samt von Friesendorff, eges nu af friherre Johan Stjernstedt. O. Sjn. Björnvinda, bot., namn på Calystegia pubescens, en från norra Kina härstammande, 2-4 m. högt slingrande, flerårig och härdig prydnadsväxt med fyllda rosenröda blommor, som ofta odlas i träd- gårdarna. G- L-m. Björnö. 1. Herrgård i Gillberga socken, Värmland, omfattar 2 mtl, med en areal af 2,224 har, hvaraf 400 har åker; tax.-v. 750,000 kr. (1921), med såg, kvarn och elektrisk kraftstation. Nuv. egare C. Hultkrantz' stärbhus. -- 2. Herrgård i Åby socken, Kalmar län, omfattar med underlydande Byrum 5 3/8 mtl, med en areal af 528 har, hvaraf 153 har åker; tax.-v. 273,900 kr. (1921). Gården egdes vid slutet af 1300-talet af bröderna J. och F. Ummereijse, i början af 1400-talet af riksrådet Erik U., senare af släkterna Oxenstierna, Ulfklou (1600- och 1700-talen), Berg von Linde och Posse (efter 1834). Nuv. egare är A.-b. Björnö egendom. 1--2. O. Sjn. Björnöflagan (Björnöfjorden). Se Glafsfjorden. Björnön. 1. Ö i Hamrånge socken, Gästrikland, afstänger Hamrångefjärden (se d. o. Suppl.) från Bottenhafvet. Areal omkr. 10 kvkm. Häri inräknas Lindön, som numera är förenad med B., men förr var en egen ö. -- 2. Ö i Badelunda och Irsta socknar, Västmanlands län, belägen i Västeråsfjärden af Mälaren. Areal omkr. 2,5 kvkm. 1--2. O. Sjn. *Björn-ön (Beeren-eiland), Norge. Genom nyare undersökningar medelst diamantborrning har man konstaterat, att på norra delen af ön finnas kolflötser af ganska stor mäktighet, hvilka kunna få praktisk betydelse. Genom bestämning af de växtrester, som funnos i borrkärnorna, ha A. G. Nathorst och E. Antevs konstaterat, att dessa lager tillhöra undre karbon, kulm, hvilken man dittills trott saknas på B. På senare tider ha norska affärsmän sökt exploatera de på B. förekommande stenkolslagren, hvilka enligt de äldre undersökningarna skulle tillhöra undre devon. F. n. (1922) egas och brytas kolfälten af det norska "Björnöen aktieselskap", som har ett aktiekapital af 4 mill. kr., med hufvudkontor i Stavanger. Arbetarstyrkan är 70 à 80 man. K. A. G. M. H. *Björskog, socken, bildar nu med Kungs-Barkarö ett pastorat i Västerås stift, Köpings kontrakt. Blaa taarn [blåtårn], da. Se Blåtorn. *Blache, K. V., dog 1920. Black-and-tans [blä'k ən tä'ns], eng., polistrupper på Irland (se d. o. Suppl.). Black and tan setter [blä'k on tä'n se7t9], eng., zool. Se Hunden, sp. 1312. - Black and tan t er r i er. Se Hunden, sp. 1313. *Blackburne har förnamnet J o s e p h (ej James). Black fibre [blä'k fáVbø], eng., löt. Se Caryota. Black letters [blä'k Ie't9s], eng. Se Munk- skrift. *Blacksta, socken, är sedan 1920 annex till Vadsbro. Patronatsrätten upphörde fr. o. m. 1922. Black-wattle [blä'k cjå'tl], eng., tekn. Se G ar f medel, sp. 747. *Blackwell, E., dog 31 maj 1910. Black vomit [blä'k vå'mit], eng., med. Se Gula febern. Blackwood. - 3. (Sp. 613.) W i 11 i a m B. dog 10 nov. 1912. Blackälfven, biflod till Lilla Lule älf, afvattnande östra delen af Sarekområdet. Den uppkommer genom föreningen af Rapaälfven, Situoädno och Taurejuädno samt utfaller vid Tjåmotes i Luleälfven. O. Sjn. Blad, her., användes tidigt och i många former, ek-, klöfver-, lind-, ros-, sjö- eller näckblad, antin- gen på kvist, såsom hos ätterna Ekenstjerna, La- gerfelt, Lind af Hageby, Mörner, eller ett ensamt blad, såsom hos flera skandinaviska ätter under medeltiden, t. ex. Ekeblad i Sverige, eller tre blad ställda i rad snedt of ver skölden, såsom hos den äldre Stureätten, eller i trekant 2 och l, såsom hos ätterna Ekfelt och Klöfverskjöld, med spet- sarna nedåt, såsom hos ätten Koskull eller de under medeltiden mäktiga ätterna Porse och Ribbing (t. ex. den heliga Birgittas dotterson Peter Sigvids- son Ribbing), eller med spetsarna mot sköldhörnen, såsom hos den s. k. Likvidssönernas släkt, till hvil- ken biskop Egisle i Västerås hörde. Bladet kombi- neras också med andra vapenbilder, t. ex. 3 sjö- blad på en bjälke hos den danska Baggesläkten, eller ett blad under en sparre hos de ännu lefvande svenska Baggesläkterna och hos den s. k. Forstena- släkten och ätten Ulfsparre. N. H. Bladbeta, bot., detsamma som m a n gol d (se Beta). Bladf prmigt krut. Se Kruttillverkning. Bladfäste, lat. nodus, bot. Se Internodium. Bladkaktus, bot. Se Phyllocactus. Bladklocka, 60*. Se N i c a n dr a. Bladknopp, bot. Se Knopp, sp. 403. Bladkött, 60*. Se Mes ofyll. Bladlafvar, bot., lafvar, hvilkas bål har blad- form (se L af var, fig. 4, 5, 6, 13). *Bladluslejon, zool. Se vidare om dem Flor- si ä n dör. *BladlÖSS, zool. Genom de två å bakkroppens ryggsida belägna rörformiga utskotten af söndras, när djuret skrämmes, ett vaxlikt klibbigt ämne och ej, såsom tidigare antagits och i hufvudarbetets artikel uppges, någon söt saft, som förskaffat de ifrågavarande rören namnet honungsrör. Den af bladlössen producerade och al myror så eftersökta, starkt sockerhaltiga vätskan utgöres af de förras flytande exkrement, den s. k. honungsdaggen (jfr d. o.). - Kvassiabesprutning (jfr K vass i a) an- vänds med fördel till bladlössens utrotande och utgör liksom nikotinextrakt, beredt på olika sätt, ett prisbilligt och effektivt medel mot dessa allmänt utbredda skadedjur; med karbolineumbesprutning omedelbart före knoppsprickningen har man ibland lyckats döda ägg af på äppelträd lefvande bladlöss. Se vidare G a 11 - l ö s s och V ä x 11 ö s s. L-e. Bladminérarviflar, zool. Se V i f l a r. *Bladnossläktet, zool., kallas äfven bladnä- sorna och hästskonäsorna. Bladnäsorna, zool., detsamma som b l a d n o s- släktet (se d. o.). Bladrullsjuka. Se K russjuka. Bladselleri, Blekselleri, hört., det slag af selleri (se Apium), af h vilket de tjocka blad- skaften ("stjälkarna") genom blekning (jordens uppkupning kring plantorna) blifvit möra och milda