K. Edvard Brandes.

kommunalstämman eller fullmäktige eller allmän rådstuga. -- Brandfogden kan tillerkännas skäligt arfvode af kommunens medel, som dock måste af K. M:ts befallningshafvande fastställas. N. H. *Brandförsäkring (sp. 1464). Se J. A. Almquist, "Stockholms stads brandförsäkringskontor 1746--1921" (1921). Brandklipparen, en häst, som begagna- des af Karl XI i kriget i Skåne 1676-79 samt sedan reds af Karl XII under flera drabbningar; den gjordes al Snoilsky till föremål för en dikt. Brandkronade kungsfågeln, zool. Se Kungs- fåglarna. Brandlilja, bot. SeLilium. Brandmusseron, bot. SeMusseron. *Brandmästare är nu titel på en tjänsteman vid ståthållarämbetet på Stockholms slott. Brand-Nials saga. Se N i a l s s a g a. *Brandordning. Brandstadgan för rikets städer af 8 maj 1874, med ändring 19 nov. 1915, gällde vid 1921 års ingång utom för städer och köpingar för 152 municipalsamhällen. N. H. Brandrote är i regel socknen, men K. M:ts befallningshafvande kan efter vederbörandes hörande dela socken i flera brandrotar eller sammanslå flera socknar till en brandrote. Stads planlagda område och dylikt område i köping kan efter K. M:ts befallningshafvandes förordnande utgöra en eller flera brandrotar. N. H. *Brandrud, A., har ytterligare utgett Den kristne kirkes historie. Et grundrids (1913-15). Han blef teol. hedersdoktor i Lund 1918. Brandshagen, by i Pommern utanför Stralsund. Yid B. slog major Plåten 22 juni 1758 med 100 svenska ryttare 300 preussiska husarer. L- W:son M. Brandskimmel. Se Skimmel. Brandskyddsförening. Se Brandväsende, Suppl., sp. 797. Brandspruta. Se B r a n d v ä s e n d e, sp. 1489 ff. (afven i Suppl.). Brandstege. Se B r a n d v ä s e n d e, sp. 1496 -97 (äfven i Suppl.). *Brandt, Daniel. B. var 1605 med om att utse plats för och grundläggning af Uleåborg och tjänstgjorde sedan i Åbo till 1607, då han fick uppsikt öfver befästningarna i Livland. L. W .-son M. Brandt, G. Se Holländska litteratu- ren, sp. 985. Brandt, M. E., författarinna. Se Schwartz, M. E. von. *Brandt (sp. 1481), Vilhelmine Andre- s i n e, dog 22 jan. 1915 i Kristiania. *Brandt, Józef von, dog 12 juli 1915. Brandt, August Heinrich Wilhelm J o h a n n, holländsk religionsforskare, f. 1855 i Amsterdam, d. 1915, blef präst i den reformerta kyrkan, tog af sked 1891, fortsatte sina studier i Strassburg och Berlin samt var 1893-1908 teol. professor i Amsterdam. Han är mest känd som banbrytare i studiet af den mandeiska religionen genom de betydelsefulla skrifterna Die mandäische religion (1889) och Mandäische schriften aus der grossen sammlung heiliger bucher genannt Genzá öder Sidrá Rabbd (öfv. 1893). H. S. N. Brandval, härad och pastorat på bägge sidor om Glommen, n. om Kongsvinger, Hedmark fylke (före 1919 Hedemarkens amt), Norge. I ö. gränsar häradet till Sverige. 509,89 kvkm. 4,145 inv. (1920). Skogsbruk och jordbruk. K. G. G. *Brandväsende. I. Brandväsendets organisation. Enligt brandstadgan af 1874 äro samtliga svenska städer, köpingar, municipal- och därmed jämförliga samhällen skyldiga att hålla för samhället erforderligt eldsläckningsväsende, hvars personalorganisation alltefter samhällets storlek och ekonomiska bärkraft tagit sig uttryck i bildandet af yrkesbrandkår, som alltid är kasernerad, eller elitbrandkår, hvars medlemmar i regel äro bosatta utom brandstationen, men med signalanordningar till hem och arbetsplats. Ofta finnes en kombination al dessa båda slag af brandkårer. Dessutom finns i nästan alla städer en allmän eller värnpliktig brandkår, hvaraf oftast en mindre del uttages som reservbrandkår för att vid behof i första hand understödja yrkes- eller elitbrandkåren. "Karlstadssystemet" med kombineradt brand- och polisväsende används numera ej i Sverige, på grund af att det visat sig olämpligt. För de kommuner i riket, som ej äro berörda af nu gällande brandstadga, ha särskildt i södra och mellersta Sverige bildats s. k. frivilliga brandkårer, som numera sammanslutits i ett centralförbund. Många större industrietablissemang ha själfva ordnat industribrandkårer. II. Brandalarm. I större kommuner finnas numera vanligen elektriska brandtelegrafer. De modernaste brandtelegraferna äro anordnade enligt

Fig. 1. Apparatbord för brandtelegraf enligt hvilströmssystemet.

hvilströmssystemet, där en svag elektrisk ström ständigt finnes genom såväl ledningsnät som signalapparater (fig. 1), äfven då systemet är i hvila, och hvars uppgift är att kontrollera systemet samt automatiskt