à 160 <td>» <td>» <td>» </table> hvilka blandningar med finslagen sten -- finbetong -- och 15-20 proc. vattenhalt användas till armerad betong. Vid vanlig betong med en vattenhalt af 10-15 proc. blir hållfastheten efter 4 veckor för: <table> <td>1 <td>+ <td>3 <td>+ <td>5 <td>-- <td>140 à 160 <td>kg. <td>per <td>kvcm. <td>1 <td>+ <td>4 <td>+ <td>6 <td>-- <td>105 à 125 <td>» <td>» <td>» <td>1 <td>+ <td>5 <td>+ <td>7 <td>-- <td> 85 à 105 <td>» <td>» <td>» </table> Enligt olika nutida officiella bestämmelser tillåtes vid finbetong en ansträngning för tryck af 35--40 kg. per kvcm., om brottgränsen är minst 160 kg. per kvcm., eljest i viss proportion därefter och vid vanlig betong i ofvan angifna blandningar en tryckpåkänning af resp. 20, 16 och 13 kg. per kvcm. Jämföras nu dessa uppgifter med föregående i hufvudupplagans art. Betong angifna siffror, så finner man hvilka betydande framsteg, som gjorts inom betongtekniken under de senaste årtiondena. För beräkning och utförande af olika konstruktioner i betong och armerad betong ha likaledes officiella bestämmelser utfärdats i olika länder, hvilka bestämmelser tid efter annan omarbetats och fullständigats efter betongteknikens utveckling. Dylika normer ha ock utfärdats i vårt land, där Sv. teknologföreningen gett ut sådana 1910. 1917 tillsattes af K. M:t en kommitté af sakkunniga för att utarbeta officiella betongnormer för svenska förhållanden, och ett af kommittén 1921 framlagd förslag är sedan någon tid föremål för granskning och bearbetning genom några af de centrala byggnadsmyndigheterna. -- Bland den rikhaltiga litteraturen i ämnet må nämnas den tyska "Betonkalender", som utges årligen sedan 1906, och det betänkande, som i juni 1921 afgetts till K. M:t af den s. k. betongbronämnden. P. Ax. L. * Betsje-mesj. Stadens historia har utredts genom D. Mackenzies utgräfningar 1911-12, hvarvid bl. a. rika för-israelitiska fynd gjorts. * Betsjuaner. Se Afrikanska folk (till art. Afrika), fig. 23. * Betskij, I. Ett porträtt af B. finnes å pl. II till art. Roslin. Betsnitsel. Se Diffusionsmetod. * Betsockertillverkningen i Sverige har sedan 1900 intill Världskriget haft ungefär samma omfattning, som uppges i hufvudarbetets artikel, med en afverkning af skörden från 30,000-37,000 har, växlande från lägst omkr. 570,000 till högst 1,068,000 ton (1910). Till följd af den under senaste åren starkt stegrade förbrukningen och den genom statens garanti af betpriset tryggade ekonomiska afsättningen af betorna har betodlingen under senaste år ökats (1920 till 45,400 och 1921 till 48,574 har). Skördemängden 1920 var öfver 1 mill. ton och 1921 1,489,600 samt den tillverkade råsockermängden 1920 omkr. 164 mill. kg. och 1921 234,637, så att den inhemska sockertillverkningen åter, efter några års underskott, som fyllts genom införsel, åter fullt täcker den inhemska förbrukningen. Betornas sockerhalt har under senaste gynnsamma år nått upp till of ver 16 proc. Fabrikernas antal har bibehållits ungefär oförändradt och utgjorde 1921 22 råsockerfabriker (hvaraf 3 saftstationer) och 5 raffinaderier (hvaraf 3 förenade med råsockerfabriker). Dessa fabriker lågo i de båda Skånelänen med undantag af 1 fabrik i hvartdera af Blekinge, Halland, Östergötlands och Skaraborgs län och 1 på Öland. 1907 sammanslöto sig fabriksbolagen i Skåne, Halland, Blekinge och Gottland till Svenska sockerfabriksaktiebolaget (se d. o.) och 1917 fabrikerna i öster- och Västergötland till Mellersta Sveriges sockerfabriksaktiebolag. Vid alla fabrikerna utom 2 används diffusionsmetoden, men vid fabrikerna i Hasslarp och Genevad utvinnes sockret genom pressning, hvarvid som affall erhålles det sockerrika fodermedlet sockersnitsel (se d. o.). I sockerbeskattningen infördes 1906 den förändringen, att den tidigare råvarubeskattningen med beräknadt utbyte af råsocker aflöstes af förbruksbeskattning, så att sedan 1913 skatten för det socker, som utlämnas till förbrukning, utgör 16 öre pr kg. (men 4 öre lägre för det mellansvenska bolagets fabriker). För tillverkningen vid fabrikerna i Väster- och Östergötland samt på Öland gäller något lägre skatt. Om betsockertillverkningens teknik se Socker, sp. 218 o. f. H. J. Dft. Betteloni [-låni], Cesare, italiensk skald, f. 1808, d. 1858 genom själfmord, skref tungsinta dikter, samlade i Versi (1874) af hans son, Vittorio B., f. 1840, d. 1910, som också var skald (In primavera 1860, Nuovi versi 1880, Prime lotte 1896 m. fl.) och öfversatte Byron, Goethe m.fl. R-n B.