Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bowles ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
773
Bowles-Boxning
okt. 1853 i Arboga, blef student 1875, var en
tid järnvägstjänsteman, men of ver gick 1880 till
trädgårdsyrket och blef lärare först vid Svenska
trädgårdsföreningens och därefter K. Landtbruks-
akad:s trädgårdsskola vid Stockholm. Han verkade
som trädgårdsarkitekt och blomsterodlare 1885-
1905 och arbetade därunder med ifver på att
sprida kännedom om de örtartade blomsterväxterna.
B. deltog i stiftandet af Sveriges pomologiska för-
ening (1900) och Sveriges handelsträdgårdsmästare-
förbund (1903), inom hvilka han varit en ledande
kraft, samt stiftade 1897 Gartnerfonden, trädgårds-
männens allmänna understödskassa. Han utger
sedan 1895 tidningen "Viola", illustreradt notis-
och annonsblad för trädgården, och redigerade
1903-05 månadsskr. "Trädgårdsvärlden". B. har
ock skrifvit en mängd artiklar i fackpressen. C. G. D.
Bowles [báu’18], Thomas Gibson, engelsk
politiker och publicist, f. 1841 i London, d. 12
jan. 1922 i Algeciras, var 1860-68 anställd inom
finansförvaltningen, företog därpå vidsträckta resor,
var 1870-71 Morning posts korrespondent i Paris,
blef medarbetare i tidningen "The owl" och upp-
satte den populära veckotidningen "Vanity fair",
på hvilken han förtjänade en betydlig förmögenhet,
liksom äiven på damtidningen "The lady". B.
var 1892-1906 konservativ underhusledamot, föll
1906 igenom på grund af sin stränga frihandels-
åskådning, var 1910 liberal och 1916-18 ånyo
konservativ underhusledamot och vann anseende som
auktoritet i fråga om parlamentarisk praxis samt
framför allt som kvick och slagfärdig debattör.
Hans häftiga opposition mot Londondeklarationen
(se d. o.) af 1909 bidrog väsentligt att hindra
dennas ratifikation. Bland B:s skrifter märkas The
declaration of Paris of 1856 (1900) och Sea law
and sea power (1910). V. S-g.
*Bowley, A. L., är sedan 1915 professor i sta-
tistik vid Londons universitet.
Bovovaccin (af lat. bos, gen. lovis, nötkreatur),
tuberkulos vaccin för nötkreatur; torkade, ännu
l ef vande människotuberkelbaciller, som äro föga
patogena för nötkreatur. Se Vaccination,
sp. 210. G. Wrgn.
*Box, benämning på förvaringsfack i eller vid
ett postkontor, hvari, mot särskild afgift af
innehafvaren, bref nedläggas, hvilka skola afhämtas af
adressaten, som har nyckel till facket. Detta är
numreradt. – Landtbr., beteckning för afstängd
plats för häst eller nötkreatur i stall eller
ladugård, d. v. s. liktydigt med kätte för smärre djur
som kalfvar och får. – Sjöv., Kolbox l.
