Bondeförbundet, sammanslutning bland svenska landtbrukare i syfte att arbeta för jordbrukarklas- sens sociala, politiska och ekonomiska intressen. Eörelsen uppkom i Skaraborgs län på initiativ af landtbrukaren Karl Berglund (se d. o. Suppl.) i Gimmened, som i dec. 1910 började utge veckotidningen "Landsbygden" och som de första åren var förbundets själfvalde ledare. Sedan en del lokalföreningar uppstått kring Falköping och på andra orter inom landet, hölls i mars 1913 i Falköping ett konstituerande möte, hvarvid beslöts bildande al en riksorganisation. Under häftiga meningsbrytningar och strider upp- stod s. å. genom agitation af E. Dürango, som afskedats från redaktörskapet för "Landsbygden", en rivaliserande sammanslutning, Svenska jordeförbundet med tidningen "Jorden och folket" till organ. Denna sammanslutning gick emellertid senare upp i det 6 febr 1915 (årsdagen af Bondetåget) bildade Jordbrukarnas riksförbund. I detta uppgingo äfven samtidigt de under 1914 tillkomna Bondetågets försvarsförbund och Skånska bondeförbundet. Äfven Bondeförbundet hade inbjudits till det konstituerande mötet, men af böjt, då det betraktade den nya riksorganisationen som endast ett annex till högern samt som gående storkapitalismens ärenden. Riksförbundets mera utvecklade försvarsvänlighet torde ock ha varit en af de skiljande punkterna. Jordbrukarnas riksförbund framträdde genast som en fast organisation med den i Stockholm utgifna tidningen "Vårt land och folk" (se d. o.) som officiellt organ. Under hetsiga ömsesidiga beskyllningar fortgick de närmaste åren en stark konkurrens mellan de båda sammanslutnin- garna. Bondeförbundet torde ha varit starkast i Västergötland, Dalarna och Hälsingland, men Riksförbundet i Skåne, Östergötland, Jämtland, Värmland och på Gottland. Framträdande roller inom Riksförbundet ha spelats af dess ordf. och vice ordf., vice häradshöfding Johannes Nilsson och godsegaren Gustaf Eriksson. Riksdagen 1921 hade Bondeförbundet 9 platser i Första kammaren och 19 i Andra kammaren, medan Jordbrukarnas riksförbund hade resp. 9 och 10. Det mera utprägladt klassbetonade Bondeförbundets ledande män inom riksdagen ha varit E. G. Nilsson i Vibberbo, J. Johansson i Kälkebo och J. Johansson i Friggeråker, Riksförbundets professorerna N. R. Wohlin och K. G. Westman samt O. Olsson i Kullenbergstorp. Af Riksförbundet gjordes förgäfves gång på gång förslag till samarbete eller sammanslagning, men först 13 jan. 1921 beslöts en sammanslutning af de båda förbunden, hvilket beslut bekräftades af förbunden 1922. Den nya organisationen behöll enligt öfverenskommelse Bondeförbundets namn och program samt ofvertog Riksförbundets organ "Vårt land och folk". Litt.: Lorentz Johansson, "Bondeförbundet, dess historia, program och politik" (1919), och E. Dii- rango, "Den svenska bonderörelsen" (1918). T-s. *Bondei, förr i Tyska Öst-Afrika, ligger numera i det engelska Tanganjikaterritoriet. Bonden, liten holme i Norra Kvarken, på 63° 26' 5" n. br. och 20° 2' 34" ö. Igd fr. Gr. med en 1913 på ett 22 m. högt torn af betong och järn uppförd blixtfyr med lins af 2:a ordningen och en ljusstyrka af 4,000 hlj. Agaljus. Fyrens höjd of ver vattnet är 35 m. Bondepraktika, en mycket spridd folkbok, affat- tad delvis på vers, delvis på prosa och inne- hållande förutsägelser om väderleken efter gamla märken och antaganden, att man af vädret på vissa dagar kunde sluta sig till vädret under vissa kom- mande dagar eller veckor, råd i fråga om hälso- vård och en hel del sysslor och förrättningar, enkla horoskop och astrologiska underrättelser, bemärkelse- och olycksdagar och dikter om män- niskans olika åldrar. Den första kända svenska bondepraktikan trycktes 1662; sedan ha omkr. 50 nya, så godt som oförändrade upplagor utgetts, hvarjämte den helt eller delvis fogats till åtskilliga slags kalendrar, drömböcker o. s. v. Originalen till de svenska bondepraktikorna äro af tyskt ursprung; den äldsta kända "Die bauernpraktik" förskrifver sig från 1508 och innehåller blott be- räkningar för följande års väderlek på grund af julveckornas väder. Sedan tillades nya rön, hälso- råd och .astrologiska spekulationer, hvilket allt öfverflyttades till svenska med få ändringar, trots skillnaderna i klimat. Som källor för de tyska bondepraktikorna ha tjänat dels samlingar af väder- leksiakttagelse,r under forntiden, dels medeltida och under renässansen gjorda uppteckningar och prognostiker. Utom till svenska öfversattes de till bömiska, danska, engelska, finska, franska och holländska, men i Sverige har bondepraktikan varit mera och längre spridd än i något annat land. I E. A. Karlfeldts diktning ha motiv och uttryckssätt ur denna folkbok rikligen upptagits och poetiskt förklarats. Se H. H. Hildebrandsson, "Om väderleksmärken" (1894), G. Hellmann, "Die bauernpraktik 1508" (1896) och det af H. Rosman 1901 utgifna nytrycket af 1662 års upplaga. R--n B. *Bondesen, Ingvor Andreas Nicolai, dansk författare, dog 17 mars 1911 i Köpenhamn.

August Bondesson

*Bondeson, A. L., dog 23 sept. 1906. På hans graf på Vessige kyrkogård aftäcktes 12 nov. 1922 en minnesvård. -- Se Greta Holmgren-Strömbom, "Ur den blåmålade kistan om A. B." (1913). Bondesson, Per, jordbrukare och politiker, f. 10 dec. 1843 i Svalöf, d. 1 aug. 1921 i Lund, började 1876 på sin fäderneärfda gård i Svalöf en omfattande mejerirörelse genom att sammanslå ett tjugutal mindre mejerier i trakten. Därtill kom sedermera uppfödning i stor stil af afvelsdjur (nötkreatur och svin). 1898 öfverläts verksamheten på ett familjebolag, hvars ledande och öfvervakande kraft B. var till sin död. B:s anläggningar vid Svalöf utvecklades af honom till ett äfven i utlandet uppmärksammadt mönsterjordbruk, och hans insats i svensk boskapsskötsel var betydande. Han erhöll kommunala förtroendeuppdrag i mängd, var led. af Malmöhus läns landsting från 1874 till