603 Bèthune-Betlehem 604 reformpolitik, ledd ai en of ver partierna stående re- gering, var hans inrikespolitiska ledande grundsats med det socialdemokratiska partiets indragande i positivt statligt samarbete som framtidsmålet. Inom utrikespolitiken, hvars detaljer han öfverlät åt ut- rikesministern (först Kiderlen-Wächter, sedan Ja- gow), var en vänskaplig uppgörelse med England B:s främsta önskemål, men hans bemödanden i detta syfte motarbetades på många håll, t. ex. af sjöministern Tirpitz och genom den privata alltyska propaganda, mot hvilken B. var för svag att upp- träda med nödig energi. Om Tysklands utrikespoli- tik under dessa år se Tyskland, sp. 691, och Världskriget, sp. 136-139. B:s politik under månaden närmast före Världs- krigets utbrott är häftigt omstridd både inom och utom Tyskland. Han tyckes ha underskattat riskerna af Österrike-Ungerns politik mot Serbien, gaf Wienkabinettet alltför fria händer under de första juliveckorna 1914 och insåg för sent nödvän- digheten att effektivt bromsa Berchtolds ödesdigra omedgörlighetstaktik. Illusionen om engelsk neutra- litet i ett krig mellan Tyskland och Frankrike hyste han i det längsta. När emellertid krigsfaran växte och brytning af ven med England hotade, gjorde B., tyvärr för sent, synnerligen starka och uppriktigt menade påtryckningsförsök i Wien, och hvarje tanke på att af lystnad efter tyskt "världsherra- välde" framprovocera ett världskrig låg honom fjärran. När Ryssland påbörjat allmän mobilise- ring, anslöt sig B. till generalstabschefen Moltkes åsikt, att militära skäl gjorde tysk krigsförklaring oundviklig, och han egde ej moralisk kraft att mot- sätta sig generalstabens sedan länge fastslagna plan att vid krig med Frankrike företaga uppmarschen genom det neutrala Belgien. Däremot hade han det moraliska modet att i tyska riksdagen (4 aug.) er- känna, att neutralitetskränkningen var ett "ondt", som man borde "söka göra godt igen", så smart det militära nödtvång, hvarmed han motiverat den, ej längre existerade. - B:s ställning under kriget var oerhördt svår, särskildt på grund af den växande misstro, som egnades honom af högsta krigslednin- * gen, och frånvaron af pålitligt stöd hos den vankel- modige kejsaren. Han motsatte sig i det längsta proklameringen af oinskränkt u-båtskrig, öfvertygad om, att det skulle drifva Förenta staterna in i kriget, och skeptisk om dess förmåga att inom rimlig tid bryta Englands motståndskraft. I mars och dec. 1916 hindrade han beslut om dess tillgripamde, och när beslutet i jan. 1917 fattades, kvarstod han som rikskansler blott för att ej genom sin afgång öka riksledningens svårigheter i in- och utlandet. Yåren 1917 ville B. stimulera befolkningens uthållighet och motverka upplösande återverkan af ryska revo- lutionen genom utlofvande af "riksdagsvalrätt" för Preussen efter krigets slut; motstånd från flera mi- nisterkolleger och från krigsledningen nödgade ho- nom till en kompromiss, enligt hvilken kejsarens påskbudskap (7 april) visserligen utlofvade klassva- lens af skaffande, men ej tydligt uteslöt möjligheten af den allmänna rösträttens förknippande med plu- ralvalrätt. Ett förtydligande om, att lika valrätt af- sågs,genomdref han först 12 juli s. å. Hans afgång var då omedelbart förestående. Den förorsakades delvis af bristande förtroende till B. inom riksda- gen, särskildt hos centrumpartiet, men af görande orsak var misstron hos det högsta militärbefälet, till sist manifesterad i en afskedsansökan af Hinden- burg och Ludendorff för det fall, att B. bibehölls som kansler. Han begärde då genast sitt afsked och aflöstes 14 juli af G. Michaelis. - B. drog sig nu helt tillbaka till privatlifvet och offentliggjorde 1919 första delen af sin försvarsskrift Betrachtungen zum weltkrieg; andra delen, ej helt fullbordad vid hans död, utkom postumt 1921 ("Betraktelser med anled- ning af världskriget", 1-2, 1919-21). - B. har inom och utom Tyskland med orätt gjorts till synda- bock för många åtgärder, hvilka misstolkats eller af honom ej kunnat förhindras. På militärt och all- tyskt håll i hemlandet klandrades han för underlå- tenhet att hämma den inre upplösningen och att samla folket kring eldande krigsmål, inom parla- mentariska vänsterkretsar beskylldes han för svag efterlåtenhet för krigsledningem, ententep rop ägan- dan utmålade honom som en samvetslös Machiavelli- typ. Faktiskt var B. en redlig, välmenande och be- sinningsfull man, som under Världskriget inlade stor förtjänst om "den inre frontens" bevarande i Tyskland; hans största fel var bristen på klar mål- medvetenhet och rask beslutsamhet samt oförmåga att taga ledningen i kritiska situationer, då en stark ledande statsmannapersonlighet oumbärligen kräfdes. V. S-g. *Béthune, stad i franska dep. Pas-de-Calais vid La Bassée-kanalen, 27 km. n. n. v. om Ärras. 15,300 inv. (1914). B:s strategiska betydelse som en viktig vägknut omedelbart bakom franska fronten i Artois föramledde under Världskriget upprepade, men fåfänga försök - särskildt i jan. och febr. 1915 samt i april 1918 - af tyskarna att genom en framryckning på ömse sidor om kanalen bemäktiga sig staden, h vilket gaf anledning till hårda strider med de allierades motstående stridskrafter (hufvud- sakligen engelsmän). Därunder förstördes staden delvis af det tyska artilleriets eld. Jf r V ä r l d s- kriget, sp. 236. H. J-dt. Bethylinæ och Bethylus, zool. Se Proc- totrupidæ. * Betlehem. Bilder från Mariakyrkan meddelas i art. B y g g n a d s k o n s t e n, fig. 19 o. pl. VIII. Svenska sjukhuset i Betlehem. Ett svenskt sjukhus (se fig.), förfogande öfver 40 sängar, fullbordades 1922 på Svenska Jerusalems- föreningens bekostnad (se Jerusalemsför- ening). Det är afsedt för befolkningen i staden och bygden däromkring. Det har svensk läkare