kolbunker (eng. coal-bunker l. bunker, fr. soute à
charbon, ty. kohlbunker), förvaringsrum för det för
fartygsmaskineriets drift ombord befintliga kolet, är
en vattentät afdelning, vid hvars placering hänsyn
tas ej blott till, att kolet bör vara lätt åtkomligt
för eldrumspersonalen, utan, å örlogsfartyg, äfven
till det afsevärda skydd mot fientliga projektiler,
som fyllda kolboxar erbjuda. Mellan fartygssidan
och pannrummen finnas alltid kolboxar; dessutom
kunna sådana placeras för- och akterom
pannrummen, mellan fartygssidan och maskinrummen
äfvensöm ofvanför pansardäck. För kolets intagning
finnas hål i däck eller fartygssida, hvarifrån
kolstörtningstrummor leda till boxarna; kolet utskyfflas
i eldrummen genom hål i kolboxskottet. Luckorna
till samtliga dessa hål böra sluta vattentätt, då
de stängas; luckorna till pansardäcket ha vanligen
samma plåttjocklek som detta. Kolboxskott i
närheten af pannorna isoleras med ett lager af
asbestfilt e. d. mot värmeutstrålning. – På grund af
dels den hos svafvelkishaltiga kolsorter befintliga
benägenheten för själfantändning genom oxidering
af svafvelkisen, dels den utveckling af explosiva
gaser (jfr Grufgas), som uppstår genom kolets
sönderdelning under förvaring, måste kolboxar väl
vädras samt försiktighet iakttas vid deras
beträdande. För att möjliggöra temperaturundersökning
genom hela kollagret och därigenom i tid varna
mot början till själfantändning insätter man i
kolboxarna vertikala järnrör, hvari en termometer kan
nedsänkas. Befaras själfantändning ha uppstått,
afstänges allt lufttillopp till kolboxen; utbruten eld
släckes helst med kolsyra eller ånga. För
undvikande af explosionsfara bör till belysning af
kolbox ej användas annat ljus än elektrisk lampa eller
Davys säkerhetslampa. – Noggranna föreskrifter
beträffande vädring och belysning af kolboxar i
flottan m. m. äro af Marinförvaltningen utfärdade
6 maj 1909.
H. J. Dft. C. K. s.
Boxholm, municipalsamhälle (jämlikt k. br. 5
aug. 1904, 18 sept. 1908 och 9 sept. 1915) i
Östergötlands län, Ekeby och Åsbo socknar,
beläget vid statens järnvägar, 16 km. s. om Mjölby.
115 har. 2,170 inv. (1920) inom Ekeby och 4
har, 238 inv. inom Åsbo socken, tills. 119 har,
2,408 inv. Större delen af området i Ekeby anses
dock ej tillhöra det egentliga municipalsamhället.
Tax.-v. å bevillningsskyldig fast egendom 842,600
kr., tax. inkomst af kapital och arbete 717,750 kr.
(1920). Om samhällets förhållanden i öfrigt se
Boxholm, sp. 1384–85.
L. Wll.
Boxkalf [båks-], kromgarfvadt kalfskinn,
numera mycket användt till ofvanläder i skodon.
Benämningen torde ha uppkommit därigenom, att den
amerikanska läderfabrik, som först (frampå
1890-talet) lyckades åstadkomma god sådan vara,
utsände den med en låda (eng. box) som firmamärke
(järnbandad exportlåda).
*Boxning. Ang. den hos antikens greker öfvade
knytnäfsstriden må tilläggas, att regelrätt
idrottslig sådan skildras i både "Iliaden" och "Odyssén".
Reglerna voro i åtskilliga afseenden liknande de
nuv., men i stället för nutidens boxhandskar, som
äro afsedda att mildra slagen, hade de forntida
grekiske boxarna sina händer och underarmar
lindade med remmar af skarpkantadt läder, hvilka
tillika voro klädda med spikhufvuden och blykulor.
Under sådana förhållanden blef boxningen en
mycket hård idrott, som icke dess mindre bibehöll sin
ställning som den hos grekiska folket mest
populära under hela antiken. Det ansågs skickligt att
kunna undvika slagen, och de olympiske kämparna
sträfvade efter att vinna, utan att ha mottagit ett
enda slag. Afgörandet skedde dock därigenom, att
ene kämpen slogs sanslös. Skedde detta icke inom
rimlig tid, tillgreps s. k. klimax, hvarvid kämparna
slogo turvis utan att parera, tills den ene föll.
Boxningen fortlefde, utan att vinna större
popularitet, hos romarna; med romarväldets fall dog
den ut, men återupptogs sedermera i England, där
den nådde hög utveckling. 1719 blef den förste
världsmästaren i boxning, James Figg, officiellt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
