Jfr Bühler i "Journal of the Bombay branch of the Royal asiatic society" (1876), och Weber, "History of indian literature" (1882). K. F. J. Bilharzia hæmatobia, zool., liktydigt med Distomum hæmatobium. Se Di stom u m, sp. 530. Bilingver (af lat. Ms, två gånger, och lingua, tunga), inskrifter med samma innehåll i tvåspråkig text. *Bilinski, Leon von, var ånyo österrikisk finansminister, i Bienerths ministär, febr. 1909- jan. 1911 och därefter febr. 1912-febr. 1915 gemensam österrikisk-ungersk finansminister. Som sådan hörde han juli 1914 till de ifrigaste på- yrkarna i österrikisk-ungerska ministerrådet af stränga ultimatumfordringar mot Serbien, och han afgick kort efter sin meningsfrände, utrikesministern Berchtold. Efter österrikisk-ungerska monarkiens upplösning hösten 1918 blef B. polsk medborgare och omtalades som medlem af en bland den nya polska republikens kortlifvade första ministärer. V. S--g. Bilism (se Bil. Suppl.), automobilväsen, biltrafik. -- Bilist, bilförare. *Biljett. Nu (1922) i Sverige förekommande järn- vägsbiljetter äro i stort sedt följande. 1) Enkla biljetter, 2) tur- och returbiljetter (vid S. J. benämnda dubbelbiljetter och betingande samma pris som två enkla biljetter), 3) söndags tur- och returbiljetter (förekomma ej vid S. J.), 4) nedsättningsbiljetter (förut benämnda rabattbiljetter), 5) månadsbiljetter, 6) familjebiljetter (vid S. J. benämnda partibiljetter), 7) sofvagnsbiljetter, 8) prisskillnadsbiljetter, nuv. benämning på tilläggsbiljett, som används, då innehafvaren af biljett önskar färdas i högre vagnsklass än den, hvartill förut köpt biljett berättigar, 9) snälltågstilläggsbiljetter för förmånen att begagna snälltåg, 10) resgodstilläggsbiljetter, vid pollettering af resgods, 11) uppehållsbiljetter för förmånen till visst uppehåll på mellanstation, 12) extratågsbiljetter, 13) militärbiljetter (förut benämnda truppbiljetter), 14) kombinerade biljetter, 15) resebyråbiljetter, äfven benämnda turistbiljetter, 16) fribiljetter. Zontariff för persontrafiken har vid Statens järn- vägar införts fr. o. m. 1906. Ang. biljettpris vid Statens järnvägar hänvisas till art. Zontariff och i fråga om biljettpris vid öfriga järnvägar till månadspublikationen "Sveriges kommunikationer". F. P. *Billberg. -- 3. T. A. B. afled 31 dec. 1908 i Stockholm. -- 4. Johan Immanuel B., son till B. 1, läkare, f. 11 juni 1799 i Visby, d. 25 febr. 1845 i Vadstena, blef filos. doktor i Uppsala 1821, med. doktor där 1827, fattigläkare i Stockholm 1825 och kir. magister 1829 samt var 1830--36 adjunkt i medicin och kirurgi vid Karolinska institutet. Som skeppsläkare besökte han 1825-26 norra delen af Colombia i Syd-Amerika och hem- förde från Cartagena och Porto Bello botaniska samlingar, som beskrefvos af P, J. Beurling (se denne. Suppl.). C. Lmn *Bille. -- 7. S. A. B. Hans son, Frans B., var 1890--1908 envoyé i London, utnämndes vid afskedstagandet till geheimekonferensråd och dog där i juni 1918. Han var Danmarks dele- gerad vid första fredskonferensen i Haag 1899. Billengren, Magnus Gustaf Ehrenfried, framstående skol- och kommunalman, f. 2 okt. 1842 i Ljungby, Kronobergs län, filos. doktor i Lund 1865 (jubeldoktor 1915), var 1867- 1907 lektor i historia, geografi och latin vid Falu högre allm. läroverk. Han var medlem af Falu stadsfullmäktige i 30 år (deras ordf. 15 år) och led. af Kopparbergs läns landsting 1887--1909 (vice ordf. 1903--09). B. har utgett gradual- och lektorsafh. af historiskt innehåll och i några skrifter behandlat Dalarnas historia. Billes bokförlagsaktiebolag stiftades 1878 af Knut Vilhelm Bille (f. 1851) och omfattade väsentligen skolböcker och ungdomslitteratur. Det uppgick 1914 i firman Albert Bonnier. *Billing. 1. A. Gottfrid L. B. förblef led. af Första kammaren för Västmanlands län t. o. m. 1906 (under tiden fortfarande led. af statsutskott samt vid urtima riksdagen 1905 led. af särskilda utskottet), då han afgick. Sitt fasta beslut att .därmed definitivt lämna riksdagen kunde han emellertid slutligen icke genomföra mot upprepade starka påtryckningar, enär hans återinträde i kammaren ansågs ovillkorligen nödvändigt för att fylla det genom H. Tamms frånfälle uppkomna tomrummet som statsutskottets ordf. B. invaldes då af Älfsborgs län och var ånyo led. af kammaren 1908--12 och var under hela tiden statsutskottets ordf. samt 1908 led. af talmans- konferensen och från 1909 tillika kammarens vice talman. Vid sammanslagningen af kammarens båda högerpartier riksdagen 1912 nödgades han mottaga uppdraget som partiets ordf. Efter riksdagens slut drog han sig trots flera uppmaningar att kvarstanna definitivt tillbaka från riksdagen. Inom statsutskottet ådagalade han betydande kraft och förmåga att sätta fart i ärendenas behandling. Han fattade ock som en af sina uppgifter inom utskottet att vara utjämnande och fredsstiftände mellan olika meningar, personliga antipatier m. m. I samband därmed står ock hans ofta framträdande benägenhet att i all synnerhet inom utskottet, men äfven i viss mån i plena framlägga jämkningsförslag. Den intellektuella smidigheten, praktiska klokheten och den breda humorn betryggade därvid ofta framgång. Till B. gjorda anbud att bli statsråd eller statsminister ha af honom alltid med bestämdhet af böjts. Till hvad i hufvudarbetet är sagdt om B:s verksamhet vid kyrkomötena må tilläggas, att han äfven vid 1908 års kyrkomöte och följ. varit vice ordf. såväl för mötet som i kyrkolagsutskottet. Större delen af kyrkomötet 1910 måste han i följd af ärkebiskop Ekmans sjukdom leda förhandlingarna. Hans insats i kyrkomötets arbete torde ha varit af ungefär samma art som i riksdagen, om än han förefallit rätt mycket konservativare i kyrkliga ärenden än i de statsborgerliga. En af de ledande principerna för hans biskopliga verksamhet har han angett vara bemödandet att af bestående ordningar göra så godt som möjligt, och metoderna från statsutskottet torde ha blifvit tillämpade