811 Braun-Bravais 812 vid Världskrigets utbrott och sedermera kvarstan- nade. BrsuYn. 1. Heinrich B., österrikisk social- politiker, f. 24 nov. 1854 i Budapest, filos. doktor i Halle 1881 på afh. Friedrich Albert Lange als sozialökonom, ingick i socialdemokratiska partiet och medverkade vid grundläggandet af dess tid- skrift "Neue zeit" (1883), uppsatte 1888 som organ för vetenskaplig forskning "Archiv fur soziale gesetzgebung und statistik", som under hans utgif- varskap ("Braiurs archiv") vann stort anseende och fr. o. m. 1904 med någon förändring af titeln fortsatts af W. Sombart. B., som invalts i riks- dagen 1903, hade då för af sikt att egna sig åt politiken, men valet förklarades ogiltigt. 1905-07 utgaf han en af honom uppsatt socialistisk vecko- tidning och 1911-18 en likaledes af honom upp- satt ny vetenskaplig tidskr.: "Annalen fur soziale politik und gesetzgebung". 1896 ingick han äkten- skap med Lily B. (se B. 2). 2. L i l y B., den föregåendes hustru, född von Kretschman, ättling af konung Jéröme Bona- parte, f. 2 juli 1865 i Halberstadt, d. 8 aug. 1916, vardt 1895 änka efter professor G. von Gizycki, gifte sig med B. 1896. Genom sin mormoder förtrogen med Goethes krets, utgaf hon 1892 dennas minnen, Aus Goethes freundeskreisen, författade ett flertal arbeten om den moderna kvinnorörelsen (Die biirger- pflicht der frän, 1895, Die neue fr au in der dichtung, 1896, Frauenfrage und sozialdemokratie, s. å., Die frauenfrage, 1901, m. fl.), den romanti- serade Goetheskildringen Im schatten der titanen (1908, en mängd uppl.), Memoiren einer sozialistin (I, Lehrjahre, 1909, II, Kampfjahre, 1911, en mängd uppl.) och romaner (Die liebesbriefe der marquise, 1912, 20:e uppl. 1913, Mutter Maria, 1913, Der lebenssucher, 1915). Framstående tala- rinna, var fru B. en af den tyska kvinnorörelsens mest framträdande gestalter. 3. Otto B., de föregåendes son, f. 1897 i Berlin, stupade i april 1918 vid Marcelcave i norra Frankrike, var en rikt begåfvad, brådmogen yng- ling, som gick ut i kriget som frivillig och genom sina efterlämnade bref, dagböcker och dikter, Aus nachgelassenen schriften eines fruhvollendeten (1920; 50:e uppl. 1921), för Tyskland blifvit hvad Alan Seeger är för Förenta staterna, Rupert Brooke för England, uttrycket för det ädlaste och bästa hes landets fallna ungdomsgeneratio- ner. 1. E. F. K. S-n. 2, 3. B-n B. Braurn, Fedor Aleksandrovitj, rysk filolog, germanist, f. 1862, docent vid universitetet i Petersburg 1888 och professor där 1900, har uppträdt som vägbrytare för moderna metoder inom språkundervisningen. Han har varit president och sekreterare i Petersburgs nyfilologiska sällskap. 1920 lämnade B. Ryssland, sedan han under åratal med sina kamrater kämpat för universitetets bestånd, och begaf sig till Tyskland, där han vid Leipzigs universitet habiliterat sig som lärare i germansk fornkunskap. B. är en framstående kännare af de germanska folkens språk och fornhistoria, af ven svensk. Bland hans publikationer märkas Die letzten schicksale der Krimgoten (1890), Razy- skanija v oblasti goto-slavjanskich otnosjenii (1900), Dnjeprovskij porog v runitjeskoi nadpisi (1910), Yngvarr enn viftforli? (i "Fornvännen" 1910) och Die urbevölkerung Europas und die herkunft der germanen (i "Japhetitische studien", utg. af B. och N. Marr, I, 1922). B. är korresp. led. af Yitt. hist. o. ant. akad. (1920). T. J. A. BráVn, Gustaf, son till zoologen Max B. (sp. 39), tysk geograf, f. 30 maj 1881 i Dorpat, blef privatdocent i Greifswald 1907, i Berlin 1910 och professor vid universitetet i Basel 1914 och i Greifswald 1918. B. har särskildt egnat sig åt geomorfologien och därvid arbetat i den af W. M. Davis (so d. o. Suppl.) angifna riktningen såväl i sin forskning som i sin undervisning. Tills, med Davis har han utgett läroboken Grundzuge der physiographie (I -II, 2:a uppl., af B. ensam, 1915-17). I Deutschland, dargestellt auf grund eigener beobachtung, der karten und der literatur (2 bd, text och kartor, 1916) har B. gett en kort och knapp framställning af Tysklands geografi på morfologisk grundval. Han har varit mycket verk- sam för inrättandet af nordiska institutet vid universitetet i Greifswald (se d. o. Suppl.). K. A. G. *Braunschweig. Som regent i B. efterträddes den 1906 aflidne prins Albrekt af Preussen 1907 af hertig Johan Albrekt af Mecklenburg. Tron- följdsfrågan bragtes närmare sin lösning, då prins Georg Vilhelm af Cumberland 1912 afled. Till dennes yngre broders, prins Ernst Augusts, förmån hade hans fader, hertig Ernst August af Cum- berland, 1906 af sagt sig sina tronföljdsanspråk i B. Då prins Ernst August var benägen att af stå alla anspråk på Hannover och en försoning mellan hans släkt och huset Hohenzollern egde rum i sam- band med hans giftermål (24 maj 1913) med kejsar Vilhelm II:s dotter Viktoria Luise, så kunde prins Ernst August, sedan hans fader förnyat sin afsä- gelsa af tronanspråken, med förbundsrådets sam- tycke l nov. 1913 tillträda regeringen i B., sam- tidigt med att den hannoverska tronföljdsfrågan bragtes ur världen. Hertig Ernst August nödgades 8 nov. 1918 abdikera, och regeringen i B. öfver- togs af en utaf oafhängiga socialister och sparta- kister bildad regering under ledning af skräddaren Merges. En provisorisk republikansk författning antogs 27 febr. 1919, och under trycket af trupper, sända från riksregeringen, insattes i B. en mode- ratare regering, i hvilken majoritetssocialister in- gingo. Dessa allierade sig till stöd mot ytterlig- hetsmännen och deras planer att grunda en nord- västtysk republik med de borgerlige, och efter svåra inre slitningar valdes jan. 1921 en landtdag på 60 medlemmar, af hvilka 23 tillhörde det bor- gerliga valförbundet, 17 de oafhängige sociali- sterna, 12 majoritetssocialisterna, 6 demokraterna och 2 kommunisterna. Enligt författningen af 22 jan. 1922 utgöres regeringen af 4 utaf folkrepre- sentationen valda ledamöter. Dess president, Grote- wohl, är af ven inrikes- och finansminister. (Det i hufvudarbetet, sp. 43, omnämnda ftirstendömet Oels införlifvades redan 1884 med Preussen.) V. S-g. Bravais [-vä], A u g u s t e, fransk fysiker, f. 23 aug. 1811 i Annonay, dep. Ardèche, d. 30 mars 1863 i Versailles, var först marinofficer, därpå pro- fessor i astronomi vid universitetet i Lyon och slut- ligen professor i fysik vid Ecole polytechnique. Hans vetenskapliga verksamhet omfattar särskildt arbeten i meteorologi och kristallografi, och för